Ovanstående ord fälldes av bekantingen K.P. på en fest för många år sedan, och har följt mig som skämt sedan dess, men frågan är om det inte är dags på riktigt.
Nu börjar kanske eventuella läsare opponera sig och tycka att jag ryckts med av den allmänna extremhögervind som så dominerar det svenska politiska landskapet. Och visst, det är svårt att ducka för att SverigeDemokraterna fick 22 djävla procent i Landskrona och inte kan fylla alla platser de vunnit; att Folkpartiet skriker ut med blattarna för att vinna röster de borde skämmas för att få (Fp brukade vara höger med dåligt samvete, vad hände med det?); att Socialdemokratisk analys efter valet säger att partiet glidit för långt åt vänster för väljarnas smak. Har vi de politiker vi förtjänar tycker ni?
Vet ni, jag står kvar där jag gjorde innan valet. Den dag Lars Ohly ger Marie Söderqvist ngt mer kraftfullt än fingret skall han få min röst. Fast det var inte det jag skulle prata om.
Nej det var Hitlers företräden, och egentligen då hans företräden framför dagens politiker. Nej han var ingen juste kille. Ja, han startade världskriget som orsakade miljoner människors död och han organiserade förintelsen (vilket han aldrig kunnat göra så effektivt utan att Big Blue som jag jobbar för levererat de räknemaskiner som behövdes för logistiken) MEN HAN VAR ÄRLIG.
”Ärlig?!” utbrister du då kära tänkta läsare. Ja, just ärlig. Han skrev att han ville få en lösning på judefrågan (att ingen annan någonsin hade hört talas om någon judefråga, och än mindre visste att den behövde besvaras lämnar vi därhän), och den lösningen kom. Han sade att han ville ha krig, och så blev det.
Titta nu istället på dagens politiker. Bush och Blair pratade om att låta vapeninspektörerna göra sitt jobb i Irak, att försöka få en diplomatisk lösning till stånd, men hela tiden förberedde de det krig som var deras lösning på Irakfrågan (eller menar jag oljefrågan?). När det nu i efterhand har framkommit ovedersägliga bevis läckta från Downing street på att Blair ljög för att få invadera Irak så händer vad?
Ingenting, han bara ljuger lite mer (vi måste låta polisen hålla folk vi misstänker kan vilja begå brott eller sympatiserar med folk som kan vilja begå brott i husarrest utan rättegång för att försvara demokratin) och drar sig tillbaka som styrelseledamot i Rupert Murdochs mediaimperium nästa år.
Frihet är slaveri, förstår ni.
Eller titta på våra svenska politiker. Minns ni när Telia privatiserades? Hur det var den stora Svenska folkaktien? Eller hur vapenindustrin privatiserades och såldes till vrakpris men lustigt nog inte som folkaktie utan mest till banker och spekulanter? Var det någon enda politiker som var ärlig då? Var det någon enda av dem som sade ”Hej, vi tänker ta det som byggts upp för dina pengar, stjäla det och erbjuda dig att köpa en del av det tillbaka!”
För det var precis vad som hände. Om vi drar ner skalan lite så vore det jämförbart med att den ordförande du varit med om att rösta fram i bostadsrättsföreningen en dag sätter upp en lapp om att alla som nu vill ha tillgång till tvättstugan måste köpa en nyckel av styrelsen för ett par tusenlappar.
Tacka vet jag Hitler, han tog iaf en liten del av konsekvenserna av sitt handlande då han tog livet av sig. Idag finns det ingen påföljd för lögnarna, utom i Ungern som jag idag har inhämtat. Där ljög deras PM och folket inte bara reagerar; de agerar.
Heder åt ungrarna! Eller njae, om det inte var på extremhögerns uppmaning de revolterade skulle det kännas bättre...
Men vad oss andra beträffar (och det inbegriper definitivt mig som inte har tagit ett endaste litet steg mot varken revolution eller debattskapande) så förtjänar vi inte ens en Hitler.
0 comments:
Post a Comment