I förra numret av Kapten Stofil slogs Den Maskerade Proggaren mot Velourmannen och dennes armé av aggressionshämmade och fina killar. Väldigt, väldigt roligt, men det påminde mig dessutom om första min ungdom.
Jag brukade nämligen en gång i tiden tro att jag var en fin kille, snäll och gullig på alla vis. Som alla självutnämnt fina killar kände jag mig sällsport oupskattad av omvärlden, och framförallt då av tjejer. Där gick jag omkring och var ett fynd men ack så få det var som fattade, nej de bara valde buffliga skitstövlar mest hela tiden.
Att det möjligen kunde vara så att det inte var fel på resten av världen utan på mig fanns inte ens som tanke.
Visst hade jag förhållanden, jag var seriemonogam som bara den, men det var på något vis aldrig riktigt jämnställt eller balanserat, alltid någon som var i underläge.
Med tiden började lyckligtvis jag omvärdera mig själv en smula, och när jag en gång pratade med ett ex jag av en slump sprang på sade hon”du är fan så mycket mer intressant nu än när vi var ihop” och jag fick mig en rejäl tankeställare. Hon delar in världen i mesar och svin, och ansåg att jag nu var på väg in i den sista kategorin. Nu luktar den idén i mitt tycke av en dualism som jag ogillar (tack Platon och Descartes, vi skall ha ett snack endera dagen), men hon hade rätt i att jag hade förändrats.
Plötsligt började jag förstå. Jag hade inte alls varit en juste men missförstådd kille; jag hade varit självupptagen, krävande och gnällig.
Någonstans i den här vevan, orsakssamband och kronologi är lite luddiga för mig, fann jag att om jag såg till att vara tydlig med vem jag var och vad jag önskade så inte bara blev jag mer tilltalande, det var fan så mycket lättare att få förhållanden att fungera också. Tadaa!
Man kunde ju ha hoppats att en så enkel insikt skulle ha kommit lite tidgare, men å andra sidan får jag vara glad att den kom alls. Jag hade aldrig mött och fallit för fru om den inte hade gjort det.
En mig närstående person hade ett verkligt bottennapp för några år sedan, en självutnämnt fin kille som bland annat ägnar mycken tid åt att stöta på tonårstjejer på Helgon och Lunarstorm. There but for the grace of reflection go I.
Svin och glad
/Cirkux
0 comments:
Post a Comment