Nerdcore till jul

Snart, snart (om två timmar) är årets djävligaste dag på jobbet över och jag får ta Jul. Till alla er därute får jag önska trevliga helger och lämna er på ett tag med det som piggat upp mig under min elvatimmarsdag (såhär långt alltså); Nerdcoregiganterna Bad Spellah och MC Frontalots Wagner-rap "Rhyme of the Nibelung".
Eftersom den finns alldeles gratis på Frontalots hemsida är det inte minsta lilla upphovsrättsbrott (jag sparar tvärtom bandbredd åt honom - så ädel jag är) utan bara min snåla julklapp till er.
Håll till godo!

Horaaaaace fetdissar

Akademiens ständige sekreterare stiger i min aktning. Jag har haft lite småsvårt för honom som ersättare för Allén, men efter detta måste jag bara kapitulera:

Stureplan får nobben av Horace Engdahl!

måndag 27 november 2006 18:27:16

Vi har ett format på sajten som heter "What's eating", som går ut på att vi skickar ett frågeformulär till intressanta personer och låter dem fylla i svaren. Frågorna är av typen:
När googlade du sitt namn senast?
Om du skulle drabbas av en psykisk sjukdom, vilken skulle det bli fråga om?
Berätta om en minnesvärd bakfylla.

Vår reporter Jonatan skrev en förfrågan till Svenska Akademiens chef Horace Engdahl och hans svar är fantastiskt. Numera dyrkar jag Horace Engdahl än mer än förut. Tala om kommunikationsklyftor.

Hej Jonatan,

Jag har läst igenom dina frågor, men jag klarar inte av dem. De är för svåra. Jag har inte till närmelsevis den självcentrering som krävs för att för att berätta om egna bakfyllor eller fundera över vilken psykisk sjukdom jag skulle drabbas av om det ville sig illa. Inkommande sms raderar jag direkt och glömmer, och jag googlar aldrig på mitt namn. Det finns knappast en fråga i ditt e-brev som inte gör mig stum av förundran över hur någon människa skulle vilja se sitt namn i tryck tillsammans med ett svar på den. (Möjligen kunde du i detta se ett svar på frågan vad som är min största fåfänga!)

Du får inte uppfatta dess ord som en ovänlighet. De är bara ett vittnesbörd om en ofantlig kommunikationsklyfta.

Hälsningar
Horace Engdahl

Får jag lite såhär i förbifarten säga att idén om Onan som Bloggens skyddshelgon mycket väl skulle kunna utsträckas till att omfatta webben som helhet. En tanke lite apropå.

Skit med borgarna och hela djävelsamhället

I förra veckan sade min kropp ifrån att det fick vara nog med att jobba för två. När jag i måndags piskade mig ur sängen och in i dusch och kläder (var för sig i den ordningen) var det väldigt tungt, och lagom till att jag skulle gå var jag tvungen att kräkas. Sedan tillbragte jag två dagar pendlande mellan att sova som klubbad och försiktigt dricka pepparmyntste så jag skulle ha ngt i magen. Tisdag kväll lyckades jag med en rostmacka. Nu känner jag mig bättre men en smula känslomässigt labil. Det är inte riktigt så långt gånget att jag börjar gråta åt skotska djurskyddsföreningens reklamkampanj på tv, men det är fan inte långt ifrån (i den ena står en stackars vovve fastbunden vid en kajkant med tidvattnet på väg in, i den andra är det en liten kattunge i en sopsäck som just skall kastas i sopbilen).
Inte så roligt det hela, men det ledde fram till en insikt om att nu får det vara nog (jaa det får det). Efter två år på plats kan jag konstatera att det blir faktiskt inte bättre än såhär.
Så i fredags skrev jag till min HR-manager och bad om ett möte för att diskutera vilka alternativ som står öppna. Råkar veta att företaget just står i begrepp att skriva under ett techsupportavtal med ett väldigt stort svenskt företag och kommer att behöva svensktalande techsupportare (vad i hela världen heter det på svenska?) snart. Vad som helst egentligen, bara det inte är här längre.

Idag nåddes jag så av ett rykte från vanligtvis välunderrättad källa som påstod att den verksamhet jag arbetar inom kommer att flyttas till Slovakien under 2007, och att tillkännagivandet kommer (trots ett års försäkringar om att vi skulle stanna där vi var) i början av det nya året.
Timing var ordet sa Bull.

Då piggar det upp med en ny svensk bloggfavorit.

Självinsikt, Dubya stylee

Jag tror att detta måste vara ett nytt rekord i osanning.
Ni får ursökta norskan:
"– Jeg er glad i faren min, men han forstår at kunnskapsnivået mitt i forhold til de fleste folk er betydelig høyere, og at han derfor stoler på meg til å gjøre de riktige valgene."
Lille George, att döma av hur du talar och agerar skulle jag säga att du är ett ynka fjät från att inte kunna knyta skorna själv...

Ett oöversatt citat:
"I'm hopeful. I know there is a lot of ambition in Washington, obviously. But I hope the ambitious realize that they are more likely to succeed with success as opposed to failure."—Interview with the Associated Press, Jan. 18, 2001

Sömnbrist

I måndags fann Alla att den box med första säsongen av "House, m.d." som Folket beställt hade anlänt. Sedan dess har vi tillbringat all ledig tid i soffan framför denna utmärkta serie. För den som inte sett den spelar Hugh Laurie en medicinens Sherlock Holmes (lätt sociopatisk, drogberoende och med skarp intelligens och iakttagelseförmåga) komplett med egen Dr W.

Dr. Wilson: That smugness of yours really is an attractive quality.
Dr. Gregory House: Thank you. It was either that or get my hair highlighted. Smugness is easier to maintain.

Rekommenderas varmt.
Det roliga här är förstås att det fört historien tillbaka till utgångspunkten eftersom Conan Doyle baserade sin figur på läkaren Joseph Bell vid Edinburghs Universitet.

Enligt IMDBskvallret skall en av producenterna ha sagt "See, this is what I want: an American guy." när han såg Hugh Lauries audition. Det knyter lite elegant an till en sak jag undrat över; hur kommer det sig att horder av brittiska och australiensiska skådisar har kunnat tillägna sig ett passabelt amerikanskt uttal medan de amerikaner som kunnat tala engelska lätt kan räknas på kanske tre av ena handens fingrar?

Se men inte beställa

Denna fantastiska tröja finns dessvärre bara att köpa om man bor i amerkat eller Canada.
Attans.

Nu är jag politisk igen

Jag har gjort ett test på nätet och vet nu var jag står politiskt. Djävlars så ut på kanten jag hamnade...

Uppdatering: Insåg just att jag ligger i motsatt ända av skalan från George Dubya Bush, så något rätt måste jag ha.

Mer trams med Fru

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att Fru och jag hade en liten Maoistperiod för några månader sedan, då vi nogsamt strävade efter att bevara vår lilla kaders renlärighet och fullständig kontroll av produktionsmedlen. Eller iaf anammade vi språket.

Nå, detta barnsliga mellanspel är sedan länge förbi och vi funderar nu istället på att döpa om oss för att liva upp saker och ting. Fru har redan i hemlighet tagit sig namnet ”Alla” (jfr Alla Pugatjova), detta för att kunna framföra saker med mer tyngd. ”Alla hatar dig!” eller ”Alla vill ha kaffe på maten”.

Själv tvekar jag mellan det storståtliga ”Folket” och det lite snällare ”Man”.

Å ena sidan vore det hemskt skoj att kunna säga ”Folket ämnar massera Allas fötter ikväll” eller ”Folkets krav på levergryta står fast!”.

Fast å andra sidan öppnar även ”Man” roliga möjligheter. ”Man mår bra när peristaltiken fungerar!” eller kanske lite pretentiösa ”Man lyssnar bara på Liberisk Naziklezmer numer”.

Råd mig kära läsare!

Kräver Folket sin rätt, eller vore Man dum om man valde det?

Apropå peristaltiken har vännen Lisa lovat att fixa ett korsstygnsbroderi till min fyrtioårsdag med ett citat efter min gamle avdelningsläkare på Vasa Sjukhus: En god avföring är bästa huvudkudden.
Den kommer att pryda vår dassvägg för tid och evighet!
Man gillar idén och Folket ger den sitt fullständiga stöd.

Faster than the speed of blight

Acephalous blogg om Memes håller just nu på med ett experiment; att mäta hastigheten hos en meme. I korthet ombeds alla läsare att blogga om experimentet med länk och sedan pinga Technorati. Ett script kommer då att få Acephalous server att självdö, eller iaf skapa en databas över spridningen av denna idé.
Inte så annorlunda från alla listor som går rundan alltså, och nästan vetenskapligt :)

Kom igen, alla de coola kidsen gör det!

Vad ger man mannen som har allt?

En smula kopplat till vad Fru skrev om häromdagen kan jag meddela att Göran Johansson, Göteborgspolitikens starke man för att tala i hemska tidningsklichéer, i sextioårspresent fick ett seminarium om alternativmedicin.
Av Göteborgs Universitet.

Kan vara värt att lägga på minnet inför framtida bemärkelsedagar bland släkt och vänner det här. Nå, nu var det inte detta jag tänkte skriva om, inte heller alternativmedcin per se, utan om ett citat i GPs artikel.

” Olle Larkö, hudläkare och dekanus vid Sahlgrenska Akademin, pekade på vikten av att kvalitetssäkra den alternativmedicinen.
- Vi sjukskriver i Sverige folk betydligt längre än i andra länder där alternativmedicinen är mer etablerad.”

Är det bara jag som studsar till inför det resonemanget?

Hos mannen är tydligen tanke och handling ett i alla fall ibland, för jag mailade tvärt till denne Olle Larkö och undrade om han var felciterad eller hur han hade tänkt.
Jag fick nästan ett svar på min fråga...

Hej Olle

Förundrades lite över det citat som tillskrevs dig i dagens nätupplaga av GP. Är "- Vi sjukskriver i Sverige folk betydligt längre än i andra länder där alternativmedicinen är mer etablerad." ryckt ur sitt sammnhang?
Annars förefaller mig resonemanget en smula haltande.
Man kunde ju då precis lika gärna säga att vi sjukskriver folk betydligt längre än i länder som har rabies eller länder som tillåter barnarbete.
Och får man fråga vilka alternativa metoder det är du tänker på i sammanhanget?


På förhand tack

Och så svaret:

Hej!

Håller med Dig. Att sjukskrivningstiden är längre i Sverige än annorstädes har sannolikt inget med alternativmedicin att göra.

Hälsningar
Olle Larkö

Man får köpa att Olle inte hade lust att debattera, men det var tröstande att höra att dekanus vid Sahlgrenska akademin inte hävdar att bristen på alternativa behandlingssätt står i relation till längden på svenska sjukskrivningar...

Chatta med Gud

Någon fiffig har hittat på en Gudbot med vilken man kan få chatta. Äntligen en gud som svarar!

Testa själv

En hemlis...

...såhär i offentligheten är att jag verkligen ser fram emot att vi skall fira jul här i Skottland igen.
Julfirande har egentligen aldrig varit någon stor sak i min familj, men har blivit det alltmer på senare år. Åldriga släktingar, fler barn och annat har liksom trissat upp det hela, plus att jag som gift plötsligt har dubbelt så mycket familj som innan, alla med lika giltiga krav på vår närvaro.

Så det är lite skönt att ha julfirande på en lagom nivå. Förra året firade vännerna Les och KH med oss och det var väldigt soft. Vi gjorde oanständiga juldekorationer i cernitlera, åt och drack lagom för mycket (fru hade gjort en niokiloskalkon till fyra personer) och hade det avslappnat och kravlöst. Återstår nu att se om någon tänker drälla över och hälsa på i år. Det blir trevligt vilket som.

Roliga, arga, fantastiska Fru

Min kära hustru har i sin Helgondagbok skrivit följande som det är min stora glädje att få presentera för eventuella läsare:

Snabb definition:

Apokryfa = inte kanon. Att något är apokryft betyder att det inte är accepterat av gängse forskning i området det tillhör. Den frågan är rent akademisk eftersom apokryfa skrifter ofta brukar tillskrivas religion och annan övertro. Den som hävdar att något har bäring för att det finns stöd för det i apokryfa skrifter hänvisar till en auktoritet som kastats ut av auktoriteter på sagor.

Anekdotiskt bevis (anecdotal evidence) = många troende människor tror att något med anekdotiska bevis (det hände en kompis till min brors mattelärare och han är verkligen en sann skeptiker) är bevisat. Det enda som är bevisat är att någon annan mupp är beredd att tro att ett ämne spätt till 30C med vatten (vid vilken spädning inga som helst molekyler av sagda ämne längre är mätbara i lösningen – det är mao vatten.) botade hans psoriasis, trots att han är väl medveten om att den går i skov och går tillbaka av sig själv efter ett tag.

Här kommer nåt riktigt snuskigt, som jag vill att ni ska hålla ögonen öppna efter:

Sjuka människor pressas i denna utsatta situation till att använda homeopatiska preparat ”För om det var JAG som var sjuk skulle jag prova ALLT och det SKADAR ju inte...” Det är ju klart att tio ml vatten för 150 spänn är en rejäl vinstmarginal (nej – vatten har inget ”minne”), så varför INTE säga: ”Om du VERKLIGEN vill att din mamma ska blir frisk så provar du såklart ALLT”

Då har jag inte ens tagit upp folk som undviker traditionell medicin och använder homeopati som ersättning för medicinsk behandling. (Här är ett tips: är deras sjukdom allvarlig nog, så dör de.) Men – de kan träffa sina egna val.

Det kan däremot inte Sveriges hundar, katter, hästar, kor, höns och grisar.

Låt mig förklara närmare:

Det finns en utbredd användning av homeopatiska mediciner på husdjur i Sverige. Även ”kattbeteendeexperter” föreslår homeopatiska mediciner till katter som kissar inne, i sina böcker med råd och dåd för kattägare. Problemet, som jag ser det, är att man kanske missar en underliggande orsak till kattens kissande (som njursten eller nåt annat fysiskt problem) genom att spraya feromoner på lådan och ge den utspätt vatten. Eller för den delen – som också är vanligt: att ge den Bachdroppar. Bachdroppar (och homeopatvatten) används till och med av seriösa uppfödare – Bachdropparna speciellt till ”nervösa” djur. Här i UK tipsar nyblivna mammor varandra om Bachdropparna till ”gnälliga” barn. De går under namnet Rescue Remedy och alla ”duktiga” mammor (ur underklassen) har en flaska i handväskan – annars blir de mobbade.

Nu ska jag berätta om Bachdroppar:

Bachdroppar är utspädd konjak. I spädningsvattnet har olika blommor legat och plaskat (antar jag – det är möjligt att de ljuger om det också), antingen – och det här är viktigt – i solsken, eller i månsken... När blommorna legat och plaskat i x antal timmar späds konjaken med vattnet till ca 26 – 32% alkoholhalt. Om du använder Bachdroppar i en kull nervösa katter så får du vad vi i branschen med en teknisk term kallar packade katter. De är ofta lite lugnare än nyktra katter. Samma sak med bäbisar faktiskt.

Nu ska jag berätta hur Edward Bach kom fram till _vilka_ blommor som ska ligga och plaska i solskenet. Han ”föreställde” sig att han befann sig i olika ”negativa” sinnestillstånd. Sen kände han på blommor och när han fick ”kontakt” – den blomman var det för just det tillståndet. Så om man baserar sin behandling på detta – en snubbe som sitter och inbillar sig att han är nervös och tafsar upp en pelargon – då kanske det är dags att slå upp Vetenskaplig Metod i ett lämpligt uppslagsverk och läsa om från början.

Svenska nyttodjur (som kossor, grisar och höns) har en karenstid när de blir medicinerade – deras kött, ägg eller mjölk får inte användas till människoföda inom en månad efter det att de slutat medicinera.

Därför behandlas många husdjur homeopatiskt i Sverige. Ja – i Sverige. Många husdjur i Sverige får inte tillgång till riktiga mediciner för att deras sjuka juver ska kunna mjölkas. Istället får de vatten som för några generationer sen träffade ett ämne, men inte längre kan minnas det. Ibland spontanläker det – då skriver man upp en för homeopatin – ibland lider de och dör. Då säger man att de var ”för sjuka” (När det gäller människor brukar uggabuggamänniskorna hävda att det är den sjukes egna ”inställning” som var problemet, när han eller hon har fräckheten att dö under pågående homeopatbehandling).

Sverige är ett relativt vettigt land – andelen av befolkningen som tror på och låter sig behandlas med homeopati är en av de lägsta i världen. 16% av oss tror att man blir frisk av utspätt vatten. Det finns säkert någon på ditt jobb.

Den moderna medicinen står ofta handfallen inför diverse krämpor och sjukdomar. Behandlingar som ansågs framgångsrika i det förflutna är nu förpassade till historiens skräphög – det är poängen med vetenskaplig metod, med forskning. Äkta forskare ifrågasätter sig själva, gång på gång. Ändrar sig, skriver om och börjar om från början. (Ja, det finns miffon – HTLV3-mannen, case in point) Medicinen misslyckas inte sällan med att hjälpa sjuka människor – och erkänner det öppet. Den gör upprepade dubbelblinda försök för att motbevisa sig själv och saker den tagit för vedertagna sanningar och ibland säger den ”jag har ingen jävla aning”.

Så lockande då att lyssna på nån som hävdar sig _veta_ vad han/hon pratar om? Varför uppehåll i mjölken/äggen, när man kan lyssna på homeopaten?

Upprepade försök har gjorts på homepoati. Av de försök som utförts på ett korrekt sätt, dubbelblint och upprepat etc, har inget kunnat påvisa ett statistiskt signifikant tillfrisknande utöver normal placeboeffekt. (Dvs de som fick placebo tillfrisknade i samma utsträckning). Av de test som påvisat högre grad av tillfrisknande än slump/placebo har inget enda visat sig varit utfört på korrekt sätt – de har alla brustit i metodik och/eller opartiskhet. Till skillnad från de test som inte påvisat någon skillnad.

Jag vet att du tycker att du blev bättre av ditt utspädda vatten, men _jag_ hävdar att du hade blivit bättre utan det också. Du självläkte. Det gör de flesta friska människor.

Och det är ett av problemen med detta. De främsta förespråkarna för homeopatiska remedier (jag _vägrar_ kalla det mediciner) har sällan några verkliga hälsoproblem – de har psykosomatiska tillstånd – de åtnjuter helt enkelt fysisk hälsa. Men de mår bättre när de får lura sig själva – och ännu bättre när de får känna sig viktiga och trycka sin övertro på andra. När du får cancer vet de precis vilken björkaska eller magnetring som du behöver, och om du har fräckheten att bli sämre så har du fel inställning. Det är inte fel på behandlingen, det är fel på dig. Det här är människor som inte har tillräckligt med empati för att inse att ibland går människors kroppar sönder. Deras har ju inte gått sönder – ergo: de tar hand om sig på rätt sätt. (Tur och genetik har inget med saken att göra) Och du, ditt patetiska canceroffer – du får fan skylla dig själv. Om du VILLE bli frisk skulle du sätta dig ner och tillfriskna.

Underskatta aldrig människors behov av att känna sig viktiga – det är en av våra starkaste drifter. Varför sprids annars dumheter som 9/11-kedjebrev på nätet? Varifrån kommer skrönor? Och varför finns det alltid nån jävla mupp som vet nån, som kände nån som blev HELT frisk från precis likadan levercancer som din mormor genom att dricka potatisvattnet?

Cancer är en sjukdom som ibland spontanläker. Det är ett faktum att den ibland drar sig tillbaka av sig själv utan förklaring. Statistiskens lagar gör att det ibland händer nån som kolkar i sig blomvatten (när man är desperat ÄR man benägen att prova saker man annars inte gör, varför cancerpatienter ofta tar till homepati enligt devisen detkanjuinteskada). Ingen sätter nånsin dessa plötsliga återgångar i samband med vanan att bära udda sockor eller förekomsten av husdjur i hemmet eller hur många grannar man har... Utan de säger: ”Läkarna kan inte förklara det – men jag vet...”

I en nyligen genomförd, dubbelblind, studie (som dock inte upprepats, så rönen står ännu ouppbackade) delades en grupp patienter med en viss sjukdom med likartade prognoser, i två grupper. Den ena gruppen var föremål för dagliga förböner i lokala kyrkor, synagogor och moskéer och interfaithgrupper, samtidigt som de behandlades medicinskt för sin sjukdom, medan den andra gruppen enbart fick medicinsk behandling. Notera att varken läkarna eller patienterna visste vilka patienter det bads för. När försöket avslutades visade det sig att den marginella, och statistiskt icke signifikanta, skillnaden mellan de två grupperna gav en _något_ förhöjd överlevnad, bättre prognos och tidigare tillfrisknande för den grupp som _inte_ fått några böner uppsagda för sig. Dvs – rent statistiskt låg du bättre till om ingen bad för dig, än tvärtom.

Själv var jag en gång i tiden relativt duktig på att lägga tarotkort. Eller.. jag hade en naturlig talang för cold reading, som min omvärld valde att tolka som en viss förmåga att tolka tarot. En snabb trut och ett gott minne – det var vad jag hade. Till mitt försvar vill jag säga att jag a: alltid bara gjorde det som partytrick och aldrig påstod att jag visste vad jag gjorde, och b: undvek att väcka onödiga förhoppningar eller varna för förestående elände och c: inte själv riktigt fattade varför jag prickade rätt ibland, förrän efteråt.

Med åren har jag utvecklats till skeptiker. Jag har alltid _velat_ tro på saker, men moder natur har skapt mig knurd. Jag har försökt – jag har till och med låtsats att jag tror på saker, men innerst inne har jag vetat att jag bara dummade mig. Ett annat sätt det här yttrade sig på var att jag hade en nästan otäck förmåga att hitta ömma tår. Min tunga är ett ständigt vårdpaket av alla gånger jag bitit i den för att inte använda _den_där_ förolämpningen. Att min förmåga att få okända tanter att börja gråta genom att säga att det inte var mitt fel att deras barn inte vill prata med dem längre och min hyggliga träffpoäng med taroten hörde ihop insåg jag först senare.

I mina klarare stunder väljer jag att se det som att en ständigt närvarande underliggande, lågintensiv depression får mig att se världen i sjaskigare färger än den har och att aldrig har några förhoppningar på min omvärld. När jag har ett anfall av megalomani blandat med misantropi tänker jag att jag är en av få människor som ser världen, och mig själv, helt utan rosa glasögon, precis som den är, utan skygglappar – att jag inte alls målar världen värre än den är, utan tvärtom ser verkligheten. I de mer maniska stunderna funderar jag på om jag helt enkelt föddes utan filter. Älsklingen kallar det för mina ”charmerande autistiska” drag.

Exempel1: När jag var barn fanns en ”vågad” ”humor”-tidning vid namn En Rolig Halvtimma med lite småsnuskiga skämtteckningar. Självklart inköpte jag ett exemplar, lånade min brors tidtagarur och fann till min besvikelse att man läste igenom den på mindre än tolv minuter. Långt ifrån en halvtimma. Men jag var TVUNGEN att göra det. Så där är det.

Exempel2: Jag ägnade mycket tid som barn åt att fundera över hur Ståmannen rakar sig. Hur klippte han håret? Naglarna? Jag hade svårt att koncentrera mig på själva äventyren pga detta.

Jag har lite problem med suspension of disbelief, trots att jag är del av Harry Potter-fandom. Det är lite svårt att förklara – jag har nöje och utbyte av övernaturliga historier – så länge det är avsändarens och min överenskommelse att det är fiktion. Så fort nån vill att jag ska köpa något som sannolikt – det är då det tar emot.

I fiktionen accepterar jag glatt att folk kan upphäva gravitationen och andra naturlagar – inte ens i fiktion kan jag köpa upphävande av logikens lagar. Något KAN inte vara både A och Icke A i mitt huvud. Jag bryter ihop.

I verkligheten vill jag att folk håller sig till fysikens lagar i sina antaganden. Det som går upp måste komma ner (om det inte bryter igenom gravitationsfältet) och det som spätts till 30C innehåller inte längre mätbara molekyler av det ”verksamma” ämnet. Om vatten ”mindes” ämnen det kommit i kontakt med, och lösningen blev mer potent ju mer man spädde den, skulle vi dagligen kolka i oss ”verksamma” nivåer av kreosot, koppar, bly, kadmium, dinosauriebajs, din grannes pubeshår, t-röd, heroin, purjolök och allt annat som vårt vatten silats igenom under miljoner år. Och det som är A kan inte vara Icke A. Och sätt inte igång mig om intelligent design... om homeopater är mänskligt avskrap så är ID-förfäktare skiten under avskrapets skor.

Jag accepterar dig, och jag accepterar _att_ du har din tro – om du säger – det här är min tro. Kommer du dragandes med din kompis, brorsas gamla mattelärares granne som _verkligen_ alltid har varit skeptisk, eller idéer om de mnemotekniska egenskaperna i två molekyler väte och en molekyl syre vill jag be dig dricka en homeopatmedicin jag själv designat, så intelligent jag kan. Den består av vatten och bajs. Om det är som du säger, att lösningen blir mer potent ju mer spädd den är, så kan du glädjas åt att det är 50-50, dvs med dina mått mätt inte särskilt potent alls. Praktiskt taget ofarligt.

Det sista jag har att säga idag är: ”Obey gravity – it’s the law.”

Openminded no more

Länge har jag haft som medveten föresats att försöka bemöta alla som individer, oavsett vad mitt första intryck stoppar dem i för fack, och jag blir glad var gång någon krossar mina fördomar. Det låter så bra i teorin i alla fall.

I verkligheten är det lite si och så med denna tillkämpade öppenhet. För att citera Senilix så har jag inget emot utlänningar; några av mina bästa vänner är utlänningar, men de här utlänningarna är inte härifrån.
Fast det rör sig såklart inte om utlänningar.

Nej, det rör sig om nätdejtande (normalt tycker jag inte om den typen av DN-svenska ordkonstruktioner men alla dessa vokaler i datea gör mig nervös).
Nu får jag skynda mig att säga att jag inte i princip har något emot nätdejtande; jag gjorde det själv ett kort men intensivt tag och två av mina närmaste vänner träffade sina livspartners på så vis.
Men så har vi kollegan M...

...som länge suttit och videochattat på arbetstid. Till slut kröp det fram att det var en filipinsk tjej han träffat på nätet och som nu var hans fästmö.
Här körde mina fördomar igång som själva fan, men jag kämpade ned dem och försökte tänka att det kunde ju faktiskt vara så att han också hade mött kärleken på nätet och att hon råkade vara filipinska. Jag ville ju inte döma honom utan att ha alla fakta.

Även när han förklarade sitt namnbyte med att skilsmässan från hans finska fru inte var riktigt klar men att under sitt nya namn var han såvitt de brittiska myndigheterna visste inte gift. Han hade ju så bråttom att få hit sin filipinska.
Jaså, sade jag, och när skall ni gifta er då?

På hennes artonårsdag, svarade M.

Detta var för två månader sedan och jag har sedan dess gått omkring och brottats med mig själv. Å ena sidan tyckte jag att saken var klar och att han är ett äckel (M fyllde nyss 41) men å andra sidan ville jag fortfarande tro att det faktiskt kunde vara kärlek.
Så inte längre.

Idag fick jag nämligen reda på att han är jättearg, för det har visat sig att han inte är den lilla filipinskans ende sugar daddy, utan hon har försörjt sig på pengaförsändelser från flera män. Men tro inte att M lät sig nedslås av ett sådant litet missöde, nejdå; han har letat upp en ny filipinsk tjej under tjugo att uppvakta och göra till sin, och nu har jag släppt alla försök på att vara openminded eller tycka om honom.
M är ett äckel.

Bläääh

Är sjuk, orkar inget skriva, skall gå hem.
Ni får nöja er med tramsig musik istället.

Hitta din egen kombination

I helgen var vi fulla och oregerliga...

...på vännen Elvis inflyttningsfest. Hon hade lagat ohemula mängder plockmat, och vin och vedervärdigt söta smurfdrinkar (blå curacao och 7up) flödade.
Fru passade på att inviga sina nya coola glasögon och envisades med att tala danska mest hela kvällen, förutom när hon sjöng franska sånger för en bäbis.
På det hela taget en väldigt lyckad kväll som följdes av en soft söndag med skräpmat framför ett gäng lagom krävande filmer (Fru tror ibland att jag är gay i smyg för att jag kan uppskatta både musikaler och chickflicks).
En avslappnande helg och det behövdes.

Diamonds are for Evert

Just nu kör Marks & Spencer en väldigt snygg, väldigt Bondparafraserande reklamkampanj. Twiggy, Erin O'Connor mfl leker agenter och samlas i ett ispalats för ett stort party, med Shirley Bassey sjungande Pinks "Get this party started" på sitt eget oefterhärmeliga vis.
Av någon anledning vill youtube inte låta mig blogga filmsnuttar, men ni kan se filmen HÄR och vill ni sedan ha mer Shirley så klicka HÄR.
"What do you mean copyright? I copied it right!"

Stor frisyr och den gula faran

Idag har jag haft massor att göra så jag har ägnat mycken tid åt att plöja Kinky Afro, en stundtals väldigt rolig blogg för de närmast sörjande i mediasvängen. Man måste inte gilla eländestriste Nelly för att skratta som fan åt allt om vårens nazimode
Fast ibland känner jag mig lite gammal - iaf nog gammal för att bli lite trött på Donnie Donut och hans vänners lite inkrökta värld av prettoskatekonceptsoul och vem som blev avsugen av praktikanten på DN. Snarare ett ålderstecken hos mig än en brist hos Donnie misstänker jag.

Nåja, apropå nazis kom jag häromdagen att tänka på den fantastiska romanen Gul man vinner land (eller strängt taget Gul mand vinder land efetrsom jag har den danska utgåvan) av Svend Petersen (utgiven - lustigt nog på eget förlag - 1937). I denna skrämmande framtidsvision överväldigas världen av Den Gula Faran. Jodå, alla asiater sluter sig samman under japanskt ledarskap och överväldigar resten av världen med hjälp av de stackars lättledda afrikanerna som inte förstår hur bra de har de under vitt kolonialstyre.

Inget kan hejda dem förrän de geniala tyska forskarna tar fram medel X, som omedelbart dödar alla av asiatiskt ursprung. Faran avvärjd och nytt lebensraum på samma gång ger ett lyckligt slut på boken, men själva poängen finns i efterordet. Svend säger att världen aldrig kommer att få stabilitet, trygghet och fred förrän England och Tyskland tillsammans bildar det pangermanska riket, detta alltså skrivet 1937. Full pott till Svend för barn av sin tid, men inte ett skvatt för fingret på pulsen.
Detta sagt är Gul man vinner land ganska underhållande läsning i klichétyngdrasistiskäventyrsSF-genren och om ni skulle lyckas hitta ett ex så köp den för all del.

Jag har roat mig på http://www.churchsigngenerator.com

Skall jag vara orolig?

You Are 12% Pure

You've been a very bad girl or boy... And you probably enjoyed every minute of it.

How Pure Are You?

Job satisfaction

Jag är så trött på Big Blues säljare och ekonomifolk. Så väldigt, väldigt trött att jag idag gjorde något som kanske var dumt; jag sände följande mail.
Eventuella uppmärksamma läsare får gärna komma med kommentar om huruvida det märks vad jag gjort eller inte, för lite nervös är jag.

Tack för ditt mail XXXXXX
Antagligen har jag missförstått ditt tidigare mail i frågan.

Du får förstå jag jobbar på att skaffa dig ett svar här men
inte bara är det andra personer inblandade i detta; detta är i
ganska hög grad beroende av XXXXXXXX tar tid.

Iochförsig förstår jag din otålighet, men ha förståelse.

Rimligtvis borde jag kunna ha ett svar till dig innan veckan är ute, men
överhuvudtaget tar XXXXX långt tid, särskilt då XXXX - så är processen utformad.
Vad som bidragit här är att XXXXX skickade in själva XXXXXXXXXXX
ett bra tag efter att de XXXXXXX, i vissa fall flera månader efteråt.

Naturligtvis gör vi vad vi kan för att få ett snabbt avslut på detta.


Uppdatering: ÖversättarHelena har nu lugnat mig, mitt akrostikon är kanske inte så tydligt som jag fruktade... :)

Fe + odal=sant?

Jag har länge undrat över varför sådana här små botskydd där man skall skriva bokstäver från ett mönstrat fält aldrig bildar riktiga ord, men nu har det faktiskt hänt.
Tjoho!

Tankspridd

50 saker-lista

1. Var hittade du den här listan?
Hos Heavenlyaction

2. Var är dina föräldrar födda?
Mamma är född i Trelleborg
Pappa är född i Halmstad
Jag är född förtjusande

3. Vad är det senaste du installerade på datorn?
Uppdaterade Adobe reader

4. Vilken är din favoritrestaurang?
Oy vey. I hela vida världen? Omöjligt att svara på.
Den Kanderade Syltan?

5. När badade du i en pool senast?
Vete fan, funderade på men kom aldrig iväg till Gourocks utepool i somras.

6. Har du varit med i någon skolpjäs?
Jo, spelade kung i ngn postmodern sagovariant från femtiotalet som sattes upp när jag gick i trean

7. Hur många barn vill du ha?
Barn schmarn

8. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Ah, här tror jag vi har kommit ett ålderstecken på spåren för nästan allt som ligger på topplistorna numer lämnar mig väldigt kall. RnB är så trist så det står härliga till, all pop verkar vara ngn sorts uppkräkande av 80talets allra sämsta hittar (som om det inte räckte med att ha genomlevat skiten en gång) och jag blir snart tvungen att skaffa keps och stappla runt på gatorna muttrande om att allt var bättre förr

9. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
Du tror att de bryr sig om att ha fler val? Tja, om de ändrade så att blankröster räknades för sig vore saken klar...

10. Vad har du för TV-kanaler?
Channel 4, ITV Scotland och BBC 1&2

11. Har du åkt moped någon gång?
Ja, jag erkänner

12. Har du busringt någon gång?
Menvadfan

13. Har du fått felparkeringsböter?
Kör aldrig, så det vore överraskande

14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Fallskärm skulle jag gärna ha hoppat

15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Malta är det mest avlägsna från Sverige om det är det som menas. Varmt, dammigt och rätt trevligt - men låt bli skaldjuren

16. Har du en egen trädgård?
Jagvilljagvilljagvill! Fan så juste att gå och påta, vattna rensa och softa för min egen skull. Kanske ett litet växthus för mindre härdiga arter också...

17. Vilken är din favorit bland tecknade serier?
XKCD, Bunnies, Berglin och en hel binge andra. Kolla länklistan i vänstermarginal

18. Kan du alla orden i nationalsången?
Neh, bara första två verserna

19. Badkar eller duschkabin?
Badkar helst men framförallt BASTU. Saknar sauna så det är ingen hejd på det

20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Fru och jag plöjde Riket 1&2 i förrgår

21. Favoritpizza?
OOh, vedeldad med chevré och rökt skinka är rackarns gott

22. Chips eller popcorn?
Gillar varken eller

23. Vilken färg på läppstift använder du?
Det beror helt på vad Fru vill tvinga på mig när hon får sminkspatt

24. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
Har du smekt en ripa?

25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Dumheter

26. Apelsin- eller äppeljuice?
Färsk äppeljuice isf

27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Fru och jag åt så mkt sushi som vi bara förmådde i gbg

28. Favoritchoklad?
Meh, det växlar

29. När röstade du senast?
I september

30. När åt du en hemodlad tomat sist?
Hos Göran och Ernst har jag för mig

31. Har du vunnit en prispokal någon gång?
Nej

32. Är du bra på matlagning?
Halvdan

33. Klarar du att tanka själv?
Ja

34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
Aldrig

35. Pepsi eller Coca Cola?
Cocacola isf

36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Om man räknar marinblå kostym med slips så ja

37. Vad var det senaste du handlade?
Säsong 1 av Little Britain på dvd för en spottstyver

38. Har du kräkts offentligt?
Oh ja

39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
Har hittat kärleken och kan tänka mig att sitta nöjd så

40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
Ögonblicket? Alltså nej, jag tror man måste få en chans att känna efter lite

41. Har du ringt något betalnummer?
SJ har jag för mig tog betalt för sin usla tjänst

42. Kan man vara vän med sitt ex?
Det kan man men frågan är om det är värt besväret. Jag har gjort försök i den vägen men på det hela taget har det oftast varit bäst att det bara är slut när det är slut. Det blev så lätt att man försökte bara för att tyckte jag

43. Vem var det du besökte på sjukhus senast?
Magnus på hans jobb

44. Hade du mycket hår som liten bebis?
Ingen aning

45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Det kan jag inte för mitt liv komma ihåg

46. Vad har du i din väska?
Plånbok, skivor, bok ("Long John Silver" av Björn Larsson) pennor, kondom, papper, betald räkning, dvdbrännare, tobak, pipa.

47. Vad har du för färg/mönster på dina sängkläder?
För stunden svartvitrandigt har jag för mig

48. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Läsa högt för fru tills hon eller jag somnar

49. Vad har gjort dig ledsen idag?
160 olästa mail i min inbox

50. Vad är du tacksam för idag?
Att jag snart kan blåsa den här leden (som det heter) och dra hem för dagen och sedan är det helg

Gammal kärlek röstar aldrig

Situationen är nu följande: Min chef har misskött vår avdelning så länge och så framgångsrikt (halv bemanning sedan flera månader tillbaks) att hon nu blivit befordrad, och idag är hennes sista dag. Skall jag då...

önska henne lycka till med nya jobbet och låtsas som inget? skratta för mig själv åt hur det skall gå nu när hon blir ansvarig för att jobba helt själv? säga good riddance to bad rubbish och ignorera henne? förklara att det har varit för djävligt, att jag hoppas att hon aldrig blir chef över ens ett gem?

Create Free Polls

Blitzbesuch...

...eller vad det nu kan heta när man far till sin gamla hemstad på en kortis. Fru skulle på överraskningsuppföljning på förra höstens möhippa (mkt lyckat tydligen, ryktet säger att bruden blev både överraskad och glad när hon kidnappades) och så har vi försökt fika med så många människor vi bara har kunnat hinna med, vilket har haft en avgjort negativ inverkan på min mage som under lång tid fått hålla tillgodo med brittiskt automatkaffe med några nypor pulverkaffe i (aldrig, aldrig, aldrig néscafe) då man utan vidare kan se botten på muggen i det som gäller för svart kaffe i kantinen på Big Blue.
Visst fick husse böta, men det var det värt. Kaffe - ett kraftfullt sätt att umgås.

För åh så kul det var att få se alla vänner igen.
Alla vi hann med alltså. Ännu roligare blir det nästa gång, för då överväger vi att helt utelämna min råddiga familj ur bilden, eller i alla fall vara en smula bestämda med den tidsmängd som står till deras förfogande. På så vis kan vi rentav komma att klämma in fler fikor med fler vänner vi inte hunnit med under våra snart två år utomlands, och min mage kan få så många dubbla espressos att den skärper sig. Sådan är i alla fall teorin.

Vi kunde hinna med att umgås mer med herr och fru W som vi bodde hos de första dagarna men knappt såg (även om vi hann med att spela tre omgångar Buzz, tre omgångar som alla vanns av en person vars blygsamhet förbjuder honom att här berätta att det var jag), vi kunde hinna med att se hur Piotr, Lenin och Transformerssamlingen bor i lyxiga villan, vi kunde hinna med S och Serpicio och alla andra som vi knappt sett en skymt av sedan vi flyttade.

En underlig sak är att fast Göteborg känns mer främmande än det någonsin har gjort, och det alldeles tydligt inte är vårt hem längre, så har vi den här gången bägge känt ett styng av hemlängtan. Kanske är det just allt trevligt umgänge, kanske är det det tämligen o-oktobra vädret, eller kanske är det saltlakrits och riktigt kaffe, men t.o.m. Fru som alltid sett Göteborg som om inte världens rectum så i vart fall världens svettiga perineum har sett staden i ett annat ljus. Inte vet jag om vi någonsin flyttar tillbaks, men just nu finns det en liten längtan.

Ja, och så är Bertilssons stuga till salu; hus, tomt och rörelse i natursköna Delsjöterrängen för tre miljoner, vilket inte precis är oskäligt men långt bortom våra möjligheter.
Radamsa!

Det går utför

Vi skall idag få belöningar för vår prestation vid kvartalsslutet, som brukligt är här på Big Blue om vi överträffat våra targets. Förra året fick vi juste vin, lagrad ost och kex, i år får vi alkoläsk, Cadburys mjölkchoklad och chips .

Antingen blir vi eller företaget sämre.

Var är kissen?

Schrödingers katt är INTE död.

En fråga

Skall jag hålla min gnälliga politiska observationer för mig själv och nöja mig med att skriva lättsamma och tramsiga saker i bloggen?

Jag tycker du skall skriva vad du vill. Jag vill bli underhållen, inte föreläst för. Jag kunde inte bry mig mindre.

Create Free Polls

Meh

You Are a Chimera

You are very outgoing and well connected to many people. Incredibly devoted to your family and friends, you find purpose in nurturing others. You are rarely alone, and you do best in the company of others. You are incredibly expressive, and people are sometimes overwhelmed by your strong emotions.

What Mythological Creature Are You?

Detta förvånar. Chimeran var som jag vill minnas en lömsk best som sprutade eld, varslade om olyckor och dessutom var starkt feminin. Har för mig att Bellerophon spetsade chimeran på sitt spjut, och vad hade Freud haft att säga om den saken?

Nåja, det hela verkar iaf lite småpositivt sådär.

Som om jag inte visste

Your Job Dissatisfaction Level is 64%

Your job is a total bummer, and probably the worst job you've ever had. Your co-workers stink. Your boss is a jerk. And your company is probably in trouble. Think about finding a new job quickly, even if it's just a not-so-great transition job. You've got to get out of there as quickly as you can!

Should You Quit Your Job?

Kära Elsa - har just provat LSD.

You are Agnostic

You're not sure if God exists, and you don't care. For you, there's no true way to figure out the divine. You rather focus on what you can control - your own life. And you tend to resent when others "sell" religion to you.

What's Your Religious Philosophy?

Bildad lista

Google Answers
Answer these questions by posting the first image that comes up on google image for the answer.

1. Din ålder nästa gång du fyller år

2. Din favoritfärg
3. Ditt mellannamn
4. Det senaste du åt
5. Din värsta ovana
6. Din favorit-frukt eller grönsak
7. Ditt favoritdjur
8. Din hemstad
9. Den mest användbara saken i ditt hem

10. Ditt husdjurs namn
11. Ditt senaste köp
12. Något som gör dig glad


13. Ditt förnamn
14. Ditt efternamn

Måste verkligen ses

Se den.

http://video.google.com/videoplay?docid=-4943675105275097719

”Är det inte dags att sluta snacka skit om Hitler?”

Ovanstående ord fälldes av bekantingen K.P. på en fest för många år sedan, och har följt mig som skämt sedan dess, men frågan är om det inte är dags på riktigt.

Nu börjar kanske eventuella läsare opponera sig och tycka att jag ryckts med av den allmänna extremhögervind som så dominerar det svenska politiska landskapet. Och visst, det är svårt att ducka för att SverigeDemokraterna fick 22 djävla procent i Landskrona och inte kan fylla alla platser de vunnit; att Folkpartiet skriker ut med blattarna för att vinna röster de borde skämmas för att få (Fp brukade vara höger med dåligt samvete, vad hände med det?); att Socialdemokratisk analys efter valet säger att partiet glidit för långt åt vänster för väljarnas smak. Har vi de politiker vi förtjänar tycker ni?

Vet ni, jag står kvar där jag gjorde innan valet. Den dag Lars Ohly ger Marie Söderqvist ngt mer kraftfullt än fingret skall han få min röst. Fast det var inte det jag skulle prata om.

Nej det var Hitlers företräden, och egentligen då hans företräden framför dagens politiker. Nej han var ingen juste kille. Ja, han startade världskriget som orsakade miljoner människors död och han organiserade förintelsen (vilket han aldrig kunnat göra så effektivt utan att Big Blue som jag jobbar för levererat de räknemaskiner som behövdes för logistiken) MEN HAN VAR ÄRLIG.

”Ärlig?!” utbrister du då kära tänkta läsare. Ja, just ärlig. Han skrev att han ville få en lösning på judefrågan (att ingen annan någonsin hade hört talas om någon judefråga, och än mindre visste att den behövde besvaras lämnar vi därhän), och den lösningen kom. Han sade att han ville ha krig, och så blev det.

Titta nu istället på dagens politiker. Bush och Blair pratade om att låta vapeninspektörerna göra sitt jobb i Irak, att försöka få en diplomatisk lösning till stånd, men hela tiden förberedde de det krig som var deras lösning på Irakfrågan (eller menar jag oljefrågan?). När det nu i efterhand har framkommit ovedersägliga bevis läckta från Downing street på att Blair ljög för att få invadera Irak så händer vad?
Ingenting, han bara ljuger lite mer (vi måste låta polisen hålla folk vi misstänker kan vilja begå brott eller sympatiserar med folk som kan vilja begå brott i husarrest utan rättegång för att försvara demokratin) och drar sig tillbaka som styrelseledamot i Rupert Murdochs mediaimperium nästa år.

Frihet är slaveri, förstår ni.

Eller titta på våra svenska politiker. Minns ni när Telia privatiserades? Hur det var den stora Svenska folkaktien? Eller hur vapenindustrin privatiserades och såldes till vrakpris men lustigt nog inte som folkaktie utan mest till banker och spekulanter? Var det någon enda politiker som var ärlig då? Var det någon enda av dem som sade ”Hej, vi tänker ta det som byggts upp för dina pengar, stjäla det och erbjuda dig att köpa en del av det tillbaka!”
För det var precis vad som hände. Om vi drar ner skalan lite så vore det jämförbart med att den ordförande du varit med om att rösta fram i bostadsrättsföreningen en dag sätter upp en lapp om att alla som nu vill ha tillgång till tvättstugan måste köpa en nyckel av styrelsen för ett par tusenlappar.

Tacka vet jag Hitler, han tog iaf en liten del av konsekvenserna av sitt handlande då han tog livet av sig. Idag finns det ingen påföljd för lögnarna, utom i Ungern som jag idag har inhämtat. Där ljög deras PM och folket inte bara reagerar; de agerar.
Heder åt ungrarna! Eller njae, om det inte var på extremhögerns uppmaning de revolterade skulle det kännas bättre...

Men vad oss andra beträffar (och det inbegriper definitivt mig som inte har tagit ett endaste litet steg mot varken revolution eller debattskapande) så förtjänar vi inte ens en Hitler.