Skit med borgarna och hela djävelsamhället

I förra veckan sade min kropp ifrån att det fick vara nog med att jobba för två. När jag i måndags piskade mig ur sängen och in i dusch och kläder (var för sig i den ordningen) var det väldigt tungt, och lagom till att jag skulle gå var jag tvungen att kräkas. Sedan tillbragte jag två dagar pendlande mellan att sova som klubbad och försiktigt dricka pepparmyntste så jag skulle ha ngt i magen. Tisdag kväll lyckades jag med en rostmacka. Nu känner jag mig bättre men en smula känslomässigt labil. Det är inte riktigt så långt gånget att jag börjar gråta åt skotska djurskyddsföreningens reklamkampanj på tv, men det är fan inte långt ifrån (i den ena står en stackars vovve fastbunden vid en kajkant med tidvattnet på väg in, i den andra är det en liten kattunge i en sopsäck som just skall kastas i sopbilen).
Inte så roligt det hela, men det ledde fram till en insikt om att nu får det vara nog (jaa det får det). Efter två år på plats kan jag konstatera att det blir faktiskt inte bättre än såhär.
Så i fredags skrev jag till min HR-manager och bad om ett möte för att diskutera vilka alternativ som står öppna. Råkar veta att företaget just står i begrepp att skriva under ett techsupportavtal med ett väldigt stort svenskt företag och kommer att behöva svensktalande techsupportare (vad i hela världen heter det på svenska?) snart. Vad som helst egentligen, bara det inte är här längre.

Idag nåddes jag så av ett rykte från vanligtvis välunderrättad källa som påstod att den verksamhet jag arbetar inom kommer att flyttas till Slovakien under 2007, och att tillkännagivandet kommer (trots ett års försäkringar om att vi skulle stanna där vi var) i början av det nya året.
Timing var ordet sa Bull.

Då piggar det upp med en ny svensk bloggfavorit.