Bergman är död, och det är sorgligt men det han lämnar efter sig lär inte bli bortglömt i första taget så han hade all anledning att dö nöjd med sitt verk. Fast mitt mest bestående minne av honom var hur han beskrev hur lätt Erland Josefsson hade för att tjejer och hur han själv hade fått slita - han beskrev sig själv om jag minns rätt som en "kärlekens ardenner" - vilket kan synas en smula magstarkt av en man som nuppade varenda liten nymfett som kom i hans väg. Harriet, Liv, Bibbi, och en lång rad andra. Nio barn på fem äktenskap talar sitt tydliga språk.
Detta om detta.
Bland hyllningarna idag fann jag denna som fick mig att undra om ordföranden för teaterförbundet och jag verkligen sett samma film (klicka för att läsa):
Jarl Kulle som roué i all ära, men hur stor del av filmen är den första julen jämfört med allt det som följer? Jan Malmsjö var den som satte outplånliga spår hos i alla fall mig första gången jag såg hela filmen.
Därför en kort omröstning; hur minns ni Fanny och Alexander?
Monday, July 30, 2007
Hur minns ni Fanny&Alexander?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jag minns Fanny & Alexander som ångest, barnaga och enorma mängder röd sammet. Jag var inte riktigt lika rädd för den serien som jag var för Vilse i Pannkakan, men det var snudd på. Lite så där så att man satt och fortsatte titta, och sen grät och vägrade sova men inte kunde förklara varför.
-Grammanaut
K jag är böjd att hålla med. Röd sammet och ångest fångar så att säga bägge halvorna av filmen.
Håller med föregående talare. Hon måste blandat i hop F&A med Jönssonligen eller Göta Kanal!?
Post a Comment