Erhrm alltså

Inte för att jag vill vara en sådan där irriterande djurägare som upphöjer minsta tic hos sitt husdjur till allmänintresse, men nu är jag en gång sådan så ni får hacka i er - så det så.


Vår lilla kisse är nämligen det mesta vanedjur jag stött på i kattväg. Visserligen sover hon kanske sexton timmar per dygn så man skulle tro att det inte bleve mycket tid över till vanor, men då skulle man bedra sig. Varje morgon vill hon ha den omgång burkmat som blivit tradition (därför att veterinären sade att hon var ordentligt underviktig), och likaså när vi kommer hem. Skulle man råka glömma det, eller kanske vilja hinna få av sig skorna eller sätta på kaffe får man högljudda påminnelser.

Likaså har hon infört läggtider; runt elva kommer hon och försöker valla oss i säng. Skulle en av oss vilja sitta kvar lite framför dator eller tv går hon varv på varv mellan sovrum och vardagsrum tills alla är samlade. Då hoppar hon upp i sängen, oftast på min sida, och vill bli klappad.
Sådan är alltså rutinen hos oss och jag måste säga att jag trivs förträffligt med vårt en smula letargiska kelmonster som nu till framförallt Frus ohöljda förtjusning börjat få lite hull. Kan vi nu också lyckas få henne att röra lite på sig kanske veterinären blir gladare vid återbesöket...