Högre länder får man leta efter

Har haft vännen R på besök och vår letargiska läggning till trots har vi hunnit med bla en tur till de västliga högländerna. Från Greenock for vi via Erskine bridge till Loch Lomond och därifrån via Inveraray till Oban. Som vanligt gäller klicka på bilderna för full storlek.

Ben Lomond, den sydligaste munron

Utsikt från Rest and be thankful


Vy från Inveraray mot det av träd skymda slottet och den gamla bron


Skotskt landskap


När man ser det litegrann såhär från Oban

I Oban besökte vi det lilla destilleriet (23 000 liter i veckan är tydligen peanuts i whiskysammanhang) och gick guidad tur. Sedan var det dags att styra norrut igen, mot Glencoe - min favoritplats i Skottland. På vägen tog vi kaffepaus på södra stranden av Loch Levens mynning och gjorde en avstickare om lilla byn kinlochleven mest för att vägen är så vacker.

Mina vinterbleka fötter får komma ut för att blända populasen och skrämma kor i sin


Vy över byn Glencoe från Loch Levens norra strand


Lilla Kinlochleven ligger inklämt mellan bergen


Början till själva passet Glencoe, Hagrids stuga i HP-filmerna brukar ligga till vänster i bild


Svårt att göra den här platsen rättvisa i bild

Klyftan strax h om mitten är den över vilken bron spändes i Monty Python and the Holy Grail. John Cleese vågade inte gå över utan det föll på Terry Jones. Till höger dalen där Rob Roy gömde den boskap han stal från Campbells.

Sedan var det dags att vända söderut via den fjällnatur med hedar och myrmark som finns öster om Glencoe och ner mot frodigare trakter igen.

Kings House inn ligger i en egen liten dunge på heden

Lite svensk fjällnatur nästan

Ogenerad hjort

Något mer modest hjort i höglandspanorama

Så kom vi då tillbaka till Loch Lomond och hemtrakterna igen.

Skotskare blir det inte

The bonnie, bonnie banks

Gourock i motljus - snart hemma efter lång dag