Fru ger råd till sin dotter, om hon hade någon

Med benäget tillstånd återgives här Frus senaste dagbok på Helgon.net:

Kära Dotter!

Var alltid jävligt misstänksam när folk börjar använda ord som ”sunt förnuft”. Sunt förnuft är nämligen ofta samma sak som kulturell hegemoni och betyder att nån annan vill bestämma över vad du får tycka är rimligt, så att du inte ifrågasätter varför du får så lite av det du producerar.

Använd inte sunt förnuft, kära dotter, använd _ditt_ förnuft_. Använd de ramar du skapat för dig själv och som jag har försökt visa dig genom mitt sätt att vara. Använd din personliga etik och inse att solidaritet är ett överlevnadsdrag hos mänskligheten, det gäller bara att välja vem man ska vara solidarisk med. Någon som arbetar mot ett mål gemensamt eller kompatibelt med ditt. Inte någon som vill att du ska ha dåligt samvete för din sexualitet, eller för dina ambitioner, eller för brist på vilja att prokreera dig, eller för din ovilja att vara piga hellre än arbetslös.

Sunt Förnuft är anledningen till arbetslösheten – inte dess lösning. Utbildning. Utbildning och samarbete. Inga friska människor är arbetsovilliga – det finns bara en gräns när det inte längre är värt det, och den gränsen utgår ifrån vad någon är villig att betala för arbetet – inte huruvida man kan få lika mycket bidrag, min kära dotter. Glöm aldrig det. Din tid, din styrka och dina kunskaper är värda något – den som tror att något är värt vad man är villig att betala för det är välkommen att gå in hos en Volvohandlare och säga sig vara villig att betala femtio kronor för en ny Volvo och inte ett öre mer. Om de kommer ut därifrån med Volvon – utan att ha erbjudit tevetid, gratisreklam eller kändisendorsement, utan i utbyte för Volvon har lämnat femtio kronor och inget annat – då ska jag börja överväga om min tid och min kropp och min lojalitet är värd vad jag kan få, och inte vad jag tycker den är värd. Tills dess kära dotter: ta inte skitjobben. Ta dem inte. Om borgerligheten drar in din a-kassa, så hitta på något annat, jobba svart, stjäl – men ta inte ett arbete som tär dig och får dig att fråga varför du lever. Som får dig att tvivla på ditt värde.

Bråka, kära dotter – och får du sparken, så gå vidare, men bråka. Ditt värde ligger inte i huruvida du är omtyckt eller populär av ovidkommande chefer eller ens kollegor – ditt värde ligger i dina handlingar och inte i vad du omsätter för någon annan. När jag dör vill jag inte kunna säga: ”Min chef gillade mig” – jag vill kunna säga: ”Jag gjorde skillnad”. ”På ett enda ställe gjorde jag skillnad, och skillnaden nådde fler än bara mig själv.”

Gå aldrig på myten att vi blivit medelklass. Den svenska medelklassen är en lurad arbetarklass med plattskärmsteve, bortskrämd från solidariteten av rädsla för överhetens repressalier. Och de har anledning att vara rädda: den svenska överheten använder våld och sanktioner för att hålla den som säger ifrån i schack. ”Sunt Förnuft” gör att den svenska ”medelklassen” inte bara fruktar för sin kropp eller sina ägodelar – de tror också på fullt allvar att det är skamligt att ha varit föremål för polisens uppmärksamhet. För de har indoktrinerats till detta. Det är inte våldet, och inte sanktionerna – utan skammen som hindrar ”medelklassen” från att strejka, demonstrera och vägra vidriga arbeten.

Du vill inte bli medelklass – den enda klass som är värd att vara är den självförverkligande klassen. Vad självförverkligande innebär – det bestämmer du. Om du i djupet av ditt hjärta bara vill ha ett hus med en trädgård, då ska jag inte bråka med dig. Men om du tror du vill ha ett hus och en trädgård för att du har sett det i Sköna Hem – huruvida så är fallet lämnar jag till dig att avgöra, jag har tilltro till ditt förstånd, kära dotter – då är det dags att se över sina prioriteringar.

För vem tjänar på att du lägger all din energi på att fylla ditt hem? Om du släpar dig till ett helvetiskt slaveri varje morgon och säljer bort merparten av din vakna tid för pengar som inte räcker att leva på, än mindre till ditt Sköna Hem?

Våra barn är kapitalismens gisslan. Envar som har ansvar för ett barn tar skitjobben om inget annat står till buds. Därför behöver vi solidaritet: om vi hjälps åt att försörja varandra behöver inte ens föräldrar sälja sig. Men fråga dig, dotter, varför det verkar så oändligt viktigt för vår överhet att vi föder barn? Befolkningstillväxt? Pensioner? Nej, de skiter högaktiningsfullt i befolkningstillväxten - de kommer att anställa dyra sköterskor till sina åldrade föräldrar, och de har skott sig nog för att inte behöva lita till någon pension. De vill att du förökar dig, kära dotter, så att de ska ha en gisslan att hålla över ditt huvud. Så har vi hamnat i en situation där det är en politisk handling huruvida man skaffar barn eller inte. Där dina möjligheter till att välja ett liv med barn kringskärs av marknadens önskemål. Skaffa gärna barn, kära dotter, men var medveten om hur de kommer att användas som vapen mot dig, varje dag resten av ditt liv, och hur du kommer att användas som vapen mot dem, när de är vuxna och du är gammal. Var medveten om det, och försök sätta gränser för var, när och hur du går med på detta.

Sluta aldrig ifrågasätta varför du tycker en viss sak, eller varför du tror att du vill ha något.

Jag litar på din urskilningsförmåga, och jag är stolt över dig.

Din Mor, om du hade någon.