Fru dissar svenska folkets Astrid

Fru - jag är så omåttligt stolt över henne:

"Lantz i P1 är roligt. (bara Annika Lantz kan rapa i direktsändning, först blåneka och sen skylla på Linné-allergi)

Igår ägnade de sig åt att diagnosticera seriefigurer efter att en amerikansk psykiatri-organisation förklarat att Darth Vader led av Borderline. Som av en händelse handlade min db för ett par dagar sen om underdiagnosticerandet av borderline hos män. Ett tag funderade jag på att utveckla schizofrena drag och börja envisas med att Annika Lantz älskar mig, läser min dagbok och sänder hemliga meddelanden via radion – jag kände efter hårt och länge om min lilla girl-crush på Lantz kunde utvecklas till full blown psykos, men det verkade så ansträngande, och dessutom har jag tvättstugan så jag sket i det.

Istället bestämde jag mig för att diagnosticera Lindgrenversum. Det gamla skrället fyller ju hundra och den hysteriska dyrkan har nått nästan Bacchanaliska nivåer. Jag är övertygad om att perverst cosplay försiggår på Astrid Lindgrens Värld när turisterna har gått hem: jag tror det leks hejdlöst med Nils Karlssons ”pyssling” rakt upp i tjillevippen medan Kling och Klang med bestämdhet hävdar att Pippi Långstrump gillar hårda tag.

Men det är inte därför jag är här: jag vill helt seriöst peka på några saker som har skavt på mig sen jag var liten, och jag tänkte börja med Madickens mamma.

Madickens mamma lägger sig med ”ont i huvet” när hon inte är nöjd med tillvaron. Hon lämnar över husets och barnens huvudsakliga skötsel på Alva – trots att Alva egentligen är anställd för att städa och laga mat. Vad _gör_ hon hela dagarna? Ingen vet – eftersom berättelsen ses genom Madickens ögon är hon nästan fullständigt frånvarande. Madickens pappa verkar van att tassa runt mammas humör – ”varföre så sur och trumpen, är det något jag har gjort?”. Hon har orealistiska förväntningar på sin man – som att han själv ska jaga bort en flock tjurar. Ibland har hon har små utbrott av energi, som tex när hon tar itu med avlusning.

Är hon depressiv? Bipolär? Eller är hon mögligen bara lite passivt aggressiv? Det är i alla fall uppenbart att det finns en sorts dysfunktion i familjen: Pappa vill inte vara hemma, när han är hemma koncentrerar han sig på barnen: för att kompensera? – eller för att fly? Vi har förstått ett par saker utifrån den information vi har: Pappan är journalist på vad som förmodligen är en vänstertidning. Han har troligen radikala idéer och har förmodligen varit ganska idealistisk. Kajsas bakgrund verkar vara ur den övre medelklassen, och hon verkar ha svårt att anpassa sig till tillvaron på Junibacken, och hennes mans och dotters val av sällskap.

Pappan tilltalar sin fru på ett ironiskt sätt och förminskar hennes handlingar när hon väl agerar. Jag kan inte låta bli att tänka att deras dialog påminner om Scener ur ett Äktenskap. Eller Smultronstället, men utan sexreferenserna. Det finns en fysisk attraktion, men all annan kommunikation verkar trasig.

Madicken är intelligent och känslig. Introvert av naturen reagerar med att dra sig in i sig själv och bli en fantasist – ibland så till den milda grad att hon tror sig själv, som med Rickard, ibland så att hon försätter sin lillasyster i livsfara, och till slut bryter benet i ett försök att hoppa fallskärm från bodtaket – medan Elisabeth blir utagerande och aggressiv: hon startar slagsmål och rymmer. Om två flickor nånsin arbetat för att få sina föräldrars uppmärksamhet så är det de.

(Abbe i grannhuset är ett typiskt ”duktigt barn” från en alkoholistfamilj. Han har god kontakt med verkligheten, men tar alldeles för stort ansvar vid femton års ålder – både hans far och hans mor lägger över vuxenansvaret på honom och han svarar med att bli duktigare och duktigare.)

Madickens och Lisabets mamma lider troligtvis av en reaktiv depression, och deras pappa visar prov på passiv aggressivitet och flyktbeteende. Närvaron av Alva räddar flickorna från att bli fullständigt uppfuckade.

Emil – jag är ledsen – men jag tror Emil är helt frisk. En helt frisk, kreativ, liten kille med lite för hög intelligens för sin omgivning vars energi inte riktas ordentligt. Det är nästan obehagligt hur lite hans instängningar i Snickerboa verkar påverka hans mentala hälsa. Jag minns inte så bra – men jag har för mig att han de facto aldrig får nån fysisk bestraffning, sina påhitt till trots: hans pappa har alltid lugnat sig innan Emil släpps ut. Starkast reaktioner får Emil på påhitt som försätter honom själv eller andra i fara, vilket visar att Anton känner kärlek till sina barn.

Nu kommer mitt chockerande erkännande: jag tror inte ens att Emils pappa har nåt fel i huvet. Jag tror att han är en man i en tid som ser fysisk bestraffning som acceptabel, och som garanterat själv fått stryk som barn, som lever i en värld där han är gårdens överhuvud och ska ha respekt, men som inte får den, och som _trots_ detta föredrar att inte smiska sina barn. En enda gång minns jag att Anton reglar Snickerboa utifrån – annars är den alltid reglad inifrån: Emil har ett visst mått av kontroll över situationen.

Det betyder inte att det inte är traumatiskt: att se sin förälder så arg eller att behöva låsa in sig – men de flesta barn i Emils generation hade fått så mycket stryk att de behövde kryckor med de påhitt han har för sig. Emils pappa klarar till och med att – motvilligt, erkännes – ge beröm när stölleproven ger god utdelning.

Däremot har Anton med största sannolikhet magsår, vilket ibland kan orsaka irritabilitet.

Min teori är att han tagit över gården när den inte gav nån vidare avkastning, och att han med hårt arbete och öknomi gjort det till det mönsterjordbruk det är när vi träder in i historien. Notera att gården bara har en enda piga och en enda dräng – Anton och Alma arbetar båda hårt på gården. Kanske Anton är den första generationen i sin familj som äger sin jord? Kanske var hans föräldrar torpare? Det har utan tvivel kostat blod svett och tårar att skapa gården. Jag får en känsla av att Alma kommer från mer solid bondesläkt – för hon har inte samma ängsliga överhetsbeundran som Anton har. Anton har jobbat hårt – han är hemmansägare, kyrkvärd och respekterad i bygden: - han gör fortfarande investeringar i gården: de har inte så många kor som de skulle behöva, och frånfället av en värphöna måste genast ersättas. Jag skulle tro att respekten, solvensen och framgången i familjen Svensson startade med honom, och så har han fått denna son som drar spektakel över honom och gården oavbrutet. Hur gammal är han? Hur gammal var han när han vågade fria till Alma? Sånt undrar jag över.

Att Pippi Långstump är sociopat och patologisk lögnare är för enkelt – det är inte ens intressant. Tommys och Annikas dependecy-syndrom är dock intressant. Man undrar var det kommer ifrån. Deras föräldrar verkar lite stela, men relativt normala.

Stackars Lillebror är Schizofren och kör inte ens igång mig om den megalomaniska psykos som ”Mio” befinner sig i... Puhliis – ja, just det: din RIKTIGA pappa är en KUNG! Silly me – jag trodde du var ett helt vanligt fosterbarn som fått emotionellt avvisande fosterföräldrar. Andar och guldäpplen säger du? Ja just det – och säg mig: får du hemliga meddelanden av människor du tyckt du fått kontakt med? Du kan göra dig _osynlig_? Och nu ska du rädda världen? Jamen lycka till då – vi hörs.

Jaaaa – det är fantasiii. Jag veeet. Men ibland undrar jag hur det kommer sig att Lindgrens ungar alla beter sig som fallstudier."


Återgivet med benäget tillstånd av författerskan.