Jag kunde skylla på min chef

Jaaa, det kunde jag faktiskt. För struthårsBob har fattat agg till just mitt slösmurfande (jag tror det hänger samman med min ovilja att följa dress code) när inget finns att göra, så min teamleader har varnat mig för att låta Bob få se mig smurfa mer.
Det är i vart fall därför jag inte hunnit läsa mina vänners bloggar och därför missade att Cess hade manat ut mig på konstigheter hon med.
Så jag ber så mkt om ursäkt och levererar här några ytterligare konstigheter med mig:

10. Jag har en pervers förtjusning för att läsa högt för Fru om kvällarna. Tvärtom funkar inte alls lika bra för mig.

11. Drygt hälften av den 40gigs hårddisken på min jobbdator är fylld med musik, en del av den tveksam ur upphovsrättslig synvinkel. Håller dock på att flytta över den på den bärbara disken.

12. Mina färdigheter som affärsman lämnar en del övrigt att önska. Så t.ex. underlät jag en gång helt att ta betalt för ett uppdrag som göteborgsguide eftersom jag glömde bort det. Däremot visade jag mig till min förvåning och förtvivlan vara en ganska bra säljare.

13. Jag ämnar ikväll raka av mig mitt skägg. Det konstiga här är snarast att jag har ett öht.

14. Någonstans djupt inom mig när jag en liten dröm om en sorts gröna vågen-tillvaro, med en liten gård på landet. Jag vet inte riktigt om detta blir mer eller mindre pinsamt av att mina föräldrar aldrig var ens i närheten av den världen i sin ungdom.

15. Varje gång jag får fånga en spindel åt Fru upplever jag en helt oproportionerlig stolthet. Misstänker starkt att det bor en liten knight in shining armour inom mig.

16. Jag har sedan jag började nätskriva (på Lunarstorm av alla ställen, en gång i en grå forntid för sådär en sju-åtta år sedan) funderat på att skriva om hur jag och P var på avskedsfesten på gamla klubben Errols i slutet av åttiotalet, hur Sator lånade Minimal Compacts utrustning och blåste alla säkringar och hur vi sedan pulsade hem i snöstorm från magasinsgatan till Hisings Backa. Min tanke var här att breda ut mig om hur allt var bättre förr samtidigt som jag skulle göra en poäng av hur man minsann på min tid fick gå bra många kilometer genom knädjup snö från spelningarna. Men så tänkte jag att det är nog ingen som bryr sig om min unkna festnostalgi, så vadfan.