Vi fick en smula katt...

Hux flux medan fru stod och lagade mat dök mamman till den lilla katten i antikaffären (ni som varit på besök hos oss vet) upp och ville ha värme, sällskap och all fisk i huset.

Vår besökare

Hennes dotter

Det var bara för Fru till att hala fram en 300-grams fiskfilet ur frysen och börja tillaga den och under tiden kröp kissen (vi tror att detta är Daisy) upp i min famn, spann som hejsan och dreglade en stor pöl på min tröja.
Vi är vådligt frestade att behålla henne men vi vet ju faktiskt var hon bor, även om hon nu tycks anse vårt hem vara ett annex till hennes eget. Ute är det novemberkallt och regnigt och hon har ingen alls lust att gå tillbaka ut i kylan, hennes ägare är inte hemma just nu och vi vet inte riktigt hur vi skall göra. Den improviserade kattlådan av diskbalja + blomjord stod inte McGyver efter och kissen insåg raskt vad den var till för, sedan hon övervägt och avvisat både duschkabin och badkar.

Som nödlösning behåller vi henne över natten men lämnar fönstret i trappan öppet och vi har satt en lapp med en kortfattad rapport i en plastficka på antikafförens dörr, mkt mer kan vi inte göra när kissen nu vägrar gå. Vi får njuta av spinn och kel så länge det varar. Jag skall inte låtsas som att det inte var välkommet med lite kattkel såhär timmarna innan jag skall upp och ta morgontåget till London för stor intervju.

Små katter gillar kokt fisk