Intervjuläget

Idag fick jag stiga upp i ottan. Jag inledde med lite kattkel innan jag iförde mig intervjukostymen och traskade huttrande till stationen. Bother, jag borde ha tagit halsduk.
Trots att Ramsgate är startstation för tåget var det en kvart försenat innan det ens kom in på perrongen. Med byte i Faversham kom jag likafullt fram i hyfsad tid till London. För säkerhets skull tog jag iaf tunnelbanan till Old Street och hann då rentav med en gratis dubbel espresso på Starbucks (deras kortmaskin var trasig).

Själva intervjun bestod av en skriven del, en muntlig del och ett grupparbete. Bizarrt.
Imorgon får jag reda på om jag gått vidare till nästa intervju, den sista i raden. Den som vinner den omgången får jobbet. I mitt tycke tar de väl mycket tid från sina sökande men vad vet jag.
Kanske är det ett psykologiskt experiment?

På väg tillbaka försökte jag promenera från Old Street till Cannon Street station, och gick hopplöst vilse på denna 2km långa sträcka. Det trevliga med det var att jag fick upptäcka lite nya bitar av centrala London, det mindre trevliga att det var kallt som attan.
Nästa gång skall jag vara bättre rustad.
Väl hemma hann jag säga hej till Fru som skulle iväg på utekväll med kollegorna, och nu har jag lämnat över katten till sin ägare som var trevlig. En gissning säger att hon snart är tillbaka, och vem är jag att klaga?

Poultry? Poultry!


Så det är HÄR det ligger


Hur man behåller en fasad men river huset


De verkar inte alldeles säkra på vad som pågår här


St Pauls i skumt motljus