Fru rolig, jag orolig

Hösten har så smått börjat krypa in över dessa våra brittiska öar och detta har inte gått Fru förbi.

Själv har jag varit på en jobbintervju i London, en intervju som iofs kändes som att den gick bra fast jag undrar om jag får jobbet. Man får veta inom en vecka. Jag fick i alla fall utforskat en ny del av The Big Smoke en smula, nämligen södra Islington. Jag fann en väldigt trevlig outdoor foodcourt och ett galleri med flera saker jag väldigt gärna skulle vilja ha. Kan vara värt att se sig om lite mer...Pickazilla - bara ett smakprov på det lilla galleriets utbud

Här har ni lite förströelse medan ni väntar på besked:

Nu har vi promenerat igen

Imorse kom vi av olika anledningar att stiga upp oväntat tidigt och vi beslutade därför att ta en promenad. Det kom vi inte att ångra. Vi traskade ut till parken i Dumpton, rundade Sir Moses Montefiores gamla hem (nu uppstyckat i flera bostäder och kontor) och så via stranden hem. Hälsosamt och stärkande helt utan fjäll!

Några delar av Montefiores gamla kåk


I den fina parken sprang det glada vovvar


Och en platsad bordercollie beklagade bittert sin ensamhet medan husse var på toaletten


På stranden, som nu när badsäsongen är över återgått till att vara hundarnas, flögs det drake

Så var det bevisat...

...folk som röstar höger är rädda. Lägg sedan ihop två och två med hur hotbilder målas upp i våra media nu jämfört med för tio eller femton år sedan och fundera sedan över hur åsikter som förr skulle avfärdats som otänkbara nu är mainstreampolitik och plötsligt lever vi i Illuminatus. Bleh, när jag samlat på konspirationsteorier var det ju inte för att jag trodde på dem... :(

Walkies

Idag har vi utnyttjat det vackra vädret till att promenera längs strandpromenaden till Broadstairs (där Dickens bodde en gång i tiden). Förtjusande!

Viking Bay i Dumpton

Vågskvalp mot betong - finare än man anat

Broadstairs är Ramsgates lite mer välbeställda och mindre tätbefolkade grannkommun, med flera gamla cottages, roliga småbutiker och mysiga pubbar än vad vi ligger inne med, men också generellt mindre utbud. Alldeles lagom långt för en promenad en vacker dag.

Broadstairs i mitten av September


Måsar gör roliga spår i sanden

Beg. ev. äkt.

Ständigt denna ÖversättarHelena. Hon skrev nyligen att man inte skall skoja om kontaktannonser. I beg to disagree! Dels har vi The London Review of Books vars fantastiska kontaktannonser (som bara är på skoj till formen, läsarna annonserar verkligen för att träffa någon) minnesgoda läsare bör kunna dra sig till minnes, dels har vi Frus fantastiska exempel från sin barndom i Gävle "Äktenskap mot annonskostnad. Intressen armering och bingo." och för all del vännen Ms klasskompis i Lerum som då de var femton annonserade i Fantomen efter en brevkompis som delade hans intressen "Knivar, mopeder och LSD". Här är en som jag fann på anslagstavla i ett lokalt kioskfönster:



För svenska läsare som inte har blykoll på brittisk populärkultur är det kanske bäst att inkludera bilder på damerna ifråga så ni får Pauls typ klar för er. Överst ser ni Jasmine och underst har ni Stacey. Bägge gäller för toksnygga här i landet. Vi håller tummarna för Paul som verkligen flyttat tvärsöver landet från sin barndoms Bristol!

Canterbury är värt en mässa

Såhär nöjd blir man av ett Canterburybesök

ÖversättarHelena skrev apropå min födelsedagsutflykt att " Canterbury ser ju helt klart ut som ett ställe man borde åka till någon gång!". Jag måste hålla med; det är en väldigt trevlig stad. Stadkärnan är snuttig med ringmur, små kanaler och korsvirkeshus vart man ser, mysiga fik och muséer och stort utbud av både shopping och kultur. Rekommenderas varmt till den som besöker sydöstra England! Hade staden legat vid havet hade vi flyttat tvärt, men som det är blir det vid att vi pratar om att flytta varje gång vi far dit (20 min med tåg från Ramsgate).
De krokiga gatorna med än krokigare hus, de roliga affärerna och att man ständigt ser någon sorts spektakel på något av all de små underliga torgen lockar verkligen, fast när returbiljett på tåget kostar under £5 har man ju råd att ta dit när andan faller på...

Födelsedagsutflykt

Katedralen i Canterbury

Igår fyllde jag år. Hurra för mig. Det gjorde också P&Cs lilla dotter som passade på att födas då, så nu framgent har jag ngn att dela födelsedag med. Hurra för oss bägge!

Traditionell morris dancing

Fru och jag firade med att fara på utflykt till Canterbury, där jag hyllades med humlefestival (det var iofs ingen som uttryckligen sade att det var till min ära, men man är ju inte dummare än att man fattar) och morris dancing. Vi passade också på att i det strålande solskenet spankulera runt lite, äta sushi från löpande band i en liten restaurang, handla choklad från en riktigt chocolatier, dricka kaffe på fik i ett medeltida hus och Fru lyckades fynda kläder på rea. Allt som allt en mycket lyckad dag, och alla som ringt, messat, mailat och skrivit på klotterplank skall ha stort tack!

Traditionell morris dancing i svart utstyrsel

Their dullest two and a bit hours

I fredags var jag på den första biovisningen av filmen Battle of Britain på trettio år. Kul att få se den på stor duk förstås, och start studded cast så det förslår med alla från Christoffer Plummer till Michael Caine, och flygplan up the wazoo.



Visst är det kul att få se så många gamla plan på en gång, men det finns ett och annat att invända mot filmen som sådan. Dels är det vissa manustekniska brister, dvs ramhandlingen tillför inget alls i sin nuvarande form - den hade gjort sig bättre som ren dramadokumentär, sedan är ett ganska stort antal av wehrmachtsoldaterna överraskande nog små och svartmuskiga med oklippta hårmanar som inte ryms under deras hjälmar, och filmen är minst en halvtimme för lång. Har man sett en Heinkel störta i havet och en akterskytt på ett bombplan som får ansiktet fullt med teaterblod och stönande faller baklänges så har man mer eller mindre sett alla, och att visa samma sak om och om igen tillför verkligen inget. Jag trodde inte att det var möjligt att säga så, men flygscenerna är för långa.

Scramble chaps - last man gets no biscuit with his tea!

Innan föreställningen hölls det ett litet föredrag från en lokal entusiast som organiserar blitz walks i Ramsgate (den hårdast bombade kuststaden under kriget) och traktens reenactors hade ställt upp mangrant. Ensembeln fullbordades av att den lokala flygvapenfrivilliga musikkåren, bestående av tonåringar från Thanet, hade kommenderats dit. De var nästan bra.

I vestibulen fanns memorabilia såsom delar av nedskjutna tyska plan

Allt som allt hade jag sålunda en trevlig kväll, men jag rekommenderar nog ändå filmen mest för hemmabruk med ett finger hovrande över fast forward-knappen...

Glada reenactors fick visa upp sig