Vi ryggar inte för kvacksalveri

Storbrittanniens förtalslagstiftning är ökänt sträng, och det är därför som scientologer, stora företag som Nestlé och andra med orent mjöl i påsen alltid stämmer folk som försöker påtala obehagliga sanningar här i landet. Ett fall som uppmärksammats speciellt det senaste året är det med vetenskapsjournalisten Simon Singh som stämts av brittiska kiropraktikerförbundet för att han i en artikel i The Guardian påpekade den fullkomliga bristen på vetenskaplig grund för deras verksamhet och den lika totala bristen på bevisning för deras påstådda effektivitet.
Återigen används alltså förtalslagstiftningen inte till att skydda oskyldiga utan till att tysta belackare och inskränka yttrandefriheten.


Grunden för stämningen ligger i användandet av ordet bogus som av domaren som tog ställning till den inlämnade stämningsansökan tolkades som "uppsåtligt bedräglig", och enligt samme domare åligger det alltså nu Simon Singh och hans advokater att bevisa detta påstående för att inte fällas.
Dom har inte fallit ännu och ett flertal kända namn har engagerat sig i frågan på Singhs sida, så vi får väl se hur det går. Själva artikeln minus meningen som stämningen grundar sig på finns att läsa HÄR eller HÄR för den som föredrar svenska. Läs och sprid!

För övrigt ber jag om ursäkt för min långa frånvaro men jag har haft det lite tunt med inspirationen sedan jag började pendla 3 timmar om dagen...

Sådant här ser man inte i Sverige

En lokal handlande i dödsbon har tillgripit en ovanlig metod för att jaga sin sons mördare.


Tilläggas bör kanske att den skjutne sonen hade flera domar för att ha dealat droger och att hans död förmodligen skulle kunna sägas vara ett dödsfall i arbetet. De flesta i Margate-trakten tror sig också veta vem som låg bakom dådet, men landets mkt stränga förtalslagstiftning gör det oklokt att utpeka någon utan synnerligen starka bevis...

Beg. ev. äkt.

Ständigt denna ÖversättarHelena. Hon skrev nyligen att man inte skall skoja om kontaktannonser. I beg to disagree! Dels har vi The London Review of Books vars fantastiska kontaktannonser (som bara är på skoj till formen, läsarna annonserar verkligen för att träffa någon) minnesgoda läsare bör kunna dra sig till minnes, dels har vi Frus fantastiska exempel från sin barndom i Gävle "Äktenskap mot annonskostnad. Intressen armering och bingo." och för all del vännen Ms klasskompis i Lerum som då de var femton annonserade i Fantomen efter en brevkompis som delade hans intressen "Knivar, mopeder och LSD". Här är en som jag fann på anslagstavla i ett lokalt kioskfönster:



För svenska läsare som inte har blykoll på brittisk populärkultur är det kanske bäst att inkludera bilder på damerna ifråga så ni får Pauls typ klar för er. Överst ser ni Jasmine och underst har ni Stacey. Bägge gäller för toksnygga här i landet. Vi håller tummarna för Paul som verkligen flyttat tvärsöver landet från sin barndoms Bristol!