Ut i skogen skall vi gå

Det blev promenad även i söndags: först en tur till Cornalees Bridge och the Greenock Gap och sedan en kort bilfärd ner till Inverkips marina för liten strandpromenad. Det hjälps inte att jag blir tjatig för jag bara måste säga det igen - Skottland är väldigt vackert.

I början var vi lite ofokuserade

Fru och jag finner varje gång vi utforskar en ny plats åtminstone ett ställe vi skall bo på när vi blir stora, det har nu blivit uppåt ett tjugotal hus som vi - när vuxenheten bara har kommit - skall bebo. Å andra sidan hävdar min mor (nu 60+) fortfarande att hon skall bo i ett korsvirkeshus på skånska slätten när hon blir stor så jag förmodar att det aldrig är försent.

Sedan skärpte vi oss

Med vännerna E&G banade vi oss alltså väg (i Gs lilla Fiat för all del men det låter inte så äventyrligt som man kunde önska) längs slingriga landsvägar uppför branterna mot Cornalees Bridge som ligger vid Greenocks före detta vattenreservoar. Nu är där fiskodling som säljer fiskekort per dag och det verkar väldigt populärt, och längs den gamla grävda viadukten går det en trevlig liten vandringsled. Det var denna som var vårt mål.

"Heeeeathcliff"

Promenaden gick via hedarna till vänster i bilden ovan till det komplicerade system av halvdant snickrade trappor som sviktande för ner i klyftan och så tillbaka upp genom skogspartiet till vägen i högerkant. Människorna till höger på bilden är av en ren slump vår hårt prövade grannfamilj.

Det fjärran Dunoon

Jag ber att få göra läsarna speciellt uppmärksamma på hur vårigt vi har det. Att denna vårighet inte framgår av det bildmaterial jag valt är en petitess jag väntar mig att ni bortser från.
Här både blommar och knoppas minsann lite varstans och det lyckades mig att under promenadens gång ådra mig säsongens första myggbett. I februari väntar man sig inte riktigt det.

Pittoreskt eller förfallet - bestäm själv

Fru, E och G går bäcklänges uppåt

När vi kommit upp igen var vi så varma i kläderna att vi bestämde oss för att avrunda med en liten tur nere vid Inverkips marina. Letar man sig fram mellan de lyxbostäder som byggts därnere kommer man ner till den lilla stranden med vidunderligt fina vyer över Clydes mynning och för all del också det nedlagda kolkraftverket i Inverkip.

Den lilla dammen vid Cornalees bridge

Båtägare ger ofta sina farkoster fåniga namn - jag minns att jag i Göteborgs skärgård träffat på både "Love for sail" och "Veuve Clicquot" - och det får de väl göra bäst de ids, men någonstans får man ändå dra en gräns. Nere i hamnen fann vi båten Bon Jovi of Clyde, och hur nostalgisk man än må vara över spandexklädda pudelrockare tycker jag att det är att gå för långt.

Oh yes, I'm the great offender

Av alla ställen vi skall bo på när vi blir stora är detta kanske inte min absoluta favorit, men det ligger på topp tio tror jag bestämt.

En skymt av Clyde

Efter att fru och jag så hade bestämt att vi skulle bo i ett blått townhouse vid marinan med utsikt över flodmynningen och hunnit samla några fina snäckor på stranden var det så dags att fara hem till G för film och hembakt smulpaj, på så vis omintetgörande den eventuella positiva effekt vår långpromenad haft och med detta var vi så nöjda.

Utsikten från vårt framtida hem

Clyde - möt Irländska sjön, Irländska sjön - möt Clyde