Skynda fynda - täckt musik

Under begränsad tid finns nu en hög med roliga covers sammanklumpade i urval av undertecknad HÄR.
Bara att ta för sig.

Men i hemlighet...

... är jag tydligen spindelmannen.
Your results:
You are Spider-Man

Spider-Man 80% The Flash 65% Green Lantern 60% Robin 50% Iron Man 50% Wonder Woman 45% Catwoman 45% Hulk 45% Supergirl 40% Superman 40% Batman 30%

You are intelligent, witty, a bit geeky and have great power and responsibility.

Click here to take the Superhero Personality Quiz

I'm a nobody!

Japp, nu är det officiellt

Pulp så det förslår

Nu har jag blivit sådär internetmemeutmanad (undrar om någon gjort bruk av det ordet förut) igen. Den här gången är meningen att man skall sträcka sig efter närmaste bok, slå upp sidan 123 och sedan skriva ner meningarna 5, 6, 7 och 8.

Då jag bara har en enda bok med i min väska blev det lätt och här är meningarna:

Lester smiled and tousled the boy’s hair. “You’re probably right.” He walked towards the pot sticker. "Are you ever going to have some boys?" Monk asked Norma.

Inte så upphetsande kanske. Nu har jag inte hunnit börja på The Chinatown deathcloud peril så dessa meningar kanske inte alls gör den rättvisa. Därför återger jag också blurben från Barnes&Noble:

The Chinatown Death Cloud Peril is at once a valentine to an old-fashioned genre as well as a modern, meta-literary examination of the classic hero pulp. From the palaces and battlefields of warlord-plagued China to the seedy waterfronts of Providence, Rhode Island; from frozen seas and cursed islands to the dizzying and labyrinthine alleys and tunnels of lower Manhattan, Dent and Gibson, joined by the young pulp writer L. Ron Hubbard and a host of colourful* characters, finally step out from behind the shadows of their creations to take part in a heroic journey far greater than any story they have imagined as they race to stop a madman destined to create a new empire born of, and based in, pure, gaseous evil.

Tanken var här att jag skulle utmana några vänner mailledes men kedjebrev är så trist så jag lämnar härmed en öppen inbjudan till den som känner sig manad.


* Ja jag har korrigerat deras hemska amerikanska stavning. Color – vad liknar det? Hrmpf.

Ut i skogen skall vi gå

Det blev promenad även i söndags: först en tur till Cornalees Bridge och the Greenock Gap och sedan en kort bilfärd ner till Inverkips marina för liten strandpromenad. Det hjälps inte att jag blir tjatig för jag bara måste säga det igen - Skottland är väldigt vackert.

I början var vi lite ofokuserade

Fru och jag finner varje gång vi utforskar en ny plats åtminstone ett ställe vi skall bo på när vi blir stora, det har nu blivit uppåt ett tjugotal hus som vi - när vuxenheten bara har kommit - skall bebo. Å andra sidan hävdar min mor (nu 60+) fortfarande att hon skall bo i ett korsvirkeshus på skånska slätten när hon blir stor så jag förmodar att det aldrig är försent.

Sedan skärpte vi oss

Med vännerna E&G banade vi oss alltså väg (i Gs lilla Fiat för all del men det låter inte så äventyrligt som man kunde önska) längs slingriga landsvägar uppför branterna mot Cornalees Bridge som ligger vid Greenocks före detta vattenreservoar. Nu är där fiskodling som säljer fiskekort per dag och det verkar väldigt populärt, och längs den gamla grävda viadukten går det en trevlig liten vandringsled. Det var denna som var vårt mål.

"Heeeeathcliff"

Promenaden gick via hedarna till vänster i bilden ovan till det komplicerade system av halvdant snickrade trappor som sviktande för ner i klyftan och så tillbaka upp genom skogspartiet till vägen i högerkant. Människorna till höger på bilden är av en ren slump vår hårt prövade grannfamilj.

Det fjärran Dunoon

Jag ber att få göra läsarna speciellt uppmärksamma på hur vårigt vi har det. Att denna vårighet inte framgår av det bildmaterial jag valt är en petitess jag väntar mig att ni bortser från.
Här både blommar och knoppas minsann lite varstans och det lyckades mig att under promenadens gång ådra mig säsongens första myggbett. I februari väntar man sig inte riktigt det.

Pittoreskt eller förfallet - bestäm själv

Fru, E och G går bäcklänges uppåt

När vi kommit upp igen var vi så varma i kläderna att vi bestämde oss för att avrunda med en liten tur nere vid Inverkips marina. Letar man sig fram mellan de lyxbostäder som byggts därnere kommer man ner till den lilla stranden med vidunderligt fina vyer över Clydes mynning och för all del också det nedlagda kolkraftverket i Inverkip.

Den lilla dammen vid Cornalees bridge

Båtägare ger ofta sina farkoster fåniga namn - jag minns att jag i Göteborgs skärgård träffat på både "Love for sail" och "Veuve Clicquot" - och det får de väl göra bäst de ids, men någonstans får man ändå dra en gräns. Nere i hamnen fann vi båten Bon Jovi of Clyde, och hur nostalgisk man än må vara över spandexklädda pudelrockare tycker jag att det är att gå för långt.

Oh yes, I'm the great offender

Av alla ställen vi skall bo på när vi blir stora är detta kanske inte min absoluta favorit, men det ligger på topp tio tror jag bestämt.

En skymt av Clyde

Efter att fru och jag så hade bestämt att vi skulle bo i ett blått townhouse vid marinan med utsikt över flodmynningen och hunnit samla några fina snäckor på stranden var det så dags att fara hem till G för film och hembakt smulpaj, på så vis omintetgörande den eventuella positiva effekt vår långpromenad haft och med detta var vi så nöjda.

Utsikten från vårt framtida hem

Clyde - möt Irländska sjön, Irländska sjön - möt Clyde

Så fånigt

Här har jag gått omkring och inbillat mig att jag hade normalstora, ganska nätta händer och så påpekar Fru för mig hur det egentligen ligger till; jag har jättestora nävar. Attans.
Som bevis drog hon fram denna bild på oss från vårt bröllop där vi, ivrigt iakttagna av fokuserade systerdöttrar, skär upp lite tårta (för övrigt fick vi ingen tårta på vårt bröllop för systerdöttrarna som nästan aldrig får sötsaker fick de första bitarna och sedan tog tårtan slut på nolltid):

Goa gubbar

Ur en artikel jag fann genom I blame the patriarchy:

“A good buddy of mine used to treat a girl real good. He paid her rent, gave her money each week and took her out. Yet, she used to horn him left, right and centre. And when he asked her how she could treat him so despite how good he was to her, she cursed him and told him to go home to his wife.”
Läs resten här.

Det är så man skäms för att vara samma art som berättaren.

Jag önskar att jag inte varit så lat...

...under mina universitetsstudier (engelska, idéhistoria och semantik för den som undrar), för åh så skoj att få vara med i en tävling för akademiska haikus.
Suck.

Fann tävlingen genom Crooked Timber där jag också fann denna pärla:
This haiku is my
Official resignation
So go fuck yourself

Läs och skratta förtjust, det gjorde jag

Idag var ÖversättarHelena extra rolig!

En dag på stranden

I söndags var vi på promenad längs vattnet i Gourock med vännerna E och G, i soligt väder med lite förvårsbett i vinden. Med rosor på kinden och solskenet i ögonen traskade vi från kempock Street västerut till strax bortanför Gourocks segelsällskap och avslutade på Flava, det enda ställe i byn som har anständigt kaffe, italienskägt som det är *reklam*. Apropå detta så har den italienska delin tvärs över gatan från Flava stängt under mystiska omständigheter, dvs tanten på Sparbutiken visste inte varför. Spekulera efter behag, det gör jag.

E&G med Dunoon i bakgrunden och fotografen på det sluttande planet.

Längs vägen hann jag iaf få några fler exempel på bygdens charmiga förfall.


Strandpromenaden säkrad efter vinterstormarna

Gör det själv-reparation med lagom ambitionsnivå


Skotsk stavning när den är som bäst

Den Gourockska strandpromenadens inbjudande minigolfbana

Genus, schmenus

När vi träffades första gången trodde Fru att jag nog var gay, eftersom jag inte svarade på att hon flirtade med mig. Jag fick senare förklarat att anledningen till att jag pratade nästan uteslutande med henne på hela kvällen var att jag tyckte att hon var fantastisk men att jag helt enkelt är för trög för att fatta när jag blir flirtad med om jag själv är intresserad.

Nu finns det plötsligt väldigt vetenskaplig forskning som talar för hennes tolkning en smula (listan stulen från Kittin):

Min kvinnliga sida:
[ ]Köpt en hårfön?
[ ] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[ ] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[x] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av ”Sex and the city”?
[x] Sett två avsnitt av ”Sex and the city”?
[x] Känt mig sugen på en kopp te?
[ ] Känt glädje över att få blommor i present ?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[ ] Blivit arg utan anledning?
[x] Brytt mig om H&M:s val av modell? (blev jätteglad åt Gary Oldman minns jag)
[x] Pratat skvaller?
[ ] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[ ] Dansat? (nästan aldrig)

Totalt: 13 poäng

Min manliga sida:
[x] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Läst en biltidning? (det fanns inget annat på den toaletten)
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[x] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[x] Skött grillen under en grillfest?
[x] Läst en bok av Jan Guillou?
[ ] Läst ett nummer av slitz? (ett kryss bara om det räknas att jag läste den utmärkta musiktidningen Slitz innan paret Drougge tog över och gjorde tuttmagasin av den)
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna? (har sett Die Hard - stor fan av både Jeremy Irons och Alan Rickman - men skulle hellre se åtta timmar anslagstavlan än en boxningsfilm)
[x] Diskuterat bröst?
[x] Gjort lumpen?
[x] Läst nick hornby? (bara High Fidelity, jag lovar)
[ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[ ]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit ”kom igen nu gubbar” på en fotbollsplan?
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Totalt: 13 poäng.

Serietips nu igen

Ja så var det dags igen. En serie som finns på nätet och som både Fru och jag uppskattar mycket är Girl Genius, en sorts steampunk/fantasy-saga om Agatha Heterodyne och hennes äventyr på väg mot ett uppvaknande som uppfinnare.
Finns även i tryckutgåva och rekommenderas varmt!

Förtjusande förfall

Det är inte mycket bevänt med imperiet över vilket solen aldrig gick ner. Den som liksom jag är väldigt förtjust i filmen Hope and glory drar sig kanske till minnes scenen där lärarinnan visar att två femtedelar av världskartan är skär och berättar ”That's what this war is all about. Men are fighting and dying to save all the pink bits for you ungrateful little twerps.”

Av dessa skära delar är det nu inte mycket kvar, Falklandskriget får nog ses som den sista lilla dödsryckningen av imperiet (invånarna på Malvinerna får inte ens automatiskt medborgarskap om de vill flytta till UK), resten är mer eller mindre borta (med Gibraltar som det stora undantaget). Vad britten i gemen kanske inte är medveten om är dock att nationen nu är världsledande på något annat; charmigt förfall.

Vart man färdas på de brittiska öarna ser man samma sak; hus med sprickor och flagnande färg, mossgeggiga tak och väggar och så vidare – ett sorts smygande sönderfallande som verkade entropi lite snabbare just här. Fast av någon anledning gör det mig inte deprimerad som t.ex. öst-Berlin gjorde utan här är det mest gulligt. Möjligen är det för att jag är anglofil, men jag har hört andra säga samma sak. Det är en finare sorts förfall de sysslar med här.


Delvis beror den allmänna småslitenheten såklart på en avslappnad attityd till underhåll (en bro över järnvägen i centrala Greenock byttes ut istället för att repareras därför att den var i så dåligt skick att bitar föll av när det körde en buss över den); delvis beror det garanterat på en lika avslappnad inställning till byggstandard (vi har t.ex. tvåglasfönster av tjusig energisparande typ i vårt vardagsrum men eftersom de sitter snett i sina ramar drar det som bara den); men också på att naturen är så obändig här. Överallt ser man gräs och buskar växa på byggnader, till och med små träd förekommer. Jag inbillar mig att om befolkningen försvann från södra Skottland skulle det dröja på sin höjd trettio år innan ruinerna försvann i skog.

Bifogar lite bilder från vårt närområde på vad jag menar, en från den gamla piren i Cardwell bay, några från Gourocks station (välförtjänt utsedd till landets fulaste vid en omröstning häromåret, och nej den är inte under ombyggnad - den ser sådan ut) och en på det hus där kollegan G bor – en ganska fin adress i Gourock.
Döm själva.

Jag vill inte ha någon choklad, hör du det

Som det visade sig föll Trude Herr Fru på läppen (när hon väl kom över sin besvikelse över att det inte rörde sig om en twistande tysk transvestit) och särskilt svamphatten på omslaget till "Ich will keine schokolade" fångade hennes fantasi. Så mycket så att versen

Ich kaufte Sonntag auf dem Rummel
für zwanzig Pfennig mir ein Los.
Ich hab auch wirklich was gewonnen,
doch die Enttäuschung, die war groß.
Denn ich gewann dort einen Teddy
aus Schokolad' und Marzipan.
Den schmiss ich wütend in die Menge
und schrie den Losverkäufer an:

"Ich will keine Schokolade,
ich will lieber einen Mann!
Ich will einen, der mich küssen
und um den Finger wickeln kann.
Ich will einen der mich küssen
und um den Finger wickeln kann!"

gav henne en bild av hur stora Trude tar tag i kragen på den lille skinntorre gubben i lottståndet och skakar honom så att hennes svamphatt gungar i det att hon vrålar refrängen. Detta delade Fru så raskt med sig av till mig och nu har jag gått och fnissat mest hela dagen åt den stackars mannens förvånade uppsyn. Här meddelar han henne glatt att hon vunnit en nalle i marsipan och choklad och så blir han utsatt för detta stackaren.
Jag hör honom förtvivlat mumla "men detta är ju chokladhjulet" i det att han fladdrar som en vante i Trudes grepp.
Ack ja.

Sedan kan jag avslöja att "Ich will keine schokolade" fått ge namn till en tysk handbok för unga bögar som vill komma ut, så Trude fortsätter bidra till modernt kulturliv även om twisten kanske inte gör comeback i brådrasket.

This is the self preservation society

Utomlands ses vi skandinaver gärna som naiva, lite blåögt lättlurade och så vidare. Nu hävdar danska forskare att just det kan ha varit en bidragande orsak till vårt forna välstånd. Kanske är det så, kanske att den lilla skylten i rastrummet med "tag kaffe själv och lägg pengar i burken" var representativ för en tillit till att folk var ärliga och inte tog saker utan att betala.

Jag talade med Fru om detta och hon sade så klokt att "vi är inriktade på kollektivet på ett mer utbrett sätt än man kanske är utomlands. Och stämmer det inte att utvecklingen i motsatt riktning i Sverige har sammanfallit med sammanfallet av välfärden?"
Visst kan man se detta samband om man tänker efter?
I takt med att fokus gått från folkhemmet till individen har vi också blivit mindre intresserade av att ta hand om varandra, och vem tycker inte att "att göra rätt för sig" känns hopplöst daterat?

Som den gamle vänsterstofil jag är inbillar jag mig att nyliberalismen fått starkare grepp om Sverige än grannländerna. Fru (vi tycker ofta väldigt lika fast vi tänker så olika) uttryckte det såhär: "Individualismen har hyllats så länge, vi har sparkat ut Jante och avskedat Luther, och resultatet är en välfärd i sammanbrott".
Alla skall ses som individer och plötsligt tillhör vi inte längre ett kollektiv, är det så? Är Bamse död och Krösus Sork har triumferat?
Kanske är jag bara nostalgisk och bakåtsträvande och förmår inte se hur skön vår nya värld är?

Hade egentligen lovat att inte predika mer här, men nu blev det så.
Antar att det är min rätt som individ. Annars kan jag tänka mig att framföra självkritik för kadern.

Ja just ja

Telefonerandet skulle jag ju säga något om. De uppskattade flera timmarnas arbete blev det tydligen alls inte för BTs installatör utan E rapporterade att han mufflade lite med vårt ena köksfönster, sprang ut en vända och kom tillbaka och sedan var han klar. Nu har vi faktiskt telefon men lär få hosta upp de £125 i installationsavgift. Det må väl vara hänt, nu kan saknande föräldrar, åldriga mormödrar och skottlandslystna vänner nå oss med lätthet.
Återstår bara att bli uppkopplade också, återkommer i frågan.


Ja, och så är Fru rolig. Dessvärre måste ni klicka på bilden för att läsa.
Liten uppdatering: Såg vid genomläsning att jag felskrivit köksfönster som "könsfönster" innan. Kan det vara ett speciellt fönster för blottande månne? Och vad hade Freud haft att säga?

Lite förtjusande tyskerei

På den trevliga musikbloggen Dans mon café har jag gjort ett fynd; tyska sextiotalspopfenomenet Trude Herr. Nu har jag knappt lyssnat på annat på hela dagen. Därför vill jag nu få dela med mig av de två hittar jag fick från DMC (som också finns som grupp på Last.FM) så att till slut hela världen går och sjunger på Weil ich so sexy bin. Njut av de förtjusande sextiotalsarren och hur hon liksom river till i refrängerna.
Håll tillgodo!