Paltkoma

Fru och jag har just avnjutit ännu en julmiddag, den här gången med kalkon, brysselsprutor, rostad potatis, grönkål, tranbärsröra och en magnifik sås. Tag skeden dit du kommer eller hur det nu var.
Gosse så mätta vi blev. Men det var inte slut där!

Nej sedan följde en Christmas pudding av tyngsta slag. Den kom förmarinerad i en blandning av port och konjak, men för att vara riktigt på den säkra sidan fick den en dosis fin mörk rom och lite billig matlagningsersatzkonjak också. Den brann så vackert och smakade så gott att Fru och jag nu halvligger var för sig och stönar om hur mätta vi är och att allt är den andras fel och förresten borde någon ta sitt ansvar och offra sig på den sista biten. Fast det klarar ingen av oss. Möjligen om en dag eller två. Hoppas ni andra också haft en fin jul och välkomna hit att göra slut på puddingen!

För våra mödrar

Se här en länk

Five more years!

Foto av J. Wokander
Mannen till höger i bild är vår best man, numer bestefar kallad.

Igår firade Fru och jag fem år sedan den där dagen då vi och ett gäng av våra vänner och släktingar for på utflykt till Ragnhildsholmen. När vi ändå var där passade vi på att gifta oss, Fru och jag, och det hela var mycket lyckat.
Det har det sedan fortsatt att vara, trots att vi har gjort fem (och min halva) flyttar sedan vi träffades och bytt jobb och haft oss. Livet har bara blivit bättre, och jag ser fram emot fler år tillsammans. Hurra för oss!

Wiiiiiiiiiii

Vi har idag gjort ett kapitalvaruinköp - en Wiikonsol och en Wiifit. Efter att jag satt upp det hela testade jag boxningen som var rolig men lite krånglig initialt, men sedan har Fru lekt sig svettig och haft precis hur kul som helst och nu satt upp själva balansbrädan. Nästa månads inköp blir en större tv - här skall det lekas!

Fru ger sandsäcken vad den tål

Jag - en hövlig tjänare

Jomen, nu är man civil servant. Min jobbmail slutar med kent.gov.uk och jag skall leverera IT-stöd till tiotusen bibliotekarier, socionomer, vägbyggare, kulturarbetare, trädgårdsmästare och byråkrater i landskapet. Det hade jag inte gissat på när jag gick ut helklassisk humanistisk från Hvitfeldtska en gång i en grå forntid...

Landstingeling

Jag fick jobbet på KCC i Maidstone och börjar på måndag! Inte lika bra betalt eller lika fräckt som det i London men bra mycket mer praktiskt och närbeläget (1h med tåg varje väg). Hurra för mig!


----------------
Now playing: Yma Sumac - Gopher
via FoxyTunes

Oh frabjous day!

De gillade mig ("they loved you and you passed with flying colours") och jag har gått vidare till vad rekryteraren lovar är den absolut sista intervjuomgången. Det tror jag när jag ser Eddie på stationen, som vi brukade säga i Göteborg.

Någon gång i början av nästa vecka får jag fara till London igen men hej vad gör man inte...

Födelsedagsutflykt

Katedralen i Canterbury

Igår fyllde jag år. Hurra för mig. Det gjorde också P&Cs lilla dotter som passade på att födas då, så nu framgent har jag ngn att dela födelsedag med. Hurra för oss bägge!

Traditionell morris dancing

Fru och jag firade med att fara på utflykt till Canterbury, där jag hyllades med humlefestival (det var iofs ingen som uttryckligen sade att det var till min ära, men man är ju inte dummare än att man fattar) och morris dancing. Vi passade också på att i det strålande solskenet spankulera runt lite, äta sushi från löpande band i en liten restaurang, handla choklad från en riktigt chocolatier, dricka kaffe på fik i ett medeltida hus och Fru lyckades fynda kläder på rea. Allt som allt en mycket lyckad dag, och alla som ringt, messat, mailat och skrivit på klotterplank skall ha stort tack!

Traditionell morris dancing i svart utstyrsel

The one that got away (for 21 years)

1987 var vi ett gäng pojkar som for till London för att fira nyår. Första dagen på plats köpte vi en What's on och fann att Fields of the Nephilim skulle spela. Vi rusade iväg för att köa för biljetter men möttes av beskedet att de var slut. Där fick vi.
Det blev ändå ett ganska roligt nyår som i just mitt fall avslutades med surrealistisk tjeckisk dockfilm om en tunnelbanefärd genom helvetet på hotellrummet i Elephant and Castle ngn gång sent på natten.

Men nu djävlar! Med vännen Johan var jag igår i Shepherds Bush och såg de gamla gotrockarna tillsammans med en hord av gammelgötter (uppskattad snittålder på publiken kanske 32). Någon som i alla dessa år suttit på ett restlager av Crocodile Dundee-hattar hade gjort big business för det var en hattkavalkad utan dess like i kön utanför. De mer ambitiösa hade gjort sig omaket att leta reda på cowboyhattar i skinn, sätta på dem svetsglasögon och strössla rikligt med talk för den där dammiga looken (ett oklokt drag då det började regna strax innan insläpp), och sedan var det en fallande skala ner till bredbrättade slokhattar i filt med en liten fastlimmad fjäder på. Sedan fanns alla de vanliga klichéerna på plats förstås; got-transor med mängder av svart smink på alla tillgängliga ytor, fisknätstrumpor nog för att förpacka ett ton kassler och tillräckligt med löshår för en heltäckande varulvskostym åt Göran persson. Det gladde faktiskt mitt gamla hjärta att se alla dessa flintnande och tjocknande gammelgötter som så mangrant mötte upp för att se gotrockens grand old man - Carl McCoy.

Inledde gjorde Inkubus Sukkubus och jag nöjer mig med att konstatera att medan de inte ens har ngn som låtsas spela synth är det sequencern som är deras mest framstående musiker. De rev av sina hittar - alla två - först av allt och hade sedan tämligen snabbt artigheten att tacka för applåderna och avsluta.

Om Carl och de andra är inte mkt att säga annat än att det var väldigt bra. På en och en halv timme speltid hann de med förvånansvärt få låtar - Psychonaut var nog bland de kortare då den klockade in på bara nio minuter - men det var inte många överflödiga bland de som hanns med. Trots att vi bara med nöd och näppe hann med sista tåget hem (bara för att finna att det inte gick hela vägen hem, men det är en annan historia) får jag säga att det var en bra utflykt till den stora staden och en spelning värd att vänta tjugoen år på.

Inkubus Sukkubus i farten

Kobojsare galore

Vi misstänker att en live-dvd är i görningen då det filmades flitigt


Hattmaffian på scen

The real McCoy


Psychonaut filmad av Johan

Vi var i London för att träffa Carol...

...på, som det visade sig, drottningens födelsedag. Eftersom RAF passade på att fira sin 90-årsdag samtidigt var det stor flyby som vi råkade fånga från Westminster Bridges östra fäste. Se här ett axplock:

Hurra foer Fru!

Just naer det gaar lite illa foer mig gaar det som allra baest foer henne, hipp hurra!

Four more years

Fyra aar som gift, och det enda jag har att klaga paa aer att jag mognat saa foerbannat. Tack aelskling!

Klicka HAER foer att laesa Frus broellopsdagsblogginlaegg.

Vaart nya hem och lite annat

Har nu aentligen faatt tummen ur och fixat lite bilder foer er slaektingar och andra som aer nyfikna paa hur vi har det.

Bellevue Road 26. Vi bebor allt oever markplan. Grannarna daernere har enligt uppgift laegenheten som sommarnoeje och har aennu inte synts till.

Vy fraan vaart koeksfoenster.

Vaart aennu saa laenge omoeblerade vardagsrum.

Naemnde jag att vi bor i flera etage?

Fru beundrar Ramsgates hamninlopp.

Delar av vaart lilla sjoefartmuseums utstaellning. En av baatarna var med om att evakuera brittiska soldater fraan Dunkirk 1940, och den danska skutan flydde hit undan den tyska invasionen. Vad den solbadande damen har foer historia framgaar dessvaerre inte av skylten vid kajen.

We have such sights to show you

Har som ni vet boerjat jobba paa Pfizers support och trivs som hejsan. Alla mina arbetskamrater aer glada geeks som gillar roll-, figur- och dataspel och naer vi andra dagen paa jobbet hade en laang diskussion om vilken Star Warsfilm som egentligen var baest (jag aer som aeldst den ende som sett alla paa bio naer de kom) hoell jag paa att boerja graata av lycka. Saa haer skall man ha det.

Men det var inte det jag skulle prata om. Istaellet har vill jag foertaelja att jag idag faatt reda paa att en ide jag haft ett tag nu skall bli verklighet: det skall goeras en remake paa Hellraiser och Clive Barker skriver manus. Hipp hurra! Aentligen faar vi se Pinheads entre paa skraeckfilmsarenan utan de ostiga 80-talseffekterna.


Aer det inte bra naer andra taenker lika kreativt som man sjaelv? :)

Die partei hat immer recht

Glada nyheter! Inte de vidriga lägenheter vi tvangs betitta i lördags (mer därom på Frubloggen), och inte heller att Fru slapp lindrigt ifrån den sparkade kollegans grundlösa anklagelser om att hela kontoret som en man hade mobbat henne. Nej, jag är nu äntligen med jobb. På onsdag börjar jag på Pfizers support och det ser jag fram emot. Tyvärr blir det rullande skift med nattjobb var tredje vecka, men vadfan, det är en början och det innebär att vi äntligen får råd att flytta. Har vi riktig tur kan vi få den fina nyrenoverade gamla lägenheten i fyra plan på Bellevue road. Håll tummarna alla! Calloo-callay och allt det där. Nu djävlar skall vi fira med en takeout!

Så gifta har de aldrig varit förut

Om några timmar är mitt Stockholmsbesök över men det har varit förtjusande. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt så jag bara tjoffar upp några bilder från själva tillställningen så länge.

Värsta bruden ba'


Brudparet anländer till Långholmens fasta paviljong


Nygifta, Herr L-quist ville inte vara med på bild


Mina medvärdar för kvällen


Totalt nästan 100 gäster från ett tiotal länder


Brudens brorson hade bakat en fantastisk tårta


Kompisar från förr med nytillskott

Bandet, som var bra, hade två sångerskor. Mycket fiffigt, för när den ena sjöng falskt höll den andra tonen.

Framåt natten blev det jordbävning tror jag

Tuss, norsk buskatt som väckte mig med tåattacker var natt

Jerry or some shit, isn't it?

Våra nya komedifavoriter Armstrong & Miller har tagit andra världskrigets pilotslang och moderniserat en aning. Biforgar först Monty Pythons take på samma tema för jämförelse.



Och så lite Armstrong & Miller:

SÅ skall ett budskap se ut!

Enkelt och rakt på sak

Själva Tattoot, Edinburgh del II

Ganska trötta efter promenad, sol och köande var det så äntligen dags för själva showen.


The Massed pipes and drums kom in efter den inledande saluten, marscherade fram till vår läktare för att vända och ställde sedan upp i formation (notera Ghurkas piffiga pillboxhattar och rutiga byxor)

Taipeis First Girl High School hade väldigt mycket koordinerat för sig

Ett gäng från kolonierna dök upp och visade sig vara kloner av Ian Anderson (se infälld bild)

Höglandsdansare från fem länder formationsskuttade

Barn från londons slum hade tränats till duktiga motorcyklister i tjusiga mountieuniformer.

Moskvas Militärkonservatoriums orkester var absolut roligast

Blues and Royals batterist hade ett långt trumsolo

Steelbandmasrchorkestern från Trinidad&Tobago framför Brown Girl in the ring medan deras dansare glider under en brinnande limboribba
Show me the way to Amarillo framförd av soldater

Alla skall vara med

Sologitarristen bröt så att säga mot stilen i stort

La Grande Finale

The Lone Piper avslutade som alltid