Paltkoma

Fru och jag har just avnjutit ännu en julmiddag, den här gången med kalkon, brysselsprutor, rostad potatis, grönkål, tranbärsröra och en magnifik sås. Tag skeden dit du kommer eller hur det nu var.
Gosse så mätta vi blev. Men det var inte slut där!

Nej sedan följde en Christmas pudding av tyngsta slag. Den kom förmarinerad i en blandning av port och konjak, men för att vara riktigt på den säkra sidan fick den en dosis fin mörk rom och lite billig matlagningsersatzkonjak också. Den brann så vackert och smakade så gott att Fru och jag nu halvligger var för sig och stönar om hur mätta vi är och att allt är den andras fel och förresten borde någon ta sitt ansvar och offra sig på den sista biten. Fast det klarar ingen av oss. Möjligen om en dag eller två. Hoppas ni andra också haft en fin jul och välkomna hit att göra slut på puddingen!

Advent säger du?

Vi har ägnat helgen åt storhandlande, städning och pyssel. Allt förtjusande trevligt så när som på en stunds panik då lite klarröd lackfärg kom på en grädd-beige heltäckningsmatta. Lacknafta for the win som vi säger i branschen.
Nu syns det inte alls och vi är snart klara för att avrunda helgen med årgångsglögg (den har följt med oss i tre flyttar så den är så gott som linjeakvavit) och film. Dubbelt så bra går inte att tänka sig, som min far skulle ha sagt. Det enda som fattas oss är mald ingefära till pepparkaksbak, men vi har gott hopp om att asienshoppen i Canterbury skall kunna stå till tjänst där. Något för nästa helg.

Andra har haft helt annorlunda prioriteringar efter den hårda blåst som rått i flera dagar och Ramsgate main sands var fullkomligt knött av kitesurfers, bildbevis nedan.

Oj vad tiden går

Plötsligt är det November 2009, och jag vet inte riktigt hur det gick till. Under det gångna året har jag knappt bloggat alls och det känns lite dumt. Vad allt har inte hunnits med? Jag har jobbat förstås, folk har kommit på besök, jag fyllde fyrtio och överraskades i två omgångar av vänner som trotsade elementen och ryanair för att ta sig hit och fira mig (och ge mig finfina saker), det har spelats en rackarns massa Guitar Hero, det har gått sex år sedan jag helt spontant, överraskande och oplanerat friade till Fru (då ännu in spe så att säga) en regnig novembermorgon på en ersättningsbuss för femmans spårvagn (och så säger de att romantiken är död) (Fru kallar för övrigt spårvägen i Gbg för Sven Dufva för de släpper ingen djävul över bron) och så har jag helt nyligt skaffat en iphone som jag har svårt att lägga ifrån mig. Det är påfallande så stor roll leksaker ännu spelar i mitt liv.

Vad mer? Jo trots att det borde vara vinter fladdrade det just en fjäril utanför vårt vardagsrumsfönster, jag håller på att försöka lära mig hantera den F4 jag fått långtidslåna som del av kusin J:s fantastiska födelsedagspaket, jag har imponerat på mina arbetskamrater genom att i ett mail använda ordet "defenestration" korrekt, och det har börjat ännu en säsong av Armstrong & Miller på BBC, till min ohejdade förtjusning.

A two horse race

Rekryteraren för jobbet på Inmarsat ringde just och berättade att de var väldigt nöjda med min intervju och att det i princip står mellan mig och en till. Kul att de gillade mig förstås, men det här med 50% chans vet jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till om jag skall vara ärlig.

På bilden är det av ngn anledning tre hästar men ni förstår vad som menas

Och apropå hästar och tävlan skall någon galning arrangera chariot racing á la Ben Hur i the Millennium Dome, numer The O2 Millennium Dome. Med en budget på £15 millioner skall det tydligen bli en spektakulär jättetillställning av Cecil B DeMille-proportioner. Förlåt en yngling, men finns det verkligen en marknad för den typen av spektakel idag och är det inte ganska farligt för både hästar och kuskar att fara runt med en tvåhjulig romersk bigae i en stor ring med andra ekipage som trängs?

Vi fick en smula katt...

Hux flux medan fru stod och lagade mat dök mamman till den lilla katten i antikaffären (ni som varit på besök hos oss vet) upp och ville ha värme, sällskap och all fisk i huset.

Vår besökare

Hennes dotter

Det var bara för Fru till att hala fram en 300-grams fiskfilet ur frysen och börja tillaga den och under tiden kröp kissen (vi tror att detta är Daisy) upp i min famn, spann som hejsan och dreglade en stor pöl på min tröja.
Vi är vådligt frestade att behålla henne men vi vet ju faktiskt var hon bor, även om hon nu tycks anse vårt hem vara ett annex till hennes eget. Ute är det novemberkallt och regnigt och hon har ingen alls lust att gå tillbaka ut i kylan, hennes ägare är inte hemma just nu och vi vet inte riktigt hur vi skall göra. Den improviserade kattlådan av diskbalja + blomjord stod inte McGyver efter och kissen insåg raskt vad den var till för, sedan hon övervägt och avvisat både duschkabin och badkar.

Som nödlösning behåller vi henne över natten men lämnar fönstret i trappan öppet och vi har satt en lapp med en kortfattad rapport i en plastficka på antikafförens dörr, mkt mer kan vi inte göra när kissen nu vägrar gå. Vi får njuta av spinn och kel så länge det varar. Jag skall inte låtsas som att det inte var välkommet med lite kattkel såhär timmarna innan jag skall upp och ta morgontåget till London för stor intervju.

Små katter gillar kokt fisk

Sådant här ser man inte i Sverige

En lokal handlande i dödsbon har tillgripit en ovanlig metod för att jaga sin sons mördare.


Tilläggas bör kanske att den skjutne sonen hade flera domar för att ha dealat droger och att hans död förmodligen skulle kunna sägas vara ett dödsfall i arbetet. De flesta i Margate-trakten tror sig också veta vem som låg bakom dådet, men landets mkt stränga förtalslagstiftning gör det oklokt att utpeka någon utan synnerligen starka bevis...

(fortsatt) Nervööööös

Med ingen framförhållning alls ringde igår eftermiddag en rekryterare och ville att jag skall komma på intervju i London idag för ett jobb som verkar spännande. Aaargh jag dör.




Uppdatering:
Som det skulle visa sig dog jag inte alls. Jag mötte den trevliga rekryterardamen i lobbybaren på Kings Way hotel i Camden, och hon tyckte jag passade så bra som allra helst för jobbet. Nu återstår bara att övertyga själva företaget om den saken. I och för detta skickade hon hem mig med en lätt omarbetning av min CV i hemläxa, något som måste bli klart ikväll för att hon skall kunna pusha för en telefonintervju för mig imorgon. Eeeeek.
Om de gillar mig på telefon kan jag bli en av två eller tre som får komma på riktig intervju på plats med marknadschef, avdelningschef och teamleader. De lägger tydligen väldigt stor vikt vid att anställa rätt personer och nästan ingen lämnar företaget när de väl är anställda. Villkoren låter ok (rullande sexveckors skiftschema); man får både pension, bonus och fringisar; lönen är sisådär £6K mer om året än jag hade på Pfizer; och de har utmärkta karriärmöjligheter internt. Snälla ni håll tummarna!

Söndagspromenad

Vi hade lämnat badkläderna hemma, annars var det varmt nog.

Idag traskade vi i stekande solsken längs stranden till viking bay, bland promenadpensionärer, glada vovvar och av någon anledning en tv-inspelning. Hela helgen har det varit riktigt varmt, sisådär tjugofem grader eller så om dagarna, och min ipomoea som vägrar ge tappt efter tre månader blommar fortfarande varje dag. Heder åt en sådan växt!

The white cliffs of Thanet

Efter värmen var vi lite matta och jag svär på att jag såg ett flertal nya fräknar dyka upp på Frunäsan bara på den stund vi var ute. Mitten av Oktober känns det verkligen inte som, vilket är lite synd då jag just höstekiperat mig som hejsan.
Kvällen har vi sedan tillbringat med filmfrossa och thaimat. Life is good.

En liten grotta i klippväggen där högvattnet lämnat lite kalkmättat vatten efter sig.

Fru rolig, jag orolig

Hösten har så smått börjat krypa in över dessa våra brittiska öar och detta har inte gått Fru förbi.

Själv har jag varit på en jobbintervju i London, en intervju som iofs kändes som att den gick bra fast jag undrar om jag får jobbet. Man får veta inom en vecka. Jag fick i alla fall utforskat en ny del av The Big Smoke en smula, nämligen södra Islington. Jag fann en väldigt trevlig outdoor foodcourt och ett galleri med flera saker jag väldigt gärna skulle vilja ha. Kan vara värt att se sig om lite mer...Pickazilla - bara ett smakprov på det lilla galleriets utbud

Här har ni lite förströelse medan ni väntar på besked:

Nu har vi promenerat igen

Imorse kom vi av olika anledningar att stiga upp oväntat tidigt och vi beslutade därför att ta en promenad. Det kom vi inte att ångra. Vi traskade ut till parken i Dumpton, rundade Sir Moses Montefiores gamla hem (nu uppstyckat i flera bostäder och kontor) och så via stranden hem. Hälsosamt och stärkande helt utan fjäll!

Några delar av Montefiores gamla kåk


I den fina parken sprang det glada vovvar


Och en platsad bordercollie beklagade bittert sin ensamhet medan husse var på toaletten


På stranden, som nu när badsäsongen är över återgått till att vara hundarnas, flögs det drake

Walkies

Idag har vi utnyttjat det vackra vädret till att promenera längs strandpromenaden till Broadstairs (där Dickens bodde en gång i tiden). Förtjusande!

Viking Bay i Dumpton

Vågskvalp mot betong - finare än man anat

Broadstairs är Ramsgates lite mer välbeställda och mindre tätbefolkade grannkommun, med flera gamla cottages, roliga småbutiker och mysiga pubbar än vad vi ligger inne med, men också generellt mindre utbud. Alldeles lagom långt för en promenad en vacker dag.

Broadstairs i mitten av September


Måsar gör roliga spår i sanden

Födelsedagsutflykt

Katedralen i Canterbury

Igår fyllde jag år. Hurra för mig. Det gjorde också P&Cs lilla dotter som passade på att födas då, så nu framgent har jag ngn att dela födelsedag med. Hurra för oss bägge!

Traditionell morris dancing

Fru och jag firade med att fara på utflykt till Canterbury, där jag hyllades med humlefestival (det var iofs ingen som uttryckligen sade att det var till min ära, men man är ju inte dummare än att man fattar) och morris dancing. Vi passade också på att i det strålande solskenet spankulera runt lite, äta sushi från löpande band i en liten restaurang, handla choklad från en riktigt chocolatier, dricka kaffe på fik i ett medeltida hus och Fru lyckades fynda kläder på rea. Allt som allt en mycket lyckad dag, och alla som ringt, messat, mailat och skrivit på klotterplank skall ha stort tack!

Traditionell morris dancing i svart utstyrsel

Their dullest two and a bit hours

I fredags var jag på den första biovisningen av filmen Battle of Britain på trettio år. Kul att få se den på stor duk förstås, och start studded cast så det förslår med alla från Christoffer Plummer till Michael Caine, och flygplan up the wazoo.



Visst är det kul att få se så många gamla plan på en gång, men det finns ett och annat att invända mot filmen som sådan. Dels är det vissa manustekniska brister, dvs ramhandlingen tillför inget alls i sin nuvarande form - den hade gjort sig bättre som ren dramadokumentär, sedan är ett ganska stort antal av wehrmachtsoldaterna överraskande nog små och svartmuskiga med oklippta hårmanar som inte ryms under deras hjälmar, och filmen är minst en halvtimme för lång. Har man sett en Heinkel störta i havet och en akterskytt på ett bombplan som får ansiktet fullt med teaterblod och stönande faller baklänges så har man mer eller mindre sett alla, och att visa samma sak om och om igen tillför verkligen inget. Jag trodde inte att det var möjligt att säga så, men flygscenerna är för långa.

Scramble chaps - last man gets no biscuit with his tea!

Innan föreställningen hölls det ett litet föredrag från en lokal entusiast som organiserar blitz walks i Ramsgate (den hårdast bombade kuststaden under kriget) och traktens reenactors hade ställt upp mangrant. Ensembeln fullbordades av att den lokala flygvapenfrivilliga musikkåren, bestående av tonåringar från Thanet, hade kommenderats dit. De var nästan bra.

I vestibulen fanns memorabilia såsom delar av nedskjutna tyska plan

Allt som allt hade jag sålunda en trevlig kväll, men jag rekommenderar nog ändå filmen mest för hemmabruk med ett finger hovrande över fast forward-knappen...

Glada reenactors fick visa upp sig

Saahaer efter helgen

Kan sammanfatta med att saega att foeraldrarnas besoek var vaeldigt trevligt, dels foer att det var laenge sedan vi hann med att sitta och prata, dels foer att vi for till IKEA och dels foer att vi fick vaeldigt fina presenter.
Det aer svaart att beskriva hur skoent det aer att han en fin soffa, en tjusig bokhylla och framfoerallt ett koeksbord. Dessutom har vi hunnit skaffa dammsugare. Hurra! Vaart hem boerjar aentligen likna ett hem och naer vi nu har faatt den biten fixad fattas bara ett mer permanent jobb aat mig foer att vi skall ha vaar tillvaro i ordning igen.
Livet haer i Kent aer inte saa illa fast regnet strilar skall jag saega.

Four more years

Fyra aar som gift, och det enda jag har att klaga paa aer att jag mognat saa foerbannat. Tack aelskling!

Klicka HAER foer att laesa Frus broellopsdagsblogginlaegg.

Rikt kulturliv

Laat ingen maenniska klaga paa utbudet haer paa vaar lilla halvoe! Vi kanske inte har allt som stora huvudstaden har att erbjuda, men tittar man i noejesannonserna i senaste Isle visitors guide finner man att det minsann bjuds baade oel-och-poesikvaellar saavael som moeten i den lokala foereningen foer elorgelentusiaster. Hur maanga svenska staeder kan skryta med ngt liknande?

Vaart nya hem och lite annat

Har nu aentligen faatt tummen ur och fixat lite bilder foer er slaektingar och andra som aer nyfikna paa hur vi har det.

Bellevue Road 26. Vi bebor allt oever markplan. Grannarna daernere har enligt uppgift laegenheten som sommarnoeje och har aennu inte synts till.

Vy fraan vaart koeksfoenster.

Vaart aennu saa laenge omoeblerade vardagsrum.

Naemnde jag att vi bor i flera etage?

Fru beundrar Ramsgates hamninlopp.

Delar av vaart lilla sjoefartmuseums utstaellning. En av baatarna var med om att evakuera brittiska soldater fraan Dunkirk 1940, och den danska skutan flydde hit undan den tyska invasionen. Vad den solbadande damen har foer historia framgaar dessvaerre inte av skylten vid kajen.

Weather is here, wish you were fine!

I loerdags morse hade vi ett par aerenden att goera och tyckte det var lika bra att ta tjuren vid hornen, saa vi satte klockan och kom ivaeg ut paa stan i hyfsad tid.
Det aangrade vi inte: solen stekte, faaglar kvittrade, katter solade sig och ngn kastade en plastpaase innehaallande resterna av en kebab oever vaara huvuden och ut paa gatan daa vi gick foerbi ett plank.
Sjaelva aerendena var snabbt avklarade, och sedan tog vi en laang promenad genom Ramsgate, tittade paa vart nya hem igen, och avslutade med att ta en thermos kaffe och vaar picknickfilt ner till stranden naermast westcliff. Daer hann vi med att doppa vaara foetter i det iskalla vattnet (ni vet saadaer kallt saa det goer lite ont att staa i det) och dricka varsin mun kaffe (ur min vattenflaska eftersom vi helt paapassligt hade gloemt muggar) och aeta varsitt pain aux chocolat innan vi somnade paa filten. Vi sov som barn till ljudet av vaagskvalp och vaknade med sveda i hyn paa en oevergiven strand. Allt som allt en haerlig dag som avslutades med solmosigt sunk framfoer tv. Bildbevis kommer.

Roednaesta haelsningar fraan sydkusten!

Testar ny design, troett paa det gamla

Aaterkom gaerna med kommentarer. Hade hoppats paa en Aijadesign, men det kanske kommer vad det lider... *hint, hint*
Olyckligtvis foersvann mitt lilla band med "Nu aennu aeldre" och jag har inte lyckats faa koden att funka med sidans nya upplaegg men aer det foernyelse saa aer det.

Har faatt sitta och goera kurser paa vaart webutbildningsverktyg (aelskar inte ni ocksaa svenskans sammansatta ord?) och efter den fjaerde var jag saa uttraakad att jag hoell paa att krevera, saa daa boerjade jag fiddla med bloggen. Apropaa att fiddla har jag idag faatt min riktiga id-bricka och den har vad som maaste vara den saemstya bilden ngnsin paa mig. Jag ser verkligen ut som en efterlyst kiddyfiddler/uppsoekande koprofag/solhusfoersaeljare och nu undrar jag hur Fru skall ta det att vara gift med en saadan.

Annars skiner solen oever Kent och naer jag cyklade till jobbet idag protesterade visserligen min saetesmuskulatur ganska eftertryckligt men jag kom fram paa ungefaer en halvtimme vilket inte alls aer oaevet. Nu bara 216 minuters jobb till innan jag faar linka hem till Fru igen, hipp hurra. Tills dess sitter jag haer med kollegan Nigel och goer webkurser medan han arbetar paa riktigt. Saa bra kan man ha det.

Die partei hat immer recht

Glada nyheter! Inte de vidriga lägenheter vi tvangs betitta i lördags (mer därom på Frubloggen), och inte heller att Fru slapp lindrigt ifrån den sparkade kollegans grundlösa anklagelser om att hela kontoret som en man hade mobbat henne. Nej, jag är nu äntligen med jobb. På onsdag börjar jag på Pfizers support och det ser jag fram emot. Tyvärr blir det rullande skift med nattjobb var tredje vecka, men vadfan, det är en början och det innebär att vi äntligen får råd att flytta. Har vi riktig tur kan vi få den fina nyrenoverade gamla lägenheten i fyra plan på Bellevue road. Håll tummarna alla! Calloo-callay och allt det där. Nu djävlar skall vi fira med en takeout!