Mer alfapet

Det pågår hårda matcher i alfapetvärlden, och vissa vinner man medan andra går åt helvete. Trettioplus klådde mig eftertryckligt i vår första omgång...

Ett nytt beroende

Jag har gått ner mig i alfapetträsket. Det finns en fiffig applikation till iPhone som heter words with friends där man turas om att bild ord med brickor på sin telefon. Ett trevligt sätt att leka lite med vännerna hemifrån som jag tipsades om på Bloggfrossa.
Rekommenderas varmt till alla med ifåne, jag heter Cirkux där som annars!

Wiiiiiiiiiii

Vi har idag gjort ett kapitalvaruinköp - en Wiikonsol och en Wiifit. Efter att jag satt upp det hela testade jag boxningen som var rolig men lite krånglig initialt, men sedan har Fru lekt sig svettig och haft precis hur kul som helst och nu satt upp själva balansbrädan. Nästa månads inköp blir en större tv - här skall det lekas!

Fru ger sandsäcken vad den tål

Ukulelefeber

Fru och jag har ju laenge diggat The Ukulele Orchestra of Great Britain ( de har ett par spelningar i Sverige i september foer den haagade) och helt naturligt har vi daa ocksaa sniffat lite paa ukulelens kung: George Formby som gjorde biografer osaekra under 30- och 40-talen med sina foertjusande faaniga saanger. Detta i sin tur knyter an till Alexei Sayles underbara komediserie "Stuff" fraan 80-talet daer det i en sketch avsloejas att Einstein sedan han flytt Tyskland skulle ha foersoerjt sig som manusskribent aat just George Formby, daerav fysiktemat paa visan nederst (raderna "tell me what's the matter said the lovely young lass, I said it's latent energy condensed into mass" faar mig att skratta hoegt varje gaang, nerd som jag aer). Mannen som trakterar banjolelen i "Stuff" heter Mark Williams och aer annars mer kaend foer dagens biopublik som Mr Weasly i Harry Potter-filmerna. Ni ser, allt haenger ihop.

Foer den som vill - som oeverkurs liksom - veta hur man kopplar ihop George Formby och Kevin Bacon aer kedjan som foeljer: "When I'm cleaning windows" anvaendes som musik i filmen "Matchstick Men" som regisserades av Ridley Scott, som ocksaa laag bakom regin av G.I. Jane, i vilken Demi Moore medverkade, vilket hon dessutom gjorde i "A Few Good Men", daer hon bla spelade mot Kevin Bacon.
Ack ja, maerks det att jag jobbar natt och har lite, lite traakigt?

No Mr Bond, I expect you to die

Fru och jag har länge drömt om en superskurkslya. Gärna i en slocknad vulkankrater eller så men ett gammalt slott på en klippig ö eller motsvarande kunde också gå bra. Där skulle vi ha en hord av hejdukar, en pool av vaniljsås (en non-newtonian liquid som är fast så länge den utsätts för tryck och flytande när den inte gör det. Tänk er Bond sättas ner i poolen med orden "Remember to keep moving Mr. Bond") och utveckla domedagsmaskiner av hjärtans lust. Nå, nu finns möjligheten att införskaffa ett färdigbyggt underjordiskt högkvarter som lär vara hemskt svårt för eventuella agenter att bryta sig in i, en gammal missilbunker i USA.

Så fnissar man sig igenom sin tolfte arbetsdag på raken

" If you ever fall off the Sears Tower, just go real limp, because maybe you'll look like a dummy and people will try to catch you because, hey, free dummy."
Här.

Förvirrande

Har installerat en last.fm-widget som skall spela min radio, dvs den musik jag gillar. Det gör den för all del men med på köpet slinker det grupper som jag förmodas gilla baserat på vad jag redan lyssnar på, och där dyker det ibland lite förvånande saker.

Vill man testa klickar man i marginalen till vänster.

The Belles of St Trinians - äntligen

Fru och jag har till vår oförställda förtjusning funnit att den av oss så omtyckta serien filmer om den galna flickskolan St Trinians skall få en uppfräschning i form av en remake med imponerande rollista.
Vi håller tummarna.

Ett guldguldur av guld

Ovan ett av mina favoritcitat från "Sången om den röda rubinen", Mykles en gång så kontroversiella och nu så harmlösa bok om kärlek och sex. Fick den av en förstående mor när jag genomlevde min första stora kärlek.
Ack ja.

Men det var inte detta jag skulle tala om; det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blomm. Eller nej, men nog måste detta vara Evert Taubes fånigaste rim?
Vad jag i själva verket ville komma till är att Fru och jag häromdagen traskade hem från jobbet via Gourocks kyrkogård enkom för att få föreviga denna bronsängel i äkta plast.
Jag kan inte helt bestämma mig för om den är förfärlig eller förtjusande.
Vad tycker ni?

Jag kunde skylla på min chef

Jaaa, det kunde jag faktiskt. För struthårsBob har fattat agg till just mitt slösmurfande (jag tror det hänger samman med min ovilja att följa dress code) när inget finns att göra, så min teamleader har varnat mig för att låta Bob få se mig smurfa mer.
Det är i vart fall därför jag inte hunnit läsa mina vänners bloggar och därför missade att Cess hade manat ut mig på konstigheter hon med.
Så jag ber så mkt om ursäkt och levererar här några ytterligare konstigheter med mig:

10. Jag har en pervers förtjusning för att läsa högt för Fru om kvällarna. Tvärtom funkar inte alls lika bra för mig.

11. Drygt hälften av den 40gigs hårddisken på min jobbdator är fylld med musik, en del av den tveksam ur upphovsrättslig synvinkel. Håller dock på att flytta över den på den bärbara disken.

12. Mina färdigheter som affärsman lämnar en del övrigt att önska. Så t.ex. underlät jag en gång helt att ta betalt för ett uppdrag som göteborgsguide eftersom jag glömde bort det. Däremot visade jag mig till min förvåning och förtvivlan vara en ganska bra säljare.

13. Jag ämnar ikväll raka av mig mitt skägg. Det konstiga här är snarast att jag har ett öht.

14. Någonstans djupt inom mig när jag en liten dröm om en sorts gröna vågen-tillvaro, med en liten gård på landet. Jag vet inte riktigt om detta blir mer eller mindre pinsamt av att mina föräldrar aldrig var ens i närheten av den världen i sin ungdom.

15. Varje gång jag får fånga en spindel åt Fru upplever jag en helt oproportionerlig stolthet. Misstänker starkt att det bor en liten knight in shining armour inom mig.

16. Jag har sedan jag började nätskriva (på Lunarstorm av alla ställen, en gång i en grå forntid för sådär en sju-åtta år sedan) funderat på att skriva om hur jag och P var på avskedsfesten på gamla klubben Errols i slutet av åttiotalet, hur Sator lånade Minimal Compacts utrustning och blåste alla säkringar och hur vi sedan pulsade hem i snöstorm från magasinsgatan till Hisings Backa. Min tanke var här att breda ut mig om hur allt var bättre förr samtidigt som jag skulle göra en poäng av hur man minsann på min tid fick gå bra många kilometer genom knädjup snö från spelningarna. Men så tänkte jag att det är nog ingen som bryr sig om min unkna festnostalgi, så vadfan.

Fiffig ånyo

Fru har kläckt följande (direkt citerat med benäget tillstånd ur hennes DB på Helgon):

Heavenlyaction ondgör sig över människor som inte tycker vi ska ha Valentines, internationella kvinnodagen etc med motiveringen A: det borde man tänka på varje dag eller B: för att JAG skiter i det - vilket gav mig en idé:

Varför finns ingen International Misc.-day? En dag som är gemensam, men där man väljer själv vad man vill högtidlighålla. En dag för alla oss som inte känner oss träffade av fars dag eller Valentines eller Kristi Himmelfärd.

Älskling och jag högtidlighåller International Talk Like a Pirate-day, Newtons Födelsedag och Pi-day - så visst finns det icke-traditionella dagar därute - men vore det inte käckt med en dag där ämnet är självvalt?

Arbetsplatser slår av på dress code etc och affärerna har ingen _aning_ om vad de ska hålla i lager inför International Misc.-day, så att de inte kan slå mynt av den:

Någon kanske har StarTrek-dräkt, någon annan firar dagen med att baka struvor - en tredje person kommer till jobbet i sina älskade fetisch-kläder medan en fjärde tar ut semester och slänger alla oviktiga kvitton från det förra fiskala året. Själv skulle jag kanske fira den med att gå på Zoo, eller åka vattenruschkana - men nästa år gör jag något annat, som att fira Odödliga Filmskurkar.

Tänk vilka intressanta hymner som kunde skrivas för International Misc.-day!

Skynda fynda - täckt musik

Under begränsad tid finns nu en hög med roliga covers sammanklumpade i urval av undertecknad HÄR.
Bara att ta för sig.

Sömnbrist

I måndags fann Alla att den box med första säsongen av "House, m.d." som Folket beställt hade anlänt. Sedan dess har vi tillbringat all ledig tid i soffan framför denna utmärkta serie. För den som inte sett den spelar Hugh Laurie en medicinens Sherlock Holmes (lätt sociopatisk, drogberoende och med skarp intelligens och iakttagelseförmåga) komplett med egen Dr W.

Dr. Wilson: That smugness of yours really is an attractive quality.
Dr. Gregory House: Thank you. It was either that or get my hair highlighted. Smugness is easier to maintain.

Rekommenderas varmt.
Det roliga här är förstås att det fört historien tillbaka till utgångspunkten eftersom Conan Doyle baserade sin figur på läkaren Joseph Bell vid Edinburghs Universitet.

Enligt IMDBskvallret skall en av producenterna ha sagt "See, this is what I want: an American guy." när han såg Hugh Lauries audition. Det knyter lite elegant an till en sak jag undrat över; hur kommer det sig att horder av brittiska och australiensiska skådisar har kunnat tillägna sig ett passabelt amerikanskt uttal medan de amerikaner som kunnat tala engelska lätt kan räknas på kanske tre av ena handens fingrar?

Transformera mera

Nu har vännen J - Boloch på Helgon - föreslagit namnen X-gate och Devastator Venom. Inte illa på min ära. Fast frågan är väl om inte Devastator Venom är hårdast...
Kanske att jag skall vara en Decepticon i alla fall?

En av dessa två är optimus prime, men vem?

Fru har ritat av mig lite etch-a-sketchkubistiskt sådär, och för en och var står det nu fullkomligt klart att jag är en transformer. Jämförande studie:


Nu återstår egentligen bara att komma på ett fräckt namn åt min robotinkarnation så är jag redo att bekämpa decepticons för fullt! Några förslag?