Dr Almost

Efter att ha sett de första avsnitten av den nya serien Dr Who får betyget sägas vara en trea. Det är inte fullt så katastrofalt illa som jag fruktade med den fånige nye doktorn och utan Russel T Davies som drivkraft, men det är inte bättre än ok. Duger som underhållning.
Slik er verdens gang antar jag.
Dialogen är sämre, intrigerna mer osammanhängande och åtminstone det senaste avsnittet var tröttsam flaggviftande brittisk patriotism av hemskaste sort. Jaja andra världskriget var jobbigt, men det är sjuttio år sedan. Get over yourselves.

Ny doktor/gammal doktor

Advent säger du?

Vi har ägnat helgen åt storhandlande, städning och pyssel. Allt förtjusande trevligt så när som på en stunds panik då lite klarröd lackfärg kom på en grädd-beige heltäckningsmatta. Lacknafta for the win som vi säger i branschen.
Nu syns det inte alls och vi är snart klara för att avrunda helgen med årgångsglögg (den har följt med oss i tre flyttar så den är så gott som linjeakvavit) och film. Dubbelt så bra går inte att tänka sig, som min far skulle ha sagt. Det enda som fattas oss är mald ingefära till pepparkaksbak, men vi har gott hopp om att asienshoppen i Canterbury skall kunna stå till tjänst där. Något för nästa helg.

Andra har haft helt annorlunda prioriteringar efter den hårda blåst som rått i flera dagar och Ramsgate main sands var fullkomligt knött av kitesurfers, bildbevis nedan.

Apropå leksaker

Till min lilla ifåne har jag laddat ner en gratisapplikation som heter polarize och låter mig göra fejkade polaroidbilder med lite text på passepartouten. Jag är som tokig och plåtar löst och fast, men igår kom fru med en lysande idé; vi borde göra ett fejkat semesteralbum från en resa vi aldrig gjort, från människor vi inte är. Jag blev eld och lågor, vi får se vad som kan bli.
Watch this space.

Oj vad tiden går

Plötsligt är det November 2009, och jag vet inte riktigt hur det gick till. Under det gångna året har jag knappt bloggat alls och det känns lite dumt. Vad allt har inte hunnits med? Jag har jobbat förstås, folk har kommit på besök, jag fyllde fyrtio och överraskades i två omgångar av vänner som trotsade elementen och ryanair för att ta sig hit och fira mig (och ge mig finfina saker), det har spelats en rackarns massa Guitar Hero, det har gått sex år sedan jag helt spontant, överraskande och oplanerat friade till Fru (då ännu in spe så att säga) en regnig novembermorgon på en ersättningsbuss för femmans spårvagn (och så säger de att romantiken är död) (Fru kallar för övrigt spårvägen i Gbg för Sven Dufva för de släpper ingen djävul över bron) och så har jag helt nyligt skaffat en iphone som jag har svårt att lägga ifrån mig. Det är påfallande så stor roll leksaker ännu spelar i mitt liv.

Vad mer? Jo trots att det borde vara vinter fladdrade det just en fjäril utanför vårt vardagsrumsfönster, jag håller på att försöka lära mig hantera den F4 jag fått långtidslåna som del av kusin J:s fantastiska födelsedagspaket, jag har imponerat på mina arbetskamrater genom att i ett mail använda ordet "defenestration" korrekt, och det har börjat ännu en säsong av Armstrong & Miller på BBC, till min ohejdade förtjusning.

A grand day out

Vi har varit på äventyr, Fru och jag.
Varje år hålls i Kent the Big Day Out, ett evenemang tänkt att få folk att upptäcka allt som finns att se och göra i grevskapet, där man kan få gratisbiljetter till färjor, lekland, guidade turer på intressanta platser etc.

Vårt förstaval var Go Ape!, men där tog biljetterna slut på nolltid så på vinst och förlust ansökte jag om biljetter till viltparken Wildwood Trust, och se det fick vi. Eftersom väderutsikterna för lördagen var mulet med skurar velade vi lite kring huruvida vi verkligen skulle gå, men beslutade oss till slut för att vi nog skulle ta oss iväg iaf.

På tåget till Sturry (hållplatsen innan Canterbury från oss) såg vi ett stycke stillsamt klotter. Någon som inte ville förstöra tåget men ändå få delge allmänheten sina kunskaper i anatomi hade ritat på en liten lapp och lagt den på bagagehyllan i glas, se bildbevis.


När vi i duggregn klev av bussen från Sturry vid Wildwoods hållplats och gick längs den gropiga infarten till parken hade vi inte så stora förväntningar precis. Snarare väntade vi oss en djurpark vilken - som så mycket annat i det här landet - var förtjusande usel.
Men på samma sätt som en film på vilken man inte har några förväntningar kan vara riktigt bra överraskade Wildwood med sin opretentiösa och avslappnade approach.

Man kliver av bussen mitt ute på landsvägen

Anläggningen är inte inriktad på att ge turister en nära djuren upplevelse så mkt som att bevara hotade arter och till och med återinföra arter som utrotats här i landet. Det är därför inte säkert att man får se alla djur, och det är bara att köpa.
Så när vi som första anhalt kom in till rävarnas inhägnad och bara lyckades få en glimt av en liten hoprullad rödfluffig sak under en träställning kände vi att det fick väl vara ok. Vi kunde gott förstå att djuren inte ville vara ute och springa i regnet.

Vi tittade på korparna som nyss hade fått mat och beredvilligt showade med den vackra svarta fjäderskruden glittrande av regndroppar. Stora rackarns fåglar är det, och det barn som ignorerat varningsskylten sticker knappast in fingrarna en andra gång.

Rådjur, hermeliner, fåglar av alla de slag och mårdar avverkades i maklig takt och så kom vi fram till vildsvinen just som de utfodrades och deras keeper höll ett kort föredrag om dem för menigheten. Alldeles förtjusande söta och pälsiga var de, och den lille kultingen ville jag ta med mig hem (fast Fru sade att han nog hellre bodde kvar i skogen).

Grispappa Boris gillar att bli kliad bakom örat

Polska vildhästar fick vi se på lite håll, liksom kronhjortarna (den lilla guideboken klargör att kronhjortstjuren är det farligaste djuret i parken) medan varken vesslor, uttrar, lokatter eller minkar var intresserade av att titta fram. I det lilla grävlingshuset fick vi se en sovande svartvit fluffboll, och en av illrarna var ute och skuttade, men den verkliga höjdpunkten var varghägnet.
Det är uppdelat i två halvor med systrarna Mischka och Nadja på ena sidan och själva flocken på andra. Historien bakom detta är att när systrarna var nyfödda små valpar svämmade deras lya över i det häftiga vårregnet, och skötarna såg hur deras mamma sprang fram och tillbaka utanför grytet och gnällde. Till slut fick personalen fiskat fram de små men de var så nedkylda och medfarna att de fick tas in för veterinärvård, och när de var pigga och raska igen ville inte flocken acceptera dem. Eftersom de vid det laget dessutom var vana vid människor fick de ett eget litet revir angränsande det andra och lever där tillsammans.

Nadja kollar in Fru

Vildkatter, ugglor och ekorrar höll sig inne, men bina var igång bland blommorna och när vi kom tillbaka till entrén bröt solen fram så vi bestämde oss för att ta en runda till.


På andra varvet fick vi se både rödrävarna och fjällräven, och vid varghägnet hölls det just ett föredrag (och vi fick se precis hur vana vid människor Nadja och Mischka är).

Mysigt värre

Nöjda och glada efter vår djurparksupplevelse tog vi bussen ner till Sturry igen och högg första tåg till Canterbury för att avsluta vår utflykt med lite shopping och en trevlig fika i caféet på Waterstones bokhandel.

Solsken över Canterburys ducking stool

Väl hemma på kvällen vi somnade nöjda men trötta i omgångar framför program på BBC och vi är ense om att till Wildwood skall vi återvända (vi köpte årsmedlemskap när vi ändå var där).

En bra början vore kanske att inte kalla läsarna för dummies?

----------------
Now playing: Slim Cessna's Auto Club - Jesus Is In My Body - My Body Has Let Me Down

Ars longa, vita julen

Så har då större delen av vår julsemester i Gävle gått och det har varit väldigt trevligt. Hektiskt men trevligt. Det har varit skridskoåkning, samvaro, promenader, shopping och utflykter i ett. Och så maten, herregud maten. Trinda som små grisar kommer vi att vara när vi far hem den förste.
Solnedgång över Hille

Annandagen var precis hela Gävles befolkning på Valbo Köpcentrum

Vi har också haft några smärre kulturkrockar sedan vi landade på fosterjorden, vilket är lite kul. Här har vi t.ex. gått och gnällt lite över hur bakom britterna är i allt jämfört med oss framåtsträvande svenskar, bara för att finna att de flesta svenska affärer tydligen använder magnetremsan istf chippet när man betalar med kort.
Vi har också lite piffigt utlandssvenskt sådär förundrats över hur dyr maten är i Sverige, men så insåg vi att så lite som våra pund är värda är det inte speciellt konstigt alls. I själva verket har det inte på länge varit ett så bra läge att som svensk fara till England och leka valutaschwein. Taskig timing från vår sida helt enkelt...

Bättre timing hade vi däremot när det gällde Gävles berömda julbock. Fru hade lovat sina kollegor att ta lite bilder från det exotiska Sverige att visa upp, och vad kunde vara mer svenskt än en julbock? Alltså tog jag redan första dagen på plats bilden nedan så att Fru kunde tjäna som måttstock för bockens väldighet.

Det var bra gjort, för knappt var julen överstökad innan bocken brann. Bilden nedan är från bockens webcam. Totalt har tydligen bara tolv bockar klarat sig oskadda från sitt uppdrag sedan 1966, så egentligen överraskade det nog ingen.
Vid okulärbesiktning fann vi att det fanns de som hade förslag på hur brandskador skall undvikas under kommande jular...

På skyltarna står det "Vad var det vi sade" och "Tänk betong" med avsändare "Betongbranschen".

Idag har varit en extra fullpackad dag med utflykt med korvgrillning halva dagen och samvaro hos svågern på kvällen. Det blev fika och guitar hero, så nu får jag sluta skriva eftersom min vänsterarm är duktigt trött efter timmar av finlir. För att vara första gången jag spelade gick det inte illa alls, även om Fru var snabbare på att greppa precis hur det gick till. MKT roligt!

Glöden börjar bli grillbar

Vi har fått vårt lystmäte på svensk natur för ett tag

Ett försiktigt vadfan

Den här reklamlänken fick jag på Facebook. Förståelsen blir inte alltid den bästa med maskinöversättning, men nu undrar jag förstås vilka de två vännerna är som tycker min dumma, och varför de inget har sagt tidigare.
Och den höga poäng, är den hur många vänner den hade som flest tyckte din dumma om?




Återkommer med julrapport från Gävle snart.

Jag - en hövlig tjänare

Jomen, nu är man civil servant. Min jobbmail slutar med kent.gov.uk och jag skall leverera IT-stöd till tiotusen bibliotekarier, socionomer, vägbyggare, kulturarbetare, trädgårdsmästare och byråkrater i landskapet. Det hade jag inte gissat på när jag gick ut helklassisk humanistisk från Hvitfeldtska en gång i en grå forntid...

På spaning efter den peng som flytt

Jag läste på Crooked Timber om hur det visat sig att börsmäklare i USA sålt obligationer som de inte har för två biljoner dollar. Det låter inte bra alls tycker jag, men tydligen är detta inte straffbart på något vis utan en risk man får ta på marknaden.
Hursomhelst stötte jag i kommentarerna på uttrycket "fractional reserve" som jag aldrig förut hade hört. Efter lite luskande fann jag att det är när banker och andra finansinstitutioner belånar säkerheter som redan är använda för andra lån, dvs de lånar ut pengar de inte har och skapar mervärde för sig själva ur tomma luften. Detta är inte heller straffbart i sig, men till slut kan banken inte täcka sina skulder om det börjar gå illa och så får vi alla betala för deras påhittighet.

Det var när jag letade efter förklaring till fractional reserve som jag till min förvåning stötte på denna klara och lättillgängliga genomgång av vad som felas den internationella bankvärlden i en republikansk kongresskandidats blogg. Det jag undrar över är varför han ser felen men nöjer sig med att konstatera att det behövs en stark centralbank för att hålla ordning (i sig naturligtvis förvånande för en republikan) på bankmarknadens excesser.
Nu har jag förstås inte alls ekonomperspektiv, men som sparare tilltalas jag mer av idén med räntefri sharia banking än tanken på en centralbank som likt en holländsk pojke skall stoppa fingrar i de andra bankernas rämnande dammar.
Eller också kunde envar äga sitt eget mervärde, varvid banker som vi känner dem skulle försvinna, men det vore väl för mycket begärt...



----------------
Now playing: Filter - Filter - Hey Man Nice Shot
via FoxyTunes

Inget får vara enkelt

Igår var jag på förintervju (jag fick hålla ett fem minuters föredrag om customer service och teamwork) i Maidstone och idag ringde de och sade att de gillade mig som hejsan och gärna ser mig på riktig intervju den 26e.

Vad gör jag om jag blir erbjuden bägge jobben? Det ena är spännande och välbetalt men med väldigt långa dagar (tolvtimmarsskift + restid ToR London), det andra är i princip samma som jag gjort på mina senaste jobb till lite lägre lön men mycket närmare hem. På bägge ställena verkar det vara trevligt folk och nu är jag lite tveksam till vad jag helst vill

----------------
Now playing: Stephen Fry - Delve Special - S02 - E04 - The Nicholson Story
via FoxyTunes .

Doktorn goer ingen besviken

Andra och avslutande delen av bilioteksaeventyret vill jag paastaa aer det baesta avsnitt av Docteur Qui jag sett. Vaelskrivet, spaennande och karaktaersutvecklande. Bra daer!

Spaennande vaerre

Har just paa betald arbetstid sett senaste avsnittet av Dr Who paa BBC iPlayer. Attans bra, ser fram emot fortsaettningen paa loerdag. :)

Four more years

Fyra aar som gift, och det enda jag har att klaga paa aer att jag mognat saa foerbannat. Tack aelskling!

Klicka HAER foer att laesa Frus broellopsdagsblogginlaegg.

Rikt kulturliv

Laat ingen maenniska klaga paa utbudet haer paa vaar lilla halvoe! Vi kanske inte har allt som stora huvudstaden har att erbjuda, men tittar man i noejesannonserna i senaste Isle visitors guide finner man att det minsann bjuds baade oel-och-poesikvaellar saavael som moeten i den lokala foereningen foer elorgelentusiaster. Hur maanga svenska staeder kan skryta med ngt liknande?

Testar ny design, troett paa det gamla

Aaterkom gaerna med kommentarer. Hade hoppats paa en Aijadesign, men det kanske kommer vad det lider... *hint, hint*
Olyckligtvis foersvann mitt lilla band med "Nu aennu aeldre" och jag har inte lyckats faa koden att funka med sidans nya upplaegg men aer det foernyelse saa aer det.

Har faatt sitta och goera kurser paa vaart webutbildningsverktyg (aelskar inte ni ocksaa svenskans sammansatta ord?) och efter den fjaerde var jag saa uttraakad att jag hoell paa att krevera, saa daa boerjade jag fiddla med bloggen. Apropaa att fiddla har jag idag faatt min riktiga id-bricka och den har vad som maaste vara den saemstya bilden ngnsin paa mig. Jag ser verkligen ut som en efterlyst kiddyfiddler/uppsoekande koprofag/solhusfoersaeljare och nu undrar jag hur Fru skall ta det att vara gift med en saadan.

Annars skiner solen oever Kent och naer jag cyklade till jobbet idag protesterade visserligen min saetesmuskulatur ganska eftertryckligt men jag kom fram paa ungefaer en halvtimme vilket inte alls aer oaevet. Nu bara 216 minuters jobb till innan jag faar linka hem till Fru igen, hipp hurra. Tills dess sitter jag haer med kollegan Nigel och goer webkurser medan han arbetar paa riktigt. Saa bra kan man ha det.

Inte fullt saa unik som jag trodde heller

Saa laenge vi bodde i lilla skotska Gourock var jag faktiskt alldeles ensam paa blogger om denna min hemby, men nu sedan vi flyttat till sydostkusten faar jag traengas med kreti och pleti. Aesch.

Inte fullt saa intlektell fan som jag trodde

Alla som kaenner mig det minsta vet att jag i sjaelva verket har ett ganska stort - men proportionerligt - huvud och ytterst saellan hittar en hatt som passar.

Baeva maande grisarna

Inatt skalv det. Saeger de. Varken Fru eller jag maerkte ngt.

Nej foerlaat. Det boerjade med en skakning paa nedre daeck. Aesch.

Det foersta vi maerkte var att grannens stereo aentligen hade tystnat. Det saegs att djur aer kaensliga foer annalkande naturkatastrofer och saa svinaktigt hoegt som han spelar sin hard trance kom det inte som en oeverraskning att han hade detta sjaette sinne.
Sedan kom det ett maektigt mullrande, men eftersom det gaar en flight path till Kent International oever centrala Ramsgate taenkte vi inte saa mkt paa det.
Saa ploetsligt darrade hela huset, och i ett regn av gips, murbruk och tegel svepte jag upp Fru i mina armar, sprang till naermaste doerroeppning och kysste henne oemt medan jag sade smaa troestande kaerleksord och hon vilade sin kind mot mitt haariga broest.



Jag aer ledsen, vi maerkte som sagt inte ett skvatt. Hade vi bott i Lancashire hade saken nog staellt sig annorlunda, men haer nere bland kritklipporna sov vi saa soett.

Edinburgh del I

Vi hade en fantastisk dag i lördags; strålande sol med ljumma vindar och regnet höll sig borta till vi var på hemväg.
Sedan bussen släppt av oss och alla andra som köpt biljett genom Big Blue drällde vi i långsam takt genom trängseln. Som vanligt var det en blandning av hoppfulla komiker, fria teatergrupper, svältande artister och tiggare som slogs om allas uppmärksamhet.
Eftersom ingen av oss hade gjort det förut gick vi hela The Royal Mile för att titta på vårt skotska parlament i Holyrood. På vägen tillbaka fann vi att det här med att vara ute i god tid är subjektivt. Det visade sig att kön gick en tredjedel av vägen ner längs the mile och då hade ändå alla i kön redan biljetter. Orsaken var att polisen inspekterade alla väskor men det gjorde de så i förbifarten att man med lätthet hade kunnat insmuggla både det ena och det andra. Som tex den griniga tanten som slog mig med sitt program när jag försökte ta en bild utan att få med alla huvud framför mig. Var var de baskerklädda militärpoliserna då undrar jag bara...

Painting by numbers på Ediburghs gator

Roliga keltromantiker i officiell Bravehearttartan

Inga poäng för att gissa vem som ställs ut här

Den här damen satt och spann sitt växtfärgade garn

En stad av höjdskillnader och gamla hus

Det växer en ros i Edinburgh

I en nisch stod en röd fan och lekte med en glaskula

It's not the heat; it's the Hume-idity

Trevlig gammal och ny arkiktektur

En av tre Christmas shops vi funnit i centrala Edinburgh. Be mig inte förklara för jag förstår det inte heller.

Såhär skall en bakgård se ut

Klipporna ovanför parlamentsbyggnaden

För futtiga £430 millioner kan man kanske inte vänta sig mer. En rolig detalj i sammanhanget var att Holyrood på medeltiden var en sanctuary, en fristad där brottslingar var säkra för lagens arm...

Fru med kärlekskanna och halsband från Frank

Här började vi köa

Äntligen framme vid köns officiella startpunkt

Vy från vår läktare, Skottlands dyraste lägenheter till höger

...away, haha?

Nu har jag officiellt fått erbjudandet om det nya jobbet, men min chef försöker få ok på att ge mig "an offer I can't refuse" för att stanna. I eftermiddag vet jag...

Japp där satt den. Min chefs erbjudande var för lite, för vagt, för sent, så innan jag gick hem idag tackade jag ja till det nya jobbet. Yay me!

----------------
Now playing: Fannypack - So Stylistic
via FoxyTunes