Canterbury är värt en mässa

Såhär nöjd blir man av ett Canterburybesök

ÖversättarHelena skrev apropå min födelsedagsutflykt att " Canterbury ser ju helt klart ut som ett ställe man borde åka till någon gång!". Jag måste hålla med; det är en väldigt trevlig stad. Stadkärnan är snuttig med ringmur, små kanaler och korsvirkeshus vart man ser, mysiga fik och muséer och stort utbud av både shopping och kultur. Rekommenderas varmt till den som besöker sydöstra England! Hade staden legat vid havet hade vi flyttat tvärt, men som det är blir det vid att vi pratar om att flytta varje gång vi far dit (20 min med tåg från Ramsgate).
De krokiga gatorna med än krokigare hus, de roliga affärerna och att man ständigt ser någon sorts spektakel på något av all de små underliga torgen lockar verkligen, fast när returbiljett på tåget kostar under £5 har man ju råd att ta dit när andan faller på...

Födelsedagsutflykt

Katedralen i Canterbury

Igår fyllde jag år. Hurra för mig. Det gjorde också P&Cs lilla dotter som passade på att födas då, så nu framgent har jag ngn att dela födelsedag med. Hurra för oss bägge!

Traditionell morris dancing

Fru och jag firade med att fara på utflykt till Canterbury, där jag hyllades med humlefestival (det var iofs ingen som uttryckligen sade att det var till min ära, men man är ju inte dummare än att man fattar) och morris dancing. Vi passade också på att i det strålande solskenet spankulera runt lite, äta sushi från löpande band i en liten restaurang, handla choklad från en riktigt chocolatier, dricka kaffe på fik i ett medeltida hus och Fru lyckades fynda kläder på rea. Allt som allt en mycket lyckad dag, och alla som ringt, messat, mailat och skrivit på klotterplank skall ha stort tack!

Traditionell morris dancing i svart utstyrsel

Their dullest two and a bit hours

I fredags var jag på den första biovisningen av filmen Battle of Britain på trettio år. Kul att få se den på stor duk förstås, och start studded cast så det förslår med alla från Christoffer Plummer till Michael Caine, och flygplan up the wazoo.



Visst är det kul att få se så många gamla plan på en gång, men det finns ett och annat att invända mot filmen som sådan. Dels är det vissa manustekniska brister, dvs ramhandlingen tillför inget alls i sin nuvarande form - den hade gjort sig bättre som ren dramadokumentär, sedan är ett ganska stort antal av wehrmachtsoldaterna överraskande nog små och svartmuskiga med oklippta hårmanar som inte ryms under deras hjälmar, och filmen är minst en halvtimme för lång. Har man sett en Heinkel störta i havet och en akterskytt på ett bombplan som får ansiktet fullt med teaterblod och stönande faller baklänges så har man mer eller mindre sett alla, och att visa samma sak om och om igen tillför verkligen inget. Jag trodde inte att det var möjligt att säga så, men flygscenerna är för långa.

Scramble chaps - last man gets no biscuit with his tea!

Innan föreställningen hölls det ett litet föredrag från en lokal entusiast som organiserar blitz walks i Ramsgate (den hårdast bombade kuststaden under kriget) och traktens reenactors hade ställt upp mangrant. Ensembeln fullbordades av att den lokala flygvapenfrivilliga musikkåren, bestående av tonåringar från Thanet, hade kommenderats dit. De var nästan bra.

I vestibulen fanns memorabilia såsom delar av nedskjutna tyska plan

Allt som allt hade jag sålunda en trevlig kväll, men jag rekommenderar nog ändå filmen mest för hemmabruk med ett finger hovrande över fast forward-knappen...

Glada reenactors fick visa upp sig

Det mest bizarra spam...

peculate inflammatory asphalt tern inference

cyclotron remittance porte? summers, macabre matinal.
sperm porte leafy torch hedonism enervate, workmanlike
vying preferring shutout hedonism diagnosable.

porte inference lawbreaking

workmanlike vying preferring? torch, remittance vying.
horrendous abed diagnosable sperm diagnosable exhumation, lawbreaking
reputation enervate shutout laurentian infra.

matinal thereabouts inference

graybeard preferring thereabouts? reputation, hedonism ellipse.

matinal aristotelian.

M sammanfattar

Start.no Tegneserier: M

Svåra moraliska frågor för vår tid

Jag satt i stum chock över hur oerhört ogenomtänkta åsikterna är hos amerikanska abortmotståndare i det här reportaget. Skamlösheten med vilken de står och kräver att abort skall vara olagligt gör mig alldeles matt.

Då vänder jag mig hellre till Grotesco för vägledning i andliga frågor. De har iaf ett klart och tydligt budskap om en handling vars konsekvenser lätt kan förstås av alla.

Övermåttan sorgligt

Den hemska tidningen Daily Mails (en publikation som stödde Hitler fram till krigsutbrottet och bidrog till Baron Mosleys brittiska fascistparti fram tills det förbjöds) söndagsutgåva påstår sig ha demaskerat Banksy. Not cool om så är fallet.

The one that got away (for 21 years)

1987 var vi ett gäng pojkar som for till London för att fira nyår. Första dagen på plats köpte vi en What's on och fann att Fields of the Nephilim skulle spela. Vi rusade iväg för att köa för biljetter men möttes av beskedet att de var slut. Där fick vi.
Det blev ändå ett ganska roligt nyår som i just mitt fall avslutades med surrealistisk tjeckisk dockfilm om en tunnelbanefärd genom helvetet på hotellrummet i Elephant and Castle ngn gång sent på natten.

Men nu djävlar! Med vännen Johan var jag igår i Shepherds Bush och såg de gamla gotrockarna tillsammans med en hord av gammelgötter (uppskattad snittålder på publiken kanske 32). Någon som i alla dessa år suttit på ett restlager av Crocodile Dundee-hattar hade gjort big business för det var en hattkavalkad utan dess like i kön utanför. De mer ambitiösa hade gjort sig omaket att leta reda på cowboyhattar i skinn, sätta på dem svetsglasögon och strössla rikligt med talk för den där dammiga looken (ett oklokt drag då det började regna strax innan insläpp), och sedan var det en fallande skala ner till bredbrättade slokhattar i filt med en liten fastlimmad fjäder på. Sedan fanns alla de vanliga klichéerna på plats förstås; got-transor med mängder av svart smink på alla tillgängliga ytor, fisknätstrumpor nog för att förpacka ett ton kassler och tillräckligt med löshår för en heltäckande varulvskostym åt Göran persson. Det gladde faktiskt mitt gamla hjärta att se alla dessa flintnande och tjocknande gammelgötter som så mangrant mötte upp för att se gotrockens grand old man - Carl McCoy.

Inledde gjorde Inkubus Sukkubus och jag nöjer mig med att konstatera att medan de inte ens har ngn som låtsas spela synth är det sequencern som är deras mest framstående musiker. De rev av sina hittar - alla två - först av allt och hade sedan tämligen snabbt artigheten att tacka för applåderna och avsluta.

Om Carl och de andra är inte mkt att säga annat än att det var väldigt bra. På en och en halv timme speltid hann de med förvånansvärt få låtar - Psychonaut var nog bland de kortare då den klockade in på bara nio minuter - men det var inte många överflödiga bland de som hanns med. Trots att vi bara med nöd och näppe hann med sista tåget hem (bara för att finna att det inte gick hela vägen hem, men det är en annan historia) får jag säga att det var en bra utflykt till den stora staden och en spelning värd att vänta tjugoen år på.

Inkubus Sukkubus i farten

Kobojsare galore

Vi misstänker att en live-dvd är i görningen då det filmades flitigt


Hattmaffian på scen

The real McCoy


Psychonaut filmad av Johan