Nerdcore till jul

Snart, snart (om två timmar) är årets djävligaste dag på jobbet över och jag får ta Jul. Till alla er därute får jag önska trevliga helger och lämna er på ett tag med det som piggat upp mig under min elvatimmarsdag (såhär långt alltså); Nerdcoregiganterna Bad Spellah och MC Frontalots Wagner-rap "Rhyme of the Nibelung".
Eftersom den finns alldeles gratis på Frontalots hemsida är det inte minsta lilla upphovsrättsbrott (jag sparar tvärtom bandbredd åt honom - så ädel jag är) utan bara min snåla julklapp till er.
Håll till godo!

Horaaaaace fetdissar

Akademiens ständige sekreterare stiger i min aktning. Jag har haft lite småsvårt för honom som ersättare för Allén, men efter detta måste jag bara kapitulera:

Stureplan får nobben av Horace Engdahl!

måndag 27 november 2006 18:27:16

Vi har ett format på sajten som heter "What's eating", som går ut på att vi skickar ett frågeformulär till intressanta personer och låter dem fylla i svaren. Frågorna är av typen:
När googlade du sitt namn senast?
Om du skulle drabbas av en psykisk sjukdom, vilken skulle det bli fråga om?
Berätta om en minnesvärd bakfylla.

Vår reporter Jonatan skrev en förfrågan till Svenska Akademiens chef Horace Engdahl och hans svar är fantastiskt. Numera dyrkar jag Horace Engdahl än mer än förut. Tala om kommunikationsklyftor.

Hej Jonatan,

Jag har läst igenom dina frågor, men jag klarar inte av dem. De är för svåra. Jag har inte till närmelsevis den självcentrering som krävs för att för att berätta om egna bakfyllor eller fundera över vilken psykisk sjukdom jag skulle drabbas av om det ville sig illa. Inkommande sms raderar jag direkt och glömmer, och jag googlar aldrig på mitt namn. Det finns knappast en fråga i ditt e-brev som inte gör mig stum av förundran över hur någon människa skulle vilja se sitt namn i tryck tillsammans med ett svar på den. (Möjligen kunde du i detta se ett svar på frågan vad som är min största fåfänga!)

Du får inte uppfatta dess ord som en ovänlighet. De är bara ett vittnesbörd om en ofantlig kommunikationsklyfta.

Hälsningar
Horace Engdahl

Får jag lite såhär i förbifarten säga att idén om Onan som Bloggens skyddshelgon mycket väl skulle kunna utsträckas till att omfatta webben som helhet. En tanke lite apropå.

Skit med borgarna och hela djävelsamhället

I förra veckan sade min kropp ifrån att det fick vara nog med att jobba för två. När jag i måndags piskade mig ur sängen och in i dusch och kläder (var för sig i den ordningen) var det väldigt tungt, och lagom till att jag skulle gå var jag tvungen att kräkas. Sedan tillbragte jag två dagar pendlande mellan att sova som klubbad och försiktigt dricka pepparmyntste så jag skulle ha ngt i magen. Tisdag kväll lyckades jag med en rostmacka. Nu känner jag mig bättre men en smula känslomässigt labil. Det är inte riktigt så långt gånget att jag börjar gråta åt skotska djurskyddsföreningens reklamkampanj på tv, men det är fan inte långt ifrån (i den ena står en stackars vovve fastbunden vid en kajkant med tidvattnet på väg in, i den andra är det en liten kattunge i en sopsäck som just skall kastas i sopbilen).
Inte så roligt det hela, men det ledde fram till en insikt om att nu får det vara nog (jaa det får det). Efter två år på plats kan jag konstatera att det blir faktiskt inte bättre än såhär.
Så i fredags skrev jag till min HR-manager och bad om ett möte för att diskutera vilka alternativ som står öppna. Råkar veta att företaget just står i begrepp att skriva under ett techsupportavtal med ett väldigt stort svenskt företag och kommer att behöva svensktalande techsupportare (vad i hela världen heter det på svenska?) snart. Vad som helst egentligen, bara det inte är här längre.

Idag nåddes jag så av ett rykte från vanligtvis välunderrättad källa som påstod att den verksamhet jag arbetar inom kommer att flyttas till Slovakien under 2007, och att tillkännagivandet kommer (trots ett års försäkringar om att vi skulle stanna där vi var) i början av det nya året.
Timing var ordet sa Bull.

Då piggar det upp med en ny svensk bloggfavorit.

Självinsikt, Dubya stylee

Jag tror att detta måste vara ett nytt rekord i osanning.
Ni får ursökta norskan:
"– Jeg er glad i faren min, men han forstår at kunnskapsnivået mitt i forhold til de fleste folk er betydelig høyere, og at han derfor stoler på meg til å gjøre de riktige valgene."
Lille George, att döma av hur du talar och agerar skulle jag säga att du är ett ynka fjät från att inte kunna knyta skorna själv...

Ett oöversatt citat:
"I'm hopeful. I know there is a lot of ambition in Washington, obviously. But I hope the ambitious realize that they are more likely to succeed with success as opposed to failure."—Interview with the Associated Press, Jan. 18, 2001

Sömnbrist

I måndags fann Alla att den box med första säsongen av "House, m.d." som Folket beställt hade anlänt. Sedan dess har vi tillbringat all ledig tid i soffan framför denna utmärkta serie. För den som inte sett den spelar Hugh Laurie en medicinens Sherlock Holmes (lätt sociopatisk, drogberoende och med skarp intelligens och iakttagelseförmåga) komplett med egen Dr W.

Dr. Wilson: That smugness of yours really is an attractive quality.
Dr. Gregory House: Thank you. It was either that or get my hair highlighted. Smugness is easier to maintain.

Rekommenderas varmt.
Det roliga här är förstås att det fört historien tillbaka till utgångspunkten eftersom Conan Doyle baserade sin figur på läkaren Joseph Bell vid Edinburghs Universitet.

Enligt IMDBskvallret skall en av producenterna ha sagt "See, this is what I want: an American guy." när han såg Hugh Lauries audition. Det knyter lite elegant an till en sak jag undrat över; hur kommer det sig att horder av brittiska och australiensiska skådisar har kunnat tillägna sig ett passabelt amerikanskt uttal medan de amerikaner som kunnat tala engelska lätt kan räknas på kanske tre av ena handens fingrar?

Se men inte beställa

Denna fantastiska tröja finns dessvärre bara att köpa om man bor i amerkat eller Canada.
Attans.

Nu är jag politisk igen

Jag har gjort ett test på nätet och vet nu var jag står politiskt. Djävlars så ut på kanten jag hamnade...

Uppdatering: Insåg just att jag ligger i motsatt ända av skalan från George Dubya Bush, så något rätt måste jag ha.

Mer trams med Fru

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att Fru och jag hade en liten Maoistperiod för några månader sedan, då vi nogsamt strävade efter att bevara vår lilla kaders renlärighet och fullständig kontroll av produktionsmedlen. Eller iaf anammade vi språket.

Nå, detta barnsliga mellanspel är sedan länge förbi och vi funderar nu istället på att döpa om oss för att liva upp saker och ting. Fru har redan i hemlighet tagit sig namnet ”Alla” (jfr Alla Pugatjova), detta för att kunna framföra saker med mer tyngd. ”Alla hatar dig!” eller ”Alla vill ha kaffe på maten”.

Själv tvekar jag mellan det storståtliga ”Folket” och det lite snällare ”Man”.

Å ena sidan vore det hemskt skoj att kunna säga ”Folket ämnar massera Allas fötter ikväll” eller ”Folkets krav på levergryta står fast!”.

Fast å andra sidan öppnar även ”Man” roliga möjligheter. ”Man mår bra när peristaltiken fungerar!” eller kanske lite pretentiösa ”Man lyssnar bara på Liberisk Naziklezmer numer”.

Råd mig kära läsare!

Kräver Folket sin rätt, eller vore Man dum om man valde det?

Apropå peristaltiken har vännen Lisa lovat att fixa ett korsstygnsbroderi till min fyrtioårsdag med ett citat efter min gamle avdelningsläkare på Vasa Sjukhus: En god avföring är bästa huvudkudden.
Den kommer att pryda vår dassvägg för tid och evighet!
Man gillar idén och Folket ger den sitt fullständiga stöd.