Smör och kanoner

Jag satt just här med blandad ilska och pervers beundran för tories propagandamaskin efter att ha läst en kommentar till deras senaste stort uppslagna policy att låta hemägare anvälda så mycket våld de känner för vid inbrott - upp till den vagt angivna gränsen ”grossly inappropriate violence”. Detta har publicerats som en länge efterfrågad lagändring som äntligen skall låta landets stackars hemmansägare försvara liv och lem och Cameron framställs av Daily mail och dess gelikar närmast som en Magnus Ladulås.
Jo kyss mig.

 Nu visar det sig att det de senaste tio åren har det varit totalt sju fall där hemägares våld mot inbrottstjuvar har lett till rättegång och i de flesta av dessa fall har åtalet lagts ner. Så sent som förra månaden var det ett par som sköt inbrottstjuvarna (de sårades inte dödligt) och slapp åtal. Vad tories har gjort är alltså att fullkomligt distrahera den allmänna debatten om deras policies genom att lagstifta existerande praxis. Samtidigt har de genomfört skattelättnader för alla som tjänar mer än en miljon pund om året, och balanserat det inkomstbrotfall på £30 miljarder som resulterade med att minska och delvis ta bort bidrag till låginkomsttagarbarnfamiljer och handikappade. Göbbels kunde inte ha gjort det bättre.

Stadspromenad en lördag

Idag tog vi en liten promenad i vår fina lilla stad och bara drällde lite. Vi såg att löven i Greyfriars garden börjat byta färg, vi drällde i lite affärer och vi handlade rökt fläsk på den polska sklepen. När vi kom hem till Black Griffin Lane igen kände vi att en av våra grannar har en kolbrasa. Härligt!

Triumphant return?

Nej, men när det nu finns ett sätt för mig att uppdatera min blogg från telefonen så får jag väl ta mig i kragen. Så vad har hänt sedan sist? Tjaaa... Vi bor numer i fina Canterbury där vi hyr ett litet viktorianskt radhus med en liten trädgård. Jag har ett nytt jobb för Kents landsting med trevligare team, något högre lön men framförallt MYCKET kortare pendling. Det är fantastiskt!

Dr Almost

Efter att ha sett de första avsnitten av den nya serien Dr Who får betyget sägas vara en trea. Det är inte fullt så katastrofalt illa som jag fruktade med den fånige nye doktorn och utan Russel T Davies som drivkraft, men det är inte bättre än ok. Duger som underhållning.
Slik er verdens gang antar jag.
Dialogen är sämre, intrigerna mer osammanhängande och åtminstone det senaste avsnittet var tröttsam flaggviftande brittisk patriotism av hemskaste sort. Jaja andra världskriget var jobbigt, men det är sjuttio år sedan. Get over yourselves.

Ny doktor/gammal doktor

Mer alfapet

Det pågår hårda matcher i alfapetvärlden, och vissa vinner man medan andra går åt helvete. Trettioplus klådde mig eftertryckligt i vår första omgång...

Ett nytt beroende

Jag har gått ner mig i alfapetträsket. Det finns en fiffig applikation till iPhone som heter words with friends där man turas om att bild ord med brickor på sin telefon. Ett trevligt sätt att leka lite med vännerna hemifrån som jag tipsades om på Bloggfrossa.
Rekommenderas varmt till alla med ifåne, jag heter Cirkux där som annars!

Paltkoma

Fru och jag har just avnjutit ännu en julmiddag, den här gången med kalkon, brysselsprutor, rostad potatis, grönkål, tranbärsröra och en magnifik sås. Tag skeden dit du kommer eller hur det nu var.
Gosse så mätta vi blev. Men det var inte slut där!

Nej sedan följde en Christmas pudding av tyngsta slag. Den kom förmarinerad i en blandning av port och konjak, men för att vara riktigt på den säkra sidan fick den en dosis fin mörk rom och lite billig matlagningsersatzkonjak också. Den brann så vackert och smakade så gott att Fru och jag nu halvligger var för sig och stönar om hur mätta vi är och att allt är den andras fel och förresten borde någon ta sitt ansvar och offra sig på den sista biten. Fast det klarar ingen av oss. Möjligen om en dag eller två. Hoppas ni andra också haft en fin jul och välkomna hit att göra slut på puddingen!

Fulskinka

För de där gångerna när bara fläsk inte riktigt är nog: