Vi hade en fantastisk dag i lördags; strålande sol med ljumma vindar och regnet höll sig borta till vi var på hemväg.
Sedan bussen släppt av oss och alla andra som köpt biljett genom Big Blue drällde vi i långsam takt genom trängseln. Som vanligt var det en blandning av hoppfulla komiker, fria teatergrupper, svältande artister och tiggare som slogs om allas uppmärksamhet.
Eftersom ingen av oss hade gjort det förut gick vi hela The Royal Mile för att titta på vårt skotska parlament i Holyrood. På vägen tillbaka fann vi att det här med att vara ute i god tid är subjektivt. Det visade sig att kön gick en tredjedel av vägen ner längs the mile och då hade ändå alla i kön redan biljetter. Orsaken var att polisen inspekterade alla väskor men det gjorde de så i förbifarten att man med lätthet hade kunnat insmuggla både det ena och det andra. Som tex den griniga tanten som slog mig med sitt program när jag försökte ta en bild utan att få med alla huvud framför mig. Var var de baskerklädda militärpoliserna då undrar jag bara...
Roliga keltromantiker i officiell Bravehearttartan
Inga poäng för att gissa vem som ställs ut här
Den här damen satt och spann sitt växtfärgade garn
En stad av höjdskillnader och gamla hus
Det växer en ros i Edinburgh
I en nisch stod en röd fan och lekte med en glaskula
It's not the heat; it's the Hume-idity
Trevlig gammal och ny arkiktektur
En av tre Christmas shops vi funnit i centrala Edinburgh. Be mig inte förklara för jag förstår det inte heller.
Såhär skall en bakgård se ut
Klipporna ovanför parlamentsbyggnaden
För futtiga £430 millioner kan man kanske inte vänta sig mer. En rolig detalj i sammanhanget var att Holyrood på medeltiden var en sanctuary, en fristad där brottslingar var säkra för lagens arm...
Fru med kärlekskanna och halsband från Frank
Här började vi köa
Äntligen framme vid köns officiella startpunkt
0 comments:
Post a Comment