Hemlighuset

Minns ni att jag skrev om min förtjusning för House, M.D. för ett tag sedan? Det har framkommit en del ny information på den fronten...
Ni kanske inbillar er att ni visste vem Hugh Laurie var innan han spelade rollen som House? Alls inte så! Ni kommer varken ihåg Blackadder, Peters Friends, A bit of Fry&Laurie eller något av allt det andra han medverkat i. Allt enligt New York Times. Jag citerar:
"This season “House” has reached as many as 17.5 million viewers a week.
...
Things might never have worked out had a largely unknown British actor named Hugh Laurie not sent in an audition tape at just the right time."

Rom har talat, saken är avgjord.

Växeln hallå

Det hela började med att vi tänkte att det kunde vara käckt att ha telefon och fetband härhemma. Efter två år i samma lägenhet har familj och andra börjat tröttna på att vi endast nås på jobbmail och ibland på våra mobiler och själva vill vi gärna kunna smurfa lite hemmavid. Tänk att kunna kasta sig över imdb när vi drabbas av kändisafasi under en filmdiskussion tex eller att kunna tja, skicka och ta emot stora filer till hemmadatorn, eller rentav att kunna spela dödsmördarspel (så länge man nu får) med vänner.

Hos oss är tanke och handling om inte ett så i alla fall inte mycket mer än tre, så för en dryg månad sedan ringde jag för första gången till British Telecom (avknoppat under Thatcher från Royal Mail som hade telefonmonopolet förr). Jag fick prata med en vänlig herre på BTs säljavdelning som raskt kunde konstatera att den föregående hyresgästen i vår lägenhet aldrig avslutat sitt abbonnemang så vi kunde bara ta över hennes gamla. Eftersom Heather, som den förra hyresgästen heter, fortfarande får någon enstaka räkning till vår adress förvånade detta inte alls.

Allt gick så smidigt som allra helst; vi fick nummer och abbonnemangskod direkt och tre dagar senare kom ett sms till det mobilnummer jag lämnat som bekräftade att tjänsten nu var påkopplad.
Vi gick tre dagar senare och köpte första bästa billiga officiella BT-telefon och pluggade förväntansfullt in den, men inte minsta lilla kopplingston lönade vår möda.

Det blev till att ringa BT igen. Först fick jag prata med en kvinna på ett callcentre i Calcutta som talade riktigt dålig engelska (jag har inte svårt för dialekter – Glasweigan förstår jag t.ex. nio ggr av tio) och så småningom kopplade hon mig till en kundserviceavdelning i England där de kunde konstatera att vårt nya abbonnemang var avstängt men inte kunde förklara varför och så till sist kunde koppla mig vidare till en man som förklarade att eftersom vår telefon inte kopplats på i ”the top right flat” där vi bor, utan i ”the bottom right flat” där Mrs F-S ligger döende och behöver sin telefon hade den stängts av.

Ah, jamen då är allt klart. Självklart brydde de sig inte om att kontakta mig på mobilen när det visar sig att de valt fel lägenhet av de sex i vår uppgång, det hade ju inte varit någon sport.

Istället fick jag alltså bli kopplad till en av deras säljare igen och lägga en ny beställning, få ett nytt telefonnummer osv, men den här gången med tillägget att de blir tvungna att skicka ut en installatör som kontrollerar så att vi inte narras om att vi har ett jack i väggen därhemma (ngt som faller i kategorin meningslösa lögner tillsammans med klassiker som ”Jag såg Jan Teigen på bussen idag”). Om det, mot BTs förmodan antar jag, skulle visa sig att vi faktiskt talar sanning skall BT nådigt avskriva räkningen för hans besök på £125 (1715,01 SEK till dagens kurs).

Men det är inte slut där!
Förra veckan fick vi en räkning på £14 för de två dagar då varken vi eller Mrs F-S haft telefon och ett standardbrev som uppmanade oss att tänka om vårt beslut att avsluta vårt BT-abbonemang.
Här måste jag erkänna att jag vrede blandades med skrattet, för att begära att vi skulle betala för deras inkompetens var ändå väl magstarkt.
När jag lugnat ner mig lite ringde jag alltså och lyckades få hjälp redan av den tredje person jag tvangs förklara omständigheterna för. Han lfick räkningen indragen och bad så länge och så mycket om ursäkt att jag till slut tvingades lite bryskt avbryta honom för att kunna lägga på och fortsätta med mitt jobb. I förbifarten berättade han också att den tekniker som skulle kontakta mig för att boka ett hembesök redan hade bokat det för 31/1 – naturligtvis utan att meddela mig.

Nu har vi lyckats undvika att behöva ta ledigt för BTs skull genom att från sitt arbete hux flux utan förvarning avskedade vännen E sätter sig vår soffa och botaniserar i vår filmsamling, men vi har börjat komma på oss själva med att sakna Telia, och då är det högt vatten.

Men skam den som ger sig; endera dagen SKALL jag kunna blogga hemifrån.

En oumbärlig uppfinning

Äntligen en klocka för oss tidsoptimister. I vanliga fall brukar jag sätta mina klockor lite före, men å andra sidan vet jag då hela tiden om att de går före och anpassar mig därefter. Här är en klocka som kanske går före, slumpat mellan noll och femton minuter. Genialt!

Här häckar kontrasten

Tänkte att ni törhända ville ha en före-bild också. Tagen i tisdags och kanske inte i samma vinkel riktigt men fortfarande från vardagsrumsfönstret. När jag ids skall jag skriva om hur svårt det är att få telefon i det här landet. I min outsägliga lättja bildbloggar jag så länge.

Hej mitt vinterland...

...falsksjöng jag förra veckan. Fem semesterdagar låg outtagna sedan 2006 och behövde användas innan februarii slut, så jag lyckades vara ledig den vecka då det stormade och hade sig nästan varje dag. Delar av lilla Gourock var avstängda eftersom det skiffer de envisas med att ha på taken (lustigt nog finns det inte längre några skifferbrott kvar i landet utan allt får importeras) blåste ner i drivor och krossade bilrutor och annat var det kom åt. Hursom, det var ganska skönt att ligga på soffan och glo på film medan regn, hagel och snö turades om att piska mot rutan. Några klara timmar blev det dock och under en av dem i tordags (dagen efter snöstormen) tog jag bilden nedan från vårt vardagsrumsfönster. Så nu vet ni hur vår utsikt ter sig när det nederbördat kallt.Bergen tvärsöver räknas inte till högländerna men kan ju vara fina för det. Även vi låglandsskottar kan få yvas en smula över naturen häromkring. Och till den som tycker att jag tjatar om hur fint vi bor säger jag bara "Som om dina badbyxor var så mycket snyggare!".

Webcomictips

"Is this building crawling with evil?"
"No, just lawyers. I'll get the quicklime"


För er som läser serier på nätet och gillar trams är min senaste rekommendation Supernatural Law, en serie om juristerna på firman Wolff&Byrd som representerar övernaturliga varelser.
En av serierna i den tryckta utgåvan haar en storyline om zombiefabriksarbetare. Ja de kan arbeta utan rast, men de kan också stöna slagord utanför fabriken dygnet runt när de strejkar...