Gojira kommer!

Om du bara klickar här.

Över för den här gången

Imorgon far jag hem igen efter ett besök där Göteborg kännts främmande och underligt. Vet inte riktigt vad som hänt.
Er jag inte hunnit med att besöka ber jag så mycket om ursäkt, men min ork har bara inte räckt till efter begravningen.

En bra idé, men en som kräver självkontroll

Redneck Mother föreslår att alla bråk måste göras i haikuform. Det skulle göra det väldigt mycket roligare att höra sina grannar gräla.

Girly-girl power?

Jesus djävlar som min vän M skulle ha sagt.
Hittad hos Twisty Faster på Iblamethepatriarchy:

Begravningen är över

Det var en fin dag Andreas fick, och en fin ceremoni med hans egen favoritmusik. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få höra And Ones "Panzermensch" och temat till Ghost in the Shell på en begravning...

Mer bildblogglande

Har i helgen suttit och pillat ihop ett fotoalbum med bilder från vårt Skottland till min åttiofemåriga mormor som inte riktigt orkar med att resa över och undersöka själv.
Här är några av bilderna vi har med:

Skotskare kan inget vara

Såhär ser det ut när man kommer ut från betongblocket jag arbetar i:

Mer kyrkogård

Oaktat vad man tycker om klokskapen bakom att lägga en kyrkogård i en lerig sluttning med en naturlig källa så ligger nyssnämnda begravningsplats väldigt vackert.

Ett guldguldur av guld

Ovan ett av mina favoritcitat från "Sången om den röda rubinen", Mykles en gång så kontroversiella och nu så harmlösa bok om kärlek och sex. Fick den av en förstående mor när jag genomlevde min första stora kärlek.
Ack ja.

Men det var inte detta jag skulle tala om; det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blomm. Eller nej, men nog måste detta vara Evert Taubes fånigaste rim?
Vad jag i själva verket ville komma till är att Fru och jag häromdagen traskade hem från jobbet via Gourocks kyrkogård enkom för att få föreviga denna bronsängel i äkta plast.
Jag kan inte helt bestämma mig för om den är förfärlig eller förtjusande.
Vad tycker ni?

Två timmar ohöljd homoerotik

Japp, igår var vi och såg 300. Om man bortser från det tveksamma politiska budskapet (vår kultur hotas av de religiösa horderna från öst, och vi måste lyssna på kungen när han vill ha krig), om vi bortser från små detaljer som att perserna inte var svarta; att "The Immortals" inte var odödliga på något vis utan bara ett elitregemente i den persiska hären vars förluster alltid omedelbart ersattes; att Sparta inte var en demokrati på långa vägar när osv osv i all oändlighet så var det två väldigt underhållande och grafiskt snygga timmar.

Tempot var högt, actionsekvenserna snygga, kung Leonides spelades av en glasweigan som stundtals lät som en korsning mellan Sean Connery

och Brian Blessed

(och det kan aldrig vara fel) och för konnässörer av deffade män iförda endast svart lädersuspensoar, hjälm och mantel (spartanernas bröstpansar lämnades därhän av visuella skäl förmodar jag) var det en högtidsstund.

Ja och så tycks regissören vara fascinerad av bröstvårtor för sådana förekom ymnigt i närbild. På det hela taget en bra film alltså.

Kallt men vårigt

Följde Fru till gymmet igår och gick sedan och handlade varvid jag inte kunde låta bli att ta en liten sväng ner till Greenocks hamn och plåta.

Första bilden är tagen inne på Stora Blå-campus och visar den lilla bäcken som rinner längs inverkipvägen just som den passerar vad jag tror är ett körsbärsträd

Här ser vi istället Waterfronts sporthall med gym, simning och vattenrutschkanan synlig i bortre ändan. Ett löst rykte säger att man får passa på hur man landar eftersom ens badklädnad lätt förvandlas till en ofrivillig stringmodell vid re-entry

Hamnen med tjusig bakgrund av högländer (ett av bergen ni skymtar skall vara Ben Lomond – den sydligaste av the munros)

Ett litet eye-of-god-ögonblick på tillbakavägen från affären. Det ser ut som att träningsanläggningen är utvald på något vis. Eller möjligen parkeringen utanför soffbutiken strax bakom.

Bing kan ni vara själva

Åter i kära lilla Gourock

Vi hade snö inatt...

...men det mesta smälte bort direkt. Som synes av bilden nedan går fåren på kullarna ovanför Kilcreggan och betar på barmark.
Det är påfallande hur ofta vädret om helgerna är uselt för att sedan bli fantastiskt fint på måndagen, misstänker att det är med vilje.

Fåren är de små mjällen på den gröna kullen

Gourock i vårsol efter blåst och regn

En nervös, ja rentav uppskrämd dörr

Bra om folk visar hänsyn mot stirriga dörrar

Jag kunde skylla på min chef

Jaaa, det kunde jag faktiskt. För struthårsBob har fattat agg till just mitt slösmurfande (jag tror det hänger samman med min ovilja att följa dress code) när inget finns att göra, så min teamleader har varnat mig för att låta Bob få se mig smurfa mer.
Det är i vart fall därför jag inte hunnit läsa mina vänners bloggar och därför missade att Cess hade manat ut mig på konstigheter hon med.
Så jag ber så mkt om ursäkt och levererar här några ytterligare konstigheter med mig:

10. Jag har en pervers förtjusning för att läsa högt för Fru om kvällarna. Tvärtom funkar inte alls lika bra för mig.

11. Drygt hälften av den 40gigs hårddisken på min jobbdator är fylld med musik, en del av den tveksam ur upphovsrättslig synvinkel. Håller dock på att flytta över den på den bärbara disken.

12. Mina färdigheter som affärsman lämnar en del övrigt att önska. Så t.ex. underlät jag en gång helt att ta betalt för ett uppdrag som göteborgsguide eftersom jag glömde bort det. Däremot visade jag mig till min förvåning och förtvivlan vara en ganska bra säljare.

13. Jag ämnar ikväll raka av mig mitt skägg. Det konstiga här är snarast att jag har ett öht.

14. Någonstans djupt inom mig när jag en liten dröm om en sorts gröna vågen-tillvaro, med en liten gård på landet. Jag vet inte riktigt om detta blir mer eller mindre pinsamt av att mina föräldrar aldrig var ens i närheten av den världen i sin ungdom.

15. Varje gång jag får fånga en spindel åt Fru upplever jag en helt oproportionerlig stolthet. Misstänker starkt att det bor en liten knight in shining armour inom mig.

16. Jag har sedan jag började nätskriva (på Lunarstorm av alla ställen, en gång i en grå forntid för sådär en sju-åtta år sedan) funderat på att skriva om hur jag och P var på avskedsfesten på gamla klubben Errols i slutet av åttiotalet, hur Sator lånade Minimal Compacts utrustning och blåste alla säkringar och hur vi sedan pulsade hem i snöstorm från magasinsgatan till Hisings Backa. Min tanke var här att breda ut mig om hur allt var bättre förr samtidigt som jag skulle göra en poäng av hur man minsann på min tid fick gå bra många kilometer genom knädjup snö från spelningarna. Men så tänkte jag att det är nog ingen som bryr sig om min unkna festnostalgi, så vadfan.

Mer underliga detaljer

8. Jag är en överraskande snabb sprinter.

9. Jag har ringmärkt knölsvan. Det visade sig vara förvånansvärt enkelt i det att vi strödde lite havre på stranden och när alla svanarna rusade upp greppade man en med en hand om halsen och den andra armen runt kroppen. De andra svanarna bara åt och struntade fullständigt i vad vi höll på med.
Så går det inte till hos sångsvanarna kan jag säga.

En baggis

P.S. Apropå svanar såg jag en gång i Slottskogen en liten pojke stoppa in handen genom ett stängsel för att försöka klappa en av de svarta svanarna. Han lyckades precis dra undan näven igen innan näbben slog ihop om den.
Han tittade på svanen, tittade på sin pappa, tittade på svanen igen och sade "Pappa, Pappa - stoppa in fingret där så får du känna på något nytt!"
Högst densamme

Dramatiskt och falliskt stadshus i Greenock

Inte photoshoppat alls - lite regn, en överansträngd blixt och lite gatubelysning bara

Lågvatten

Kan inte smälta att Andreas är död. Inte så att jag gått omkring och tänkt på honom dagligen och stundligen, men han har så att säga varit en bit i mitt världsbildspussel, och nu finner jag att någon inte bara stulit biten utan också kastat den i soporna så att den är ohjälpligt borta. Och det är ändå bara min egen lilla sorg såhär långt från händelsernas centrum.

Fiffig ånyo

Fru har kläckt följande (direkt citerat med benäget tillstånd ur hennes DB på Helgon):

Heavenlyaction ondgör sig över människor som inte tycker vi ska ha Valentines, internationella kvinnodagen etc med motiveringen A: det borde man tänka på varje dag eller B: för att JAG skiter i det - vilket gav mig en idé:

Varför finns ingen International Misc.-day? En dag som är gemensam, men där man väljer själv vad man vill högtidlighålla. En dag för alla oss som inte känner oss träffade av fars dag eller Valentines eller Kristi Himmelfärd.

Älskling och jag högtidlighåller International Talk Like a Pirate-day, Newtons Födelsedag och Pi-day - så visst finns det icke-traditionella dagar därute - men vore det inte käckt med en dag där ämnet är självvalt?

Arbetsplatser slår av på dress code etc och affärerna har ingen _aning_ om vad de ska hålla i lager inför International Misc.-day, så att de inte kan slå mynt av den:

Någon kanske har StarTrek-dräkt, någon annan firar dagen med att baka struvor - en tredje person kommer till jobbet i sina älskade fetisch-kläder medan en fjärde tar ut semester och slänger alla oviktiga kvitton från det förra fiskala året. Själv skulle jag kanske fira den med att gå på Zoo, eller åka vattenruschkana - men nästa år gör jag något annat, som att fira Odödliga Filmskurkar.

Tänk vilka intressanta hymner som kunde skrivas för International Misc.-day!

Så inihelvete djävla onödigt

Den 26-årige IT-tekniker som mördades för sin laptop i Bergsjön den 24/2 var min gamle vän Ms systerson Andreas, som jag känt sedan han var 11.
Tanken på att de två som gjorde det max kommer att få sådär en fyra-fem år i fängelse för att de tog ifrån honom alla hans resterande år gör att jag vill fara till Sverige och hämnas. Känslomässigt är jag nu plötsligt för dödsstraff.
Att döda någon för hans laptop - är liv verkligen så billiga?

Ausflucht

Ikväll skall vi på avdelningsutflykt till The Spinnacker Hotel alldeles vid Gourocks segelsällskap och mumsa buffé, ha frågesport och lustiga vara. Jag har, kan jag då berätta, en särskild plats på min lista över saker jag ogärna utsätter mig för för avdelningsfester.

Dett beror på intet sätt på att jag skulle ogilla mina kollegor (G umgås jag t.ex. med privat), men snarare på hela situationen och på erfarenhet från alltför många personalfester.

På mitt första jobb (burgarslav på McD Backaplan under gymnasietiden) brukade det hållas inofficiell vadslagning om vilka som skulle ertappas in flagrante på en eller annan toalett, men för all del vi var alla unga och dumma, så det var väl inte annat att vänta.

Den första fasta anställning jag hade var på numera hädangångna Vasa Sjukhus (visst behövde vi fler Chalmerister mer än adekvat åldringsvård?) där en av personerna i ansvarsställning på avdelningen blev så överväldigad då hon kombinerade sina lyckopiller med några dry martinis att vännen och kollegan M och jag fick ha gångträning med henne från Gamle Port (också ett ställe att ha fest på) till vasastan eftersom taxichauffören vägrade ta henne. Dagen efter hade hon migrän och kunde inte komma till arbetet.

En personalfest för det en gång så stora marknadsundersökningsföretag jag arbetade på ett tag förlades till Stenas Fredrikshavnsfärja vilket innebar att man inte ens kunde fly i halvlek. Det hånglades på fel håll, fyllnades och - för att tala med en ung dam jag en gång kände - kräxades i stora sängen.

Jag arbetade också ett tag som nattportier på ett hotell i Majorna. Jag minns speciellt ett litet småländskt företag som farit på kickoff till Göteborg från en liten ort i Småland. Först hade de lite uppvärmning på chefens rum och sedan for de - doftande lika delar sprit och parfym - till Rondo för middag och show. Framåt midnatt kom två av dem tillbaka, ramlade fnittrande ur sin taxi och kom in receptionen. Bägge rättade till sina kläder lite och med den underbara "ingen ser att jag är full"-gångstilen kom de och hämtade hennes nyckel och försvann upp i hissen.
Efter en halvtimme började de andra anlända, däribland den förstkomnas rumskamrat. Efter ett ögonblicks tvekande förklarade jag för rumskamraten att rummet så att säga var upptaget och aldrig har jag sett en stämning skifta från fyllefryntlighet till lynchmobb så fort. Ibland svordomarna och skriken lyckades jag snappa upp att paret på rummet var gifta, bara inte med varandra, att de var Vice VD med sekreterare och att det var tamigfan det rumskamraten hade vetat hela tiden.
Vid det här laget hade jag fullt schå med att få alla dessa upprörda människor att inte gå upp och skrika i korridorerna så den relativt nyktre VDs ankomst var som kavalleritrumpet i sista stund. Han lugnade alla genom att bjuda på öl i vår lilla receptionsbar på företagskortet och alla lugnade sig genast.
Lagom till andra rundan kom vice VD (uppringd av VD) ner med hissen och allas reaktion var underbar att skåda. Rumskamraten såg ut som om hon ville flyga på honom, en man som högljutt satt och klagade på detta usla beteende ändrade sig mitt i meningen och sade än mer högljutt att vi faktiskt inte visste vad som hade hänt och att han inte förstod vad allt ståhej var om, och vice VD såg ut att vilja strypa mig. Han fick också en öl men gick igen efter två klunkar när all konversation hade avstannat.
Den högljudde klagaren började genast säga till alla att herregud så skyldig han såg ut, har ni sett på maken, men VD sade lite pater familias sådär att nu var det dags att gå till sängs och sällskapet troppade av.

Så nej, personalfest inte skoj.
Stella - ett kefft sätt att umgås är nu inte min paroll, men jag föredrar att festa med personer jag väljer själv...

Skotskaprov efter håltimmen

a wee lesson

YE KEN YER SCOTTISH IF . . .

1. Ye can properly pronounce McConnochie, Ecclefechan Milngavie, Sauchiehall, St Enoch, Auchtermuchty and Aufurfuksake.

2. Ye actually like deep fried battered pizza fae the chippie.

3. Ye get four seasons in wan day.

4. Ye canny pass a chip/kebab shop withoot sleverin when yer blootert.

5. Ye kin fall about pished withoot spilling yer drink.

6. Ye see people wearin shell suits with burberry accessories n hink its pure class!

7. Ye measure distance in minutes.

8. Ye kin understaun Rab C Nesbitt and know characters just like him, in yer ain family.

9. Ye go tae Saltcoats cos ye think it is like gaun tae the ocean.

10. Ye kin make hael sentences jist wae sweer wurds.

11. Ye know whit haggis is made ae and stull like eating it.

12. Somedy ye know his used a fitba schedule tae plan thur wedding day date.

13. You've been at a wedding and fitba scores are announced in the Church/Chapel.

14. Ye urny surprised tae find curries, pizzas, kebabs, fish n chips, irn-bru, fags and nappies all in the wan shop.

15. Yer holiday home at the seaside has calor gas under it.

16. A big flash car has a ned at the wheel.

17. Ye know irn-bru is a hangover cure.

18. Ye learnt tae sweer afore ye learnt tae dae sums.

19. Ye actually understand this and yurr gonnae send it tae yer pals .

20. Finally, you are 100% Scottish if yi know/use at least 5 diffrent words for bein "drunk"

Illegalning

Bilden de inte ville att ni skulle få se*: Big Blues campus en regnig dag i Mars.
Den lilla bondgården på krönet i bakgrunden är också jourhem för hittekatter, en av vilka har smitit och numer bebor stora blås område där den tigger mat av utomhuslunchande och fångar möss och småfågel. Den ser väldigt välfödd ut för att vara vildkatt så det möjligt att den kompletterar på annat håll.


*Det är nämligen olagligt att fotografera utan tillstånd på min arbetsplats.

Kan det verkligen vara gott?

Fyndat på Tesco - vår lokala jättematvarubutik:

Härmelin

ÖversättarHelena har gjort det, så jag apar efter och räknar härmed upp några underliga fakta om mig själv.

1. Jag har turnerat med en cirkus som eldslukare. I första min ungdom, eller sommaren innan jag fyllde arton iaf, var jag ute med vad som då var Sveriges 12:e största cirkus (av 15 just då). Vi turnerade i sydsverige: från Skåne till Hallandsgränsen; västerut genom Småland till Blekinge och genom Blekinge söderut till Skåne igen. Jag var på omslaget till Smålandsposten och allt, så väldigt lokalt får jag sägas ha fått mina femton minuter.
Utbrytarkungen och jag - klasskamrater som bägge sommarjobbade såhär - delade vagn och småmobbades av de andra för vår som det ansågs fjolliga vana att vilja tvätta oss varje dag.
Eftersom cirkusen var liten hjälptes alla åt att resa och riva tält, bygga gradäng och affischera, och jag kan berätta att ni har inte känt stank förrän ni i trettiogradig värme i stekande sol suttit på huk under en tjock tältduk med bägge händer på en vinsch medan det över er står en man som tvättat sig två gånger på hela sommaren och drar i en vajer. Bara så ni vet alltså.
Inledningsvis uppträdde jag som solguden Apollo (med neongul hårspray i luggen och lakanstoga) men övergick sedan till att iförd skjorta, fluga och väst hålla en liten föreläsning för publiken om hur vi eldätare (en bortglömd minoritet) lever.
Fru försöker övertala mig till att skriva ett filmmanus om denna min cirkussommar, men eftersom jag envist motstår att skapa ngt på allvar får vi se hur det går med det.


2. Jag ordlekstramsar nästan omedvetet i dagligt tal (fast inte lika mkt på engelska på jobbet).
Detta skyller jag i lika delar på min mor och Lennart Hellsing.

3. Av att få direkta order blir jag pinsamt trotsig. Om en chef som vill hävda sin auktoritet börjar rya och peka med hela handen blir jag tre år gammal och sätter hälarna i. En sak jag fått kämpa med ibland för att klara mig i arbetslivet.

4. Jag har inga kvalitetskriterier för vad jag läser. Just för stunden plöjer jag en bok om britternas bortglömda kolonialkrig, en postmodern pulpdeckare och har precis börjat nosa på Pynchons senaste. All läsning är bra läsning.

5. Mitt högljudda skratt har generat mer än en flickvän. På bio, teater eller i sällskap har jag enligt dem gjort bort mig. Bah humbug säger jag.

6. Egentligen knyter det där med skrattet an till en annan sak: Jag har med åren blivit hemskt ogenerad, vilket ibland besvärar mina nära och kära. Be bara Fru berätta om Bodyshopincidenten vid kopparmärra om ni någonsin får tillfälle...

Addendum:

7. Fru påpekade en liten egenhet jag har som jag själv aldrig ens reflekterat över; får jag välja mellan att äta middagsrester från gårdagen eller normal frukost väljer jag i varje enskilt fall resterna.
Go figure...

Apropå min vårpromenad häromdagen...

...så insåg jag just att jag av någon anledning inte tog med den mest dramatiska bilden. Så kan vi ju inte ha det, så här är den.

Länketle länk

Tack vare denna väldigt bra post på Crooked Timber fanns jag detta utmärkta bloginlägg som känns enormt relevant inte minst här i landet där de engelska domarnas stockreaktionära åsikter kommer fram titt som tätt.

Mitt hundrade blogglande - hipp hurra!

Det skall vi fira med en för tillfället egenhändigt ihopsnickrad seriestripp. Om jag skall försöka sammanfatta mina första hundra får det nog bli med ordet fladdrigt. En känsla av telefonblock liksom.

Fast jag kämpar oförtrutet vidare och vem vet - om hundra inlägg kan det ha stabiliserat sig en smula.

Och så säger de att medierna inte tar sitt ansvar för folkhälsan

"Next week the print team is planning an unconventional experiment: We are NOT going to cover Paris Hilton. Barring any major, major news, we are not going to put a single word about Paris on the wire...If something does come up, big or small, we encourage discussions on whether we should write about it."
-- internal memo from AP entertainment editor Jess Washington

Vår igår

Följde Fru till gymmet efter jobbet igår och då vädret var väldigt fint beslutade jag mig för att försöka hinna fånga solnedgången från Tower Hill.
Jag lyckades nästan, som synes nedan.

Måne över Gourock

Lågt vatten i Cardwell Bay (till höger i bild)

Nästan uppe på toppen, dramatiska buskage

Solen hade precis hunnit ner bakom Dunoon

Regnet kommer smygande över Holy Loch

Själva tornet på kullen (inte så upphetsande kanske)

Har jag nämnt att Skottland är väldigt vackert?