Oj vad tiden går

Plötsligt är det November 2009, och jag vet inte riktigt hur det gick till. Under det gångna året har jag knappt bloggat alls och det känns lite dumt. Vad allt har inte hunnits med? Jag har jobbat förstås, folk har kommit på besök, jag fyllde fyrtio och överraskades i två omgångar av vänner som trotsade elementen och ryanair för att ta sig hit och fira mig (och ge mig finfina saker), det har spelats en rackarns massa Guitar Hero, det har gått sex år sedan jag helt spontant, överraskande och oplanerat friade till Fru (då ännu in spe så att säga) en regnig novembermorgon på en ersättningsbuss för femmans spårvagn (och så säger de att romantiken är död) (Fru kallar för övrigt spårvägen i Gbg för Sven Dufva för de släpper ingen djävul över bron) och så har jag helt nyligt skaffat en iphone som jag har svårt att lägga ifrån mig. Det är påfallande så stor roll leksaker ännu spelar i mitt liv.

Vad mer? Jo trots att det borde vara vinter fladdrade det just en fjäril utanför vårt vardagsrumsfönster, jag håller på att försöka lära mig hantera den F4 jag fått långtidslåna som del av kusin J:s fantastiska födelsedagspaket, jag har imponerat på mina arbetskamrater genom att i ett mail använda ordet "defenestration" korrekt, och det har börjat ännu en säsong av Armstrong & Miller på BBC, till min ohejdade förtjusning.